"Mediciner en enkel yttre lösning"
Många fall av lindrig och medelsvår depression skulle botas bäst med terapi. Men när den servicen saknas blir läkemedel läkarnas enklaste sätt att lösa situationen, säger Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör vid Föreningen för mental hälsa.
Man kan inte entydigt avfärda mediciner för deprimerade människor men man kan ifrågasätta att de i så hög grad erbjuds som enda alternativ också dem som har en lindrig eller medelsvår depression, kommenterar Kristian Wahlbeck, psykiater med mångårig erfarenhet inom området, den kritik som Marcus Groth framför i sin intervju.
– Hur depression behandlas bäst är alltid individuellt men man kan säga att mediciner inte alls skulle behövas för lindrig och medelsvår depression, utan då behövs det psykoterapi. Mediciner behövs däremot då människan inte har krafter och resurser att gå igenom en terapi.
Samtidigt understryker han gärna just det: att läkemedlen ska ges så att människan orkar bearbeta problemet.
– Där har det gjorts mycket fel och det beror på bland annat på att tillgången till exempelvis samtalsbehandling är så dålig. Det finns många som äter mediciner för lindriga depressioner när de egentligen skulle behöva diskutera igenom sina saker.
Men läkarna har främst möjlighet att skriva recept på mediciner, inte på psykoterapi eller någon annan form av terapi.
– Det faller på patienten själv att ordna med terapi och det är besvärligt. Jag tycker att den offentliga vården borde erbjuda psykoterapi på samma sätt som den erbjuder fysioterapi eller tandvård. Då skulle läkarna också lättare kunna ordinera terapi.
För mediciner är, säger Wahlbeck, i slutändan den enkla yttre lösningen.
– Depressioner kan gå ganska långt bak i tiden och exempelvis skolmobbning kan utgöra en rätt stor risk för att man i vuxen ålder blir deprimerad. Men det är förstås alltid jobbigare att ta itu med problemen.
När det gäller läkemedelsbruket bland unga förhåller han sig mycket restriktivt.
– Jag är verkligen bekymrad, och forskning visar att effekten inte är lika god för dem. Medicinerna ökar risken för självmordstankar och aggressivt beteende.
För ett drygt år sedan fick psykologen Aku Kopakkala sparken från sin position som Mehiläinens rehabiliteringschef sedan han kritiserat det explosionsartade bruket av läkemedel mot depression och bland annat sagt att det borde ses som bevis på att de inte hjälper eftersom allt fler äter läkemedel i åratal. Någon konsensus kring effekten av så kallade lyckopiller finns inte, men enligt Wahlbeck har det förenklat alltid funnits ett slags tudelning där psykiatern pläderar för och psykologen mot läkemedel.
– Jag tro inte att det är så svartvitt utan det finns schatteringar mellan dessa. För somliga fungerar mediciner, för andra inte. Det beror också på individen. Alla har inte så lätt att tala om eller beskriva känslor och då kan det för vara krävande med exempelvis psykoterapi.