Allt fler skapar sina jobb själva
– För mig var det ett aktivt val, säger Jenny Wiik, 37, som i många år haft erfarenhet av arbetsstipendier, korttidsjobb och frilansande. Wiik anser att det måste finnas något som kompenserar för bristen på trygghet då arbetslivet splittras i många branscher.
När vi talades vid visste Jenny Wiik inte ännu hur de följande månaderna ser ut: skulle hon fortsätta vara hemma med sitt tredje barn, eller snabbt söka dagisplats.
Allt berodde på om hon skulle få ett projektjobb. "Om två dagar vet jag" – en typisk situation.
Vad hon inte visste då det första barnet kom var vilken situation man råkar i om man arbetat på stipendium, vilket hon då gjorde som forskare. Det blev minimiföräldrapenning under föräldraledigheten, eftersom de skatte- och pensionsfria stipendierna inte räknas alls.
– När jag senare hade ett sex månaders vikariat med lön så var det passligt att få barn nummer två efter det, för då fick jag föräldrapenningen uträknad på de sex månader jag råkade ha en högre inkomst än jag någonsin annars haft! Ja, man kan verkligen säga att allt det här styr livet.
Tvekar med företag
Jenny Wiik är numera frilansande illustratör, och står inför följande dilemma, företagandets villkor.
Hon använder ett av de faktureringsbolag som erbjuder sina tjänster till så kallade lättföretagare. I stället för att grunda eget företag kan man alltså låta lönen gå via faktureringsbolaget, som sköter pappersarbete, arbetsgivarkostnader och pensionsavgift, och betalar ut arvodet som lön till lättföretagaren.
Det går dessvärre inte att sälja produkter på det sättet, bara tjänster.
– Då skulle en egen firma vara lösningen, funderar hon.
– Men jag har tvekat med att grunda eget företag, ända sedan jag hade en arbetslöshetsperiod för länge sedan. Då fick jag nämligen avslag på dagpenning, för att jag haft ett litet frilansarvode och ansågs vara företagare.
Wiik har med andra ord sett så gott som alla fallgropar mellan företagande och arbetslöshet, mellan jobb och familjeledigheter, och mellan olika former av jobb.
Därför önskar hon sig politiska beslut som skulle hänga med i den utveckling som skett.
– Det är allt fler branscher som börjar närma sig konstbranschen i det här avseendet. Om utvecklingen rör sig längre från fasta anställningar så skulle till exempel en medborgarlön passa, för det måste finnas något som kompenserar för bristen på trygghet.
"Mer flexibla familjeledigheter"
Ett annat område där hon upplever att flexibiliteten inte räcker till för alla de självsysselsatta arbetstagarna är familjeledigheterna. Dels blir det ofta så att den som har osäkrare arbetssituation blir hemma, dels är det svårt att på kort varsel planera om hemvård, dagis eller snuttjobb.
Wiik tycker att exempelvis systemet i Sverige skulle bjuda mer flexibilitet. I Sverige finns inte ett hemvårdsbidrag, men i stället är föräldradagarna fler och kan spridas ut enligt eget tycke över en längre tid fram tills barnet fyller åtta år.
– I Finland är man fortfarande så fast vid att alla föräldradagar ska hållas i ett sträck då barnet är under ett år gammalt.
Pensionen är något hon börjat fundera på alltmer under senare år. De som levt mycket på stipendium kan ha stora luckor i pensionen, eftersom läget förbättrades rätt nyligen och rätt lite: För stipendier på över fyra månader betalar man numera in pensionsavgift.
– Ibland känner jag att om jag inte får mera koll på pensionsläget så kan det bli besvärligt när jag blir äldre. Men samtidigt är jag lite cynisk: Finns det ens något sådant som pension när jag blir gammal?