Philip Teir: Får en redaktör fråga vad som helst?
”Får dina barns lärare vara homosexuell?” frågade Yles nyhetsprogram Ögonvittnet i måndags, inför ett inslag som sänds i kväll.
”Får dina barns lärare vara homosexuell?” frågade Yles nyhetsprogram Ögonvittnet i måndags, inför ett inslag som sänds nu på torsdag. Frågan är en av många i en enkät där läsaren ska ta ställning till om det är acceptabelt att poliser, lärare, direktörer eller präster är homosexuella. Fyra svarsalternativ ges, tyvärr inte ”Vad är det för en idiotisk fråga?”.
Man kan se frågeställningen som ett skolexempel på heteronormativitet, där man utgår från att ingen av de svarande själv är homosexuell. Så här ser det ofta ut när medier bevakar minoritetsgrupper: man antar automatiskt att läsaren eller tittaren tillhör den ”normala” majoriteten. Det är också därför man som finlandssvensk kan störa sig på hur finlandssvenskar skildras i finska medier. Vi läser faktiskt också tidningen! Ni behöver inte skilja mellan ”vi” och ”dem”!
”Att folk blir upprörda tyder bara på att frågan är viktig”, försvarade sig redaktörerna i måndags, med en logik som man i vanliga fall brukar förknippa med dåliga ståuppkomiker och omogna radioredaktörer.
I Sverige blev det protester i fjol när SVT:s partiledardebatt ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” Krönikören Marcus Priftis skrev i tidskriften Fokus att ”en i grunden rasistisk fråga har inga antirasistiska svar”.
Lite så är det också med Yles bottennapp. Att över huvud taget lyfta fram frågan om huruvida olika yrkesgrupper ”får” vara homosexuella antyder en tydlig värdering. På torsdag får vi veta vilka slutsatser som Ögonvittnet tänker dra av sina enkätresultat.
Det utlovas också ett inslag om ett par killar som ska ordna Finlands första Hetero Pride. Ja, visst låter det som någonting direkt ur en roman av valfri finsk satiriker.