Katarina von Numers-Ekman: Alla debattörer generaliserar
Vi måste komma ihåg att de generaliseringar vi väljer att göra får följder för hur vi bemöter andra och hur de uppträder mot oss.
En gång fick jag i en text skriven av en ung person läsa att alla bönder var lata och opålitliga. Påståendet motiverade skribenten med att hen hade sommarställe i Sibbo och därför visste vad hen talade om.
Under mina år som gymnasielärare i modersmål och litteratur har jag använt detta som exempel när jag försökt lära ut att man ska vara noggrann med generaliseringarna när man argumenterar. Annars riskerar resonemanget att bli ytligt, osant eller bara omoget.
Ett kännetecken för en god studentexamensessä är att studeranden kan göra generaliseringar. Det betyder att de ska vara rimliga och underbyggda med fakta och goda exempel. Annars rasslar poängen fort ett gott stycke neråt eftersom modersmålsprovet är ett mognadsprov.
Att generaliserandet är en besvärlig konst syns också i vissa samhällsdebatter där just mognaden lyser med sin frånvaro. Problemet kan bero på folks sätt att använda generaliseringar, men också på hur de reagerar på andras.
I DN:s debattforum pågick nyligen en diskussion om sexuellt våld som startade med inlägget "Jag är en vit kränkt man" av kommunikatören Johan Wikström. Han skriver att hans lust att verka för ett jämställt samhälle blir lite mindre varje gång någon kategoriskt stämplar honom som en potentiell våldsverkare på grund av hans biologiska kön.
Jag förstår honom delvis. Grova generaliseringar som riktas mot en grupp man själv tillhör är störande. Jag irriterar mig på utsagor om hurdana alla lärare eller alla finlandssvenskar är. Men jag måste ändå hålla med dem som kritiserar Wikströms poäng.
Att han deklarerar att han blivit kränkt i det här sammanhanget känns överdrivet, speciellt i relation till de kränkningar som offren för det sexuella våldet blivit utsatta för. "Kränkt är svenska språkets mest missbrukade och felanvända ord just nu", konstateras i en av kommentarerna på forumet och det är lätt att hålla med.
Förstås är det offret som har tolkningsföreträde angående vad som är kränkande. Men eftersom Wikström vet att han inte trakasserat eller våldfört sig på någon – utan tvärtom medvetet agerat för att hans döttrar inte ska bli begränsade, diskriminerade eller utsatta för våld – är det både onödigt och synd att han tar så illa vid sig av de kategoriska generaliseringarna att han blir obstinat och slår dövörat till, som han formulerar det.
En konstruktiv reaktion skulle vara att ställa sig över dem och fortsätta fokusera på sakfrågan.
I det senaste avsnittet av programmet Filosofiska rummet i Sveriges P1 där det sexuella våldet diskuteras under rubriken "Det ligger i deras kultur" – om kulturkritik och rasism, påminns lyssnaren om att vi inte klarar oss utan generaliseringar eftersom de hjälper oss att orientera oss i omvärlden.
Men vi måste komma ihåg att de generaliseringar vi väljer att göra får följder för hur vi bemöter andra och hur de uppträder mot oss. En ökad medvetenhet om det tror jag krävs om vi vill ha ett lite mognare debattklimat.
Katarina von Numers-Ekman är modersmålslärare och författare