Utrikeskrönika: Påven redo ge en smäll
”Om min goda vän hånar min mamma kan han förvänta sig en smäll. Det får man vänta sig, det är normalt.”
Så konkret yttrar sig påven Franciskus om tryckfriheten. Därmed slår han huvudet på spiken i en debatt som blivit konstig och snedvriden efter de vidriga terrordåden och dödsskjutningen i Paris på Charlie Hebdos redaktion.
För påven som precis kom tillbaka från sin resa i Asien där han för övrigt slog absolut rekord, hela sex miljoner människor kom till hans mässa i Manila i Filippinerna, så är modern förstås hans katolska kyrka. Om den attackeras så förväntas han som god kristen vända andra kinden till. I stället talar Franciskus om ”hun pugno”, det vill säga en smäll.
Frankrike har en lång tradition med satirpress där Charlie Hebdo kanske är den tidningen som tagit ut svängarna mest. Men det finns fler som Le Canard Enchaîné – den fjättrade ankan.
Satir är farligt fick jag lära mig på journalisthögskolan. Den kan missförstås eller inte förstås alls. I Italiens ledande vänstertidning La Repubblica skriver den förre chefredaktören Eugenio Scalfari, ”je ne suis pas Charlie” (jag är inte Charlie). Jag är böjd att hålla med honom.
Västvärlden gör de mest utmanande satirer över den muslimska världen och profeten Muhammed. I Sverige har vi inte censur, men vi följer gängse pressetiska regler och skulle inte publicera vilken satirteckning som helst på kung Carl XVI Gustaf. Jag tror inte heller att denna tidning skulle införa vilken som helst smädande teckning av president Sauli Niinistö? Att häda Gud är åtminstone i teorin fortfarande straffbart i Finland.
Vi har med andra ord etiska regler och juridiska regleringar att följa. Jag tror att det i många fall är bra. Religion och satir är en livsfarlig cocktail. Det blev ett himla liv även i Sverige över Elisabeth Ohlsson Wallins bilder på utställningen Ecce Homo. En Johannes döparen som döper en kåt och naken upphetsad Jesus passerade inte obemärkt. Men det var konst och en nyttig? debatt följde om kyrkan är till för alla. Det synes mig inte vara fallet med Charlie Hebdo. Pressfrihet med rättighet att förolämpa på grövsta nivå den som är troende. För vilket syfte?
La Repubblica publicerade stort på första sidan förra söndagen de demonstrationer som hölls bland annat i Mogadishu i Somalia mot Charlie Hebdo. De troende bar plakat med texten ”Jag är muslim och älskar min profet”.
Det viktiga är att med alla medel bekämpa terrorismen och samtidigt skapa integration. Där är påven en större hjälp än aldrig så duktiga satirtecknare. Som kristen verkar han i detta fall inte vara beredd att vända andra kinden till. Kanske är avsikten att kasta ut de som till varje pris vill sälja lösnummer ur templet.