Mannen som simmar med krokodilerna
Hur länge kan en kritisk radiostation i ett auktoritärt land överleva? Egentligen borde Echo Moskvy i Ryssland ha stängts ner för länge sedan. Ändå sänder den fortfarande, skyddad av sin egensinniga chefredaktör som kan konsten att hålla fienden nära intill sig.
MOSKVA – Jag såg Venediktov och Setjin i mysigt samspråk under Ekonomiforumet i S:t Petersburg. De verkade trivas ihop, rapporterade en bekant kameraman som hade varit på plats.
Igor Setjin är verkställande direktör för det gigantiska statliga ryska oljebolaget Rosneft. Aleksej Venediktov är chefredaktör för en av de fria ryska mediernas sista bastioner: radiostationen Echo Moskvy. Att Venediktov frotterar sig med samma maktens män som hudflängs av hans radiostation är inget nytt. I snart tjugo år har Venediktov utfört detta balansnummer.
Han känner Putin, som skäller ut honom offentligt men samtidigt tillåter honom att ställa frågor i direktsändning. Han känner vice premiärminister Igor Sjuvalov och ordnar gemensamma frukostar med honom. Han känner den omstridda ukrainska oligarken Ihor Kolomojskij. Han känner Setjin. Han känner folk på alla nivåer och rör sig som fisken i vattnet i alla sammanhang, omöjlig att ta miste på med sitt yviga lockiga hår och sin bärande stämma.
Echo Moskvy är ett begrepp. Om det finns något medium som Moskvaintelligentian uppfattar som sitt så är det Moskvaekot, radiostationen där oppositionella alltid har fått höras men där också ministrar och höga beslutsfattare blir intervjuade. I höstas var Venediktov nära att få sparken – styrelsen hade låtit förstå att man ville ha ett nytt ledarskap. När jag då intervjuade Echo-journalisten Tatjana Felgenhauer var hon inte det minsta orolig.
– Venediktov klarar sig. Det gör han alltid.
Och det gjorde han – trots att det statliga ryska gasbolaget Gazprom är majoritetsägare i Echo Moskvy och i själva verket skulle kunna sparka honom vilken sekund som helst.
För snart tio sedan som nyanländ korrespondent i Moskva frågade jag Venediktov varför makten låter Echo Moskvy finnas kvar.
– Därför att också makten vill veta vad som egentligen pågår i vårt samhälle, svarade han belåtet.
Ett större problem är att han nu blir ifrågasatt av sina egna lyssnare och medarbetare. Ett blogginlägg som kritiserade den oberoende tv-kanalen Dozjd och som Echo publicerade på sin hemsida visade sig vara skriven av en person som inte existerar. Inlägget togs bort, den ansvariga redaktören bad om ursäkt. Men förvåningen var stor. Echo Moskvy brukar vara pålitlig när det gäller källor, nu hade man gått på en rejäl mina.
Echo Moskvys nya profil Lesia Rjabtseva (intervjuad för några dagar sedan i Hbl) väcker känslor. Flera gamla trotjänare har lämnat radiokanalen efter att hon har kallat oppositionen impotent och småskuren. Misstanken om att hon är en avknoppning av Kreml tror jag själv inte på efter att ha läst hennes texter och träffat henne personligen. Hon är helt enkelt en ung, arg och mycket självsäker journalist som skäller på allt och alla. Om hon skrev på svenska skulle hon kunna vara en gängse profil på Aftonbladet.
Tyvärr befinner sig Ryssland i en situation där Kremls allomfattande propagandamaskin gör att man ser troll i varenda buske. Det innebär att det aldrig någonsin går att helt och hållet avfärda misstankar. Aleksej Navalnyj får leva med att vissa kallar honom ett så kallat Kreml-projekt, trots att hans bror sitter i fängelse.
Aleksej Venediktov som har varit med i gamet betydligt längre tar alla anklagelser med upphöjt lugn när jag träffar honom i hans trånga arbetsrum.
– Jag jobbar hårt för att få tillbaka Konstantin Sonin och Boris Akunin (som lämnade bloggskrivandet för Echo i protest) till vår sajt. De vill att jag ska krypa på mina bara knän. Det är jag absolut villig att göra. Det är mitt jobb som chefredaktör.
På väggarna hänger porträtt av Venediktov. I korridoren står en pappersdocka av Venediktov i storformat. Fotografier av Venediktov. Karikatyrer av Venediktov. Det råder ingen tvivel om vems radiostation detta är. (Venediktov äger även 18 procent av Echo Moskvys aktier.)
Den dagen Venediktov lämnar Ekot är dess framtid inte längre säkrad. Rysslands svaga institutioner och dess personkult är inte ett fenomen som begränsar sig till Kreml.