Nollavtal – en möjlighet och en fälla

Det pågår en kampanj för att skapa en folkrörelse för att förbjuda så kallade nollarbetsavtal. Kampanjen går under namnet Operation Fastjobb. Kravet är att arbetstiden borde vara minst 18 timmar i veckan. Det är speciellt socialdemokratiska partiet och facket som står bakom kraven.

Operation Fastjobb samlar in namn för ett medborgarinitiativ för att nollavtal ska tas upp till behandling i riksdagen. För tillfället har 30  488 personer skrivit under initiativet. Det krävs 50 000 namn för att frågan ska behandlas av riksdagen.

Pengarna till kampanjen kommer huvudsakligen från Metallarbetarförbundet. Metall som traditionellt anses vara landets mäktigaste fackförbund har lagt 20 000 euro i blöt för att driva kampanjen till önskat resultat.

Men det har visat sig vara mycket svårt att få igenom krav på en minimiarbetstid per vecka. Det är ett krav och ett önskemål som facket har haft med på förhandlingsagendan de senaste trettio åren. Både Näringslivet i Finland EK och Företagarna i Finland har mobiliserat ett hårt motstånd mot en spikad minimiarbetstid.

– Som arbetslagstiftningen är i dag reglerar inte arbetstidslagen hur kort arbetstiden får vara. Det beror på att man insett att det är arbetsgivaren och arbetstagaren som är bäst ägnade att bestämma arbetstiden genom sinsemellan uppgjorda avtal. Att införa en obligatorisk minimiarbetstid skulle vara en drastisk förändring i vår arbetsrätt. Det skulle innebära att en hel del arbete inte alls skulle utföras eller så skulle andra anställda belastas med övertid, säger Mika Kärkkäinen, expert på avtalsfrågor på EK.

Mika Kärkkäinen ser nollavtalen som en språngbräda till fast anställning. Han anser att det just nu när det är ekonomiskt dåliga tider är extra viktigt att lägga fokus på åtgärder som ökar sysselsättningen.

– Det är helt klart att en obligatorisk minimiarbetstid har en negativ inverkan på sysselsättningen, säger Kärkkäinen.

Arbetslöshet är alternativet

Merru Tuliara, vd för Förbundet för arbetskraftsuthyrning, är inne på samma linje.

– Om en minimiarbetstid införs tar man livet av all småskalig sysselsättning. Inte ska någon tro att sysselsättningen ökar via en sådan här åtgärd. Motsatsen till att ha nollavtal och att företag använder inhoppare eller kallar in folk vid behov är inte heltidsjobb. Om arbetsgivarna inte längre har möjlighet att erbjuda personer atypiska anställningar är alternativet att arbetslösheten ökar ytterligare, säger Merru Tuliara.

Men hon anser att det kan vara bra att se över hur den sociala tryggheten bättre kunde kompensera inkomstbortfallet då en person vissa veckor har färre arbetstimmar.

Merja Rissanen som är personalchef på hotell- och restaurangföretaget Restel säger att det råder en viss förvirring vad gäller terminologin på olika typer av arbetsavtal. Det talas om att det är vanligt med nollarbetsavtal i hotell och restaurangbranschen. I själva verket har Restel få personer med nollavtal. En tredjedel av Restels anställda har ett avtal som går ut på att personerna kallas in vid behov.

De här personerna hör till företagets personalbank. Merja Rissanen säger att det är fritt fram att säga nej om det inte passar att jobba just då. Arbetstagarnas kommentar till det här är att det inte går att säga nej alltför många gånger.

Också på Viking Line dras paralleller mellan arbete enligt särskild kallelse och nollavtal.

– Personer med "nollavtal" är väl de som vi benämner "enligt särskild kallelse eller efter behov", och är till stor del sådana som inte kan jobba regelbundet, till exempel studerande, eller personer som har något annat jobb och som därmed inte heller är skyldiga att jobba när arbete bjuds. De här utgör en viss "pool" för korta arbetstoppar, sjukvikariat och så vidare, säger Viking Lines landpersonalchef Lars Nurmi.

Han berättar att en femtedel av rederiets landanställda jobbar med timlön. Största delen av de timanställda har ändå ett något så när fast och regelbundet arbetsschema, om också inte heltid.

– I hamnarna, där vi har största delen av våra timanställda, kan vi inte sysselsätta alla på heltid. På grund av att arbetstiden kan variera från månad till månad, är det timlön som gäller, månadslön på hel- eller deltid skulle förutsätta en fastare sysselsättningsgrad, säger Nurmi.

Vill förbjuda nollavtal

Fackcentralen FFC och tjänstemannacentralen STTK ger sitt stöd till kampanjen Operation Fastjobb. Facket kan acceptera inhopparavtal och att kalla in arbetstagare vid behov eftersom det handlar om en överenskommelse mellan parterna. Men nollavtalen borde förbjudas. Enligt Annika Rönni-Sällinen som är chef för kollektivavtalsfrågor på FFC har nollavtal blivit vanligare.

– Statistikcentralens siffror visar att 24 000 personer arbetar heltid, men har nollavtal. Det verkar mycket suspekt. I sådana fall tar arbetstagaren alla risker på sig och arbetsgivaren går helt fri, säger Rönni-Sällinen.

Via nollavtal kan arbetsgivaren kringgå uppsägningstider och prövotider. Ersättningen vid arbetslöshet och vid sjukdom kan påverkas drastiskt ifall arbetstagaren har ett nollavtal. Enligt Rönni-Sällinen arbetar FFC för att arbetsavtalen mellan arbetsgivarna och arbetstagarna skulle ha en fast arbetstid. Om arbetstagaren är anställd på deltid borde det finnas tydliga grunder för att anställningen är på deltid.

Källa: EK, FFC

Medborgarinitiativet
Operation Fastjobb
• Förbud mot nollavtal
• Deltidsarbete ska omfatta minst 18 timmar i veckan
• Lättare förutse antalet arbetstimmar och förtjänstnivån
• Hindrar arbetsgivaren att kringgå uppsägningsskyddet samt prövotids- och permitteringsregler
• Minimiarbetstiden 18 timmar ger deltidsanställda rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning
• Hyrd arbetskraft ska garanteras en arbetstid om minst 18 timmar per vecka