Digitala tekniken ger helt nya möjligheter
Annika Lönnqvist kom till den första lektionen på Fortbildningscentrum Prakticum utrustad med papper och penna. Efter den 2,5 år långa utbildningen gör hon alla anteckningar direkt på sin pekplatta och brinner av entusiasm för de möjligheter digitala hjälpmedel ger.
När Annika Lönnqvist inledde sina läroavtalsstudier för två och ett halvt år sedan visste hon inte att studierna på närvårdarutbildningen är digitala. Så snart den första kursen började insåg hon att allt som behövs för de teoretiska studierna finns på en pekplatta. I början var det svårt att förlita sig på en för henne ganska okänd digital värld.
Så småningom blev det lättare, och i takt med att studierna framskred kom pekplattan att bli mycket viktig för henne – så viktig att hon nu efter avslutade studier inte tvekade en sekund innan hon bestämde sig för att lösa in plattan.
– Mina studier har sänkt tröskeln för att använda datorn och fått mig att se möjligheterna. Det var en bonus som jag fick på köpet.
I dag är hon klar med sina studier, den officiella dimissionen är i maj.
Det digitala verktyget där allt material fanns samlat gjorde studierna lättare.
– Det var enkelt och strukturerat när allt fanns på ett ställe. När deadline gick ut för en uppgift kunde man inte göra den längre, den försvann från inlärningsmiljön på datorn. Det blev mera tid över att sätta på pedagogiken när det praktiska flöt på.
Grupparbeten där alla kunde jobba i dokumentet i realtid och den kontinuerliga kontakten med sin utbildare via nätet är positiva saker som Lönnqvist lyfter fram. Också bedömningsmöten, kontakter mellan studeranden och skolan och mellan handledaren på arbetsplatsen och utbildaren i skolan hölls digitalt.
– Det kan kännas lite konstigt med ett officiellt tillfälle där examensmästaren inte sitter i samma rum, men man vänjer sig.
Utbildning
Annika Lönnqvist jobbade som personlig assistent innan hon i 20-årsåldern hamnade i försäljningsbranschen. Där stannade hon kvar i femton år.
– Jag har ändå alltid vetat att jag egentligen vill jobba med barn. För mig är det viktigt att ha ett jobb där jag trivs.
Hon utredde möjligheten att utbilda sig till närvårdare på läroavtal, och började leta efter en arbetsplats som kunde teckna läroavtal med henne. I sin egen kommun Esbo stötte hon på patrull, men i grannkommunen Grankulla fanns en assistentplats som hon sökte och fick.
– Jag fick in foten på dagiset. De ville jobba tillsammans med mig först, innan de fattade beslut om att låta mig göra min utbildning där.
När en arbetsplats tar emot en studerande på läroavtal förbinder sig arbetsgivaren till att studeranden kan slutföra sina studier där. Annika Lönnqvists arbetsgivare är Grankulla stad, men hon har fått jobba på samma daghem – förutom de perioder hon gjort sin praktik för de andra delområdena i sin examen.
– Jag gjorde praktik för examensdelen för vård och omsorg inom hemvården och för stöd för rehabilitering i en rehabiliteringsgrupp på ett dagis. Båda erbjöd mig jobb efter praktikperioderna. Det känns bra att höra att någon vill jobba med en.
Hon trivs ändå så bra på dagiset där hon jobbar nu och hoppas få en fast tjänst så småningom.
Nytta i arbetslivet
Annika Lönnqvist fick mycket bra kontakt med sina studiekamrater, som hon träffade en gång i veckan.
– Vi var i åldern 17–55 år. Det fanns ett stort glapp i datakunnandet mellan deltagarna, men det var också en stor rikedom att vi var så olika.
Lönnqvist har successivt börjat ta in digitala hjälpmedel i sitt eget jobb.
– När jag tar fram pekplattan i dagis tror barnen att jag spelar spel, men de brukar inse nyttan av plattan då jag snabbt kan leta reda på svar på deras frågor.
Pekplattan är också utmärkt till att vänja barn vid att uppträda eller prata inför andra.
– Det går lätt att filma dem när de leker och sedan visa dem filmerna. De är också mycket mer intresserade när man visar dem något på en pekplatta.
En risk när man är så entusiastisk som Annika Lönnqvist är att man kör fram det man tror på för hårt. Då blir det stopp, alla har inte sett det digitala ljuset ännu.
– Det går långsamt att introducera nyttan av digitala verktyg på dagis. Jag försöker se till att inte köra över någon, jag är ju så ivrig själv. Men alla kan, det är bara att våga försöka.
Annika Lönnqvist har inget negativt att säga om utbildningen.
– Det har varit dynamiskt och studierna har hållit en hög nivå. Vi har haft helt otroliga lärare och inte en enda dag har känts onödig.