Philip Teir: Annonsens pris
Textreklam har alltid setts som en absolut faux pas inom seriös journalistik. Men medieföretagen kommer att bli tvungna att vara kreativa för att överleva, skriver Philip Teir.
Den österbottniska kvinnans röst väcker förtjusning på redaktionen, i synnerhet hos den helsingforsfödda litteraturredaktören. Först berättar kvinnan om ett vårdföretag, sedan om en luftvärmepump man kan köpa i Jakobstad.
Vad handlar det om? Om en annonsvinjett i samband med HSS Medias webb-tv-inslag.
HSS har valt att sända annonserna som en separat del före själva nyhetsinslagen. Hur andra medier kommer att sända sina annonser kan bli intressant att se. På Studio Hbl har vi hittills haft traditionella tv-aktiga annonser före våra inslag.
Små lokala företag har inte råd att göra egen webb-tv-reklam, varför det blir upp till medieföretagen själva att till exempel läsa in själva reklambudskapet. I Sverige, där podcast-fenomenet vuxit till rörelse, har man som lyssnare blivit van med att redaktörerna själva berättar vem som sponsrat veckans avsnitt.
Ni får ursäkta branschsnacket men hela medievärlden är just nu på jakt efter nya intäkter, och det här kommer att påverka också konsumenterna. Kan man tänka sig att man som journalist inleder ett webb-tv-inslag med att berätta att det är rea på ytterfilé på det stora varuhuset? Jag tror att det skulle kännas konstigt för de flesta av mina kolleger, men inom kommersiell lokal radio är det här inte ovanligt.
Också en ny typ av annonsering håller på att vinna mark. I januari publicerade den amerikanska sajten The Atlantic en artikel om att scientologkyrkan höll på att utvidga. Det var inget konstigt med texten, den såg ut som en helt vanlig artikel, förutom en liten markering: ”sponsrat innehåll”. Det visade sig att texten var en köpt annons av scientologkyrkan. The Atlantic fick stryk av sina kolleger, och bad senare om ursäkt för att de låtit förvirringen ske.
På nätet kommer de här gränsöverträdelserna att bli allt svårare att upptäcka. Sajten Buzzfeed lär göra så här regelbundet: en rolig lista på ”tio skäl till att dina virtuella vänner är roligare än dina riktiga” kan till exempel vara sponsrad av ett spelföretag. För dem som delar artikeln på Facebook är det förmodligen strunt samma om det är reklam eller inte – huvudsaken är att listan är rolig. Så suddas gränsen mellan copywritern och journalisten ut.
Textreklam har alltid setts som en absolut faux pas inom seriös journalistik. Men medieföretagen kommer att bli tvungna att vara kreativa för att överleva.
För min del känns lösningen med den österbottniska kvinnan rätt optimal. Tydlig och hederlig. Jag har dock en känsla av att det nya medielandskapet kommer att föda aktörer som inte är lika renhåriga.