Unga behöver tips på vägen
Samtidigt som de äldsta gymnasieeleverna förbereder sig för studentskrivningarna ska de fundera på till vilken skola de ska söka efter den allmänbildande gymnasietiden. Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill bli.
Oskar Liljeström sitter i aulan i Sibbo gymnasium och fördriver en håltimme. Han är abiturient och skriver de sista ämnena i studentexamen på våren. Vad han kommer att börja studera efter det är han ännu inte helt på det klara med.
– Det är svårt att välja. Jag har gått alla kurser i matematik, fysik och kemi. Det är jag bra på, så jag antar att jag söker mig till det området, säger han.
Svenska Handelshögskolan är ett alternativ, tekniska studier ett annat. Nu strävar han efter att skaffa så mycket information om utbildningarna inom sitt område som möjligt.
– Jag är inte speciellt intresserad av något av ämnena, utan av alla lika mycket, därför är det svårt att välja.
Stefan Biedermann är studiehandledare i Sibbo gymnasium. Till hans uppgifter hör förutom att finnas till hands då studerandena lägger upp sina kursplaner för studierna också att hjälpa till när det gäller det viktiga valet av följande studieplats.
– Jag säger aldrig åt mina elever att jag tycker de ska bli något visst. Det är en farlig väg att gå, säger Biedermann.
I ställer diskuterar han valet med eleverna. Han beskriver diskussionerna som intressanta, där eleverna ofta har en klar bild av vad de vill studera och senare jobba med.
– Ett ämne man är intresserad av är en bra grund för fortsatta studier. Men så finns det ju de som är duktiga på flera ämnen, och då blir det svårt i alla fall, säger han.
Språk är aldrig fel
Stefan Biedermann är också ämneslärare i tyska och undervisar i gymnasiet. Som den språklärare han är brukar han råda sina elever att välja ett extra språk förutom de obligatoriska språken finska och engelska.
– Det är otroligt viktigt att kunna språk. Att ha vissa grundkunskaper i ett språk fast man inte skriver det är aldrig fel.
Man söker till vidare utbildning med sitt studentexamensbetyg. Minimikravet för att avlägga studentexamensprovet i ett ämne är att man avlagt de obligatoriska kurserna i ämnet i fråga. Biedermann rekommenderar ändå att man också går de fördjupade och tillämpade kurser som skolan erbjuder för att man skall ha så mycket kunskap som möjligt när man skriver.
För att få avgångsbetyg från gymnasiet ska man ha avlagt 75 kurser.
– Jag brukar säga att det är smart att läsa fler kurser än 75, som man måste ha. Vi har haft en elev som läste 96 kurser på tre år. Hon var intresserad av allt och läste bland annat tre extra språk.
Gymnasiet är en allmänbildande skola. När niondeklassarna kommer för att bekanta sig med skolan på våren brukar Biedermann uppmana den som vet att han eller hon vill satsa på ett praktiskt ämne att söka sig till en yrkesskola och sedan vidare därifrån.
– Om man däremot inte är säker på vad man vill bli är gymnasiet bra. Allmänbildning är alltid bra, och då har man en bredare kunskap att utgå från senare. Och om man redan vet att man ska bli läkare, veterinär, diplomingenjör, arkitekt, ekonom, psykolog eller liknande ska man helst söka sig till gymnasiet.
Edward Lindberg tränar friidrott och valde därför att börja i Solvalla idrottsinstitut i Esbo då han gått ut nian. Meningen var att ta dubbelexamen, och han läste kurser vid gymnasiet vid sidan om studierna i Solvalla.
– Det blev för stressigt, och efter det första året flyttade jag över till gymnasiet helt och hållet.
Nu är han inne på sitt tredje år i gymnasiet. Lindberg ska skriva tre ämnen på våren och siktar på att eventuellt bli student hösten 2016.
Hans favoritämnen är geografi och biologi.
– Ett alternativ är att jag söker till klasslärarutbildningen som nu börjar i Helsingfors. Jag har hållit idrottskurser för lågstadieelever och under tiden i Solvalla gjorde jag praktik i ett lågstadium och trivdes bra, säger han.
Mellanår
I och med att man förlorar statusen som förstagångssökande om man en gång tagit emot en studieplats har studerande blivit försiktigare då de söker.
– Det har gjort att flera nyblivna studenter väljer att hålla ett mellanår, om de inte är helt säkra på vad de vill studera, konstaterar Biedermann.
– I dag vill man att elever ska ta emot sin studieplats och snabbt bli klara. Man reserverar en kvot för förstagångssökande. Om man tagit emot en studieplats och vill byta söker man in i en annan kvot. Det kan då bli svårare att komma in.
Han ser ingen risk att de nyblivna studenterna som väljer ett mellanår skulle bli kvar hemma.
– I dag vågar ingen lämna sig utan utbildning, då har man svårt att få jobb.
En av dem som eventuellt kommer att hålla ett mellanår är Emilia Westerlund. Hon har gått gymnasiet på fyra år och redan skrivit alla examensprov. Hon har några obligatoriska kurser kvar att klara av innan hon får sitt avgångsbetyg. Hälsoproblem har gjort att hennes val för framtiden blivit ännu viktigare.
– Jag är bra på konst, så konstindustriella högskolan är ett alternativ.
Westerlund valde att gå gymnasiet för att hon inte hade klart för sig vad hon vill jobba med som vuxen. Nu är också studier i psykologi vid Helsingfors universitet ett alternativ.
– Jag har också blivit intresserad av politik.
Stefan Biedermann trivs med sitt jobb. I en lämpligt stor skola som Sibbo gymnasium, med 150 elever, är det möjligt att både vara ämneslärare och studiehandledare, i en större skola hade tiden inte räckt till.
– Jag hinner träffa alla studerande, och det är bra. Numera har jag också stor hjälp av att all information finns på nätet, de studerande söker själva fram uppgifter om de utbildningar de är intresserade av.
Biedermann vet att många av gymnasiets tidigare studerande intresserat sig för ekonomiska studier. Därför har skolan en specialsatsning på företagsamhet.
– Jag skulle gärna vilja veta hur det gått för de studerande. Det skulle vara roligt att veta vem som kom in och vart, men det finns ingen automatik för att få reda på det. Nu vet jag bara det som småsyskon och andra bekanta berättat, säger han.