Havet repar sig långsamt
Finska vikens tillstånd förbättras inte lika snabbt som näringsbelastningen minskar. Det beror på inverkan från Östersjöns huvudbassäng, och på att havet har fler problem än övergödningen.
Finska vikens temaår 2014 fick en usel start när kraftiga vinterregn översvämmade åkrarna och spolade ut näringsämnen i havet. Men årets forskningssatsningar ökade insikterna om Finska vikens tillstånd. De sammanfattas i en forskningsrapport som släpps i mars 2016, men forskarna kommenterar den redan i stora drag.
Vi tar de goda nyheterna först: Sankt Petersburgs moderna vattenreningssystem och den tilltäppta läckan vid gödselfabriken i ryska Kingisepp har minskat fosforutsläppen med 4 000 ton om året.
- Över 120 forskare från Finland, Estland och Ryssland skapade en databas med heltäckande mätningar också från ryska vatten.
- Prover togs på 55 lokaler över hela Finska viken. Forskarna förenhetligade sina mätmetoder, kalibrerade instrumenten och korsanalyserade proverna.
- Finska viken bedöms vara i sämre skick än för 30 år sedan på grund av inre belastning och påverkan från Östersjöns huvudbassäng fastän den yttre belastningen har halverats. Miljögifter och skräp drabbar fåglar, fisk och annan biologisk mångfald.
– Näringsbelastningen fortsätter att minska, bekräftar specialforskaren Mika Raateoja vid Havscentret vid Finlands miljöcentral (Syke).
Mindre roligt är att Finska vikens tillstånd inte förbättras och algmängderna inte minskar i samma takt. Det beror på näringsflödet från Östersjöns huvudbassäng. Det påverkar Finska viken mer än väntat. Bara de östra delarna har blivit betydligt renare.
– Östersjöns huvudbassäng fördröjer återhämtningen av Finska viken som helhet. Belastningen i hela Östersjön måste minska för att Finska viken ska må bättre, fastslår Raateoja.
Punktinsatserna i Ryssland minskar ändå kumulativt fosforbelastningen i Finska viken med 40 000 ton på 10 år. Det är mer än den totala fosformängden i hela Finska viken, och det ger anledning till en viss optimism, menar Östersjögurun Seppo Knuuttila på Syke.
– Finska viken bör vara betydligt renare om tio år, men att få Östersjöns huvudbassäng i gott skick kan dröja hundra år, säger han.
Huvudbassängens problem är att syrebristen i dess bottensänkor har ökat. Därmed övergöder inflödet av syrefritt och fosforhaltigt vatten temporärt Finska viken mer än vad de lokala utsläppsminskningarna kan gottgöra.
– Övergödningen är en enorm utmaning. Det är osannolikt att vi når EU-målet att havet ska vara i gott skick om fem år, säger Maria Laamanen på Miljöministeriet.
Risk för oljeolycka
Finska vikens tillstånd påverkas inte bara av övergödningen i Östersjön. God ekologisk status ställer krav på den biologiska mångfalden (bland annat livskraftiga fisk- och fågelbestånd) och förutsätter ett stopp för nedskräpning och miljögifter där mikroplaster och läkemedel utgör nyare hot.
Utöver hoten kommer olycksrisker, och här riktas blickarna främst mot sjötrafiken. En överväldigande majoritet av olyckorna och situationerna nära ögat beror på mänskliga misstag. I år har ett trettiotal allvarliga olyckor undvikits på Finska viken, säger Kari Kosonen på lotsföretaget Finnpilot Pilotage.
– Fartygen blir allt större fastän de kan ha minskat i antal under recessionen. En nackdel med globaliseringen är att kvaliteten på sjökaptenerna åtminstone inte blir bättre när man letar efter den billigaste arbetskraften.
Förra året transporterades 157 miljoner ton olja på Finska viken. Oljetankrarnas och Tallinfärjornas rutter korsar varandra mitt i Finska viken. Finlands mål är att kunna hantera en olycka där 30 000 ton olja läcker ut inom högst tre dagar.
– Efter det har oljan flutit i land. Att skärgården har drag av mosaik gör städjobbet svårt och kostnaderna infernaliska, säger Jorma Rytkönen på Syke.
Kemikaliecocktail
Men all miljöbelastning är inte olycksrelaterad. Varje dag spolas en mix av kemikalier från hushållen ut i havet – mediciner, textilbehandlingsmedel och andra miljögifter som reningsverken inte rår på. Och vid muddring virvlar det upp gamla synder från 1900-talet (dioxiner, kvicksilver och TBT från båtbottenfärger).
– Vi har en kemisk cocktail med nästan femtio ämnen som förekommer i olika kombinationer. I takt med att en del ämnen förbjuds kommer andra in på marknaden utan att vi känner till deras ekotoxikologiska verkan, säger Jaakko Mannio på Syke.
I jämförelse med övergödningen är kemikaliemixens exakta inverkan på havsekosystemen inte känd i detalj. Helheten är desto klarare:
– Utan fosfor skulle det inte finnas liv i Finska viken, men utan kemikalier skulle där finnas betydligt mera liv, säger Mannio.
Utöver kemikalierna lider Finska viken av mestadels urbant skräp som flyter ut via städernas gatubrunnar. Ute i havet sjunker nästan allt till bottnen.
– Vi ser bara en bråkdel av skräpet. På havsbottnen finns mycket vi inte känner till. När vi tog prover utanför Gotland på 239 meters djup fick vi upp karamellpåsar, säger Outi Setälä vid Syke.
Plastföremål som blir flytande eller som spolas i land vittrar sönder av solens UV-strålning. Då bildas små partiklar som kallas mikroplaster. De är rätt outforskade, men man vet att miljögifter i havet kan fästa sig på mikroplast. När bottenkryp och musslor suger i sig mikroplaster går de in i näringsväven.
– Vetskapen om att vi kan ha gifter på tallriken har ökat allmänhetens intresse för mikroplasterna, säger Setälä.
Mager strömming
Plastpartiklarna samlas inte i fiskkött, men gifterna påverkar fisken. Enligt Naturresursinstitutet (Luke) innehåller all vassbuk (skarpsill) i Finska viken mer dioxiner än vad som tillåts för fiskfoder.
Finska vikens strömmingar är små och magra. Enligt forskarna beror det på konkurrens om föda med vassbuken.
– Det finns så lite bottenlevande djur som de här fiskarna behöver, säger Tapani Pakarinen på Luke.
Strömmingen äter främst vitmärlor, som är viktiga för att syresätta bottnarna. Då ser det bättre ut för många andra fiskarter som människan nyttjar, även om trenden är att sötvattensfiskarna går framåt på bekostnad av de mer marina arterna.
– Övergödningen, den minskade salthalten och uppvärmningen har gynnat sötvattensfisken. Positivt är att det går bättre för laxen och havsöringen. Regleringen av fisket ger resultat. Om fisktrappan i Kymmene älv blir klar i januari förbättras laxfiskarnas fortplantningschanser ansenligt, säger Pakarinen.