Stenmurklan – den dödliga delikatessen
När Strömsökocken Paul Svensson tillredde stenmurkla på svensk morgon-tv blev det ramaskri lagom till påsk. I Finland är vi inte lika hysteriska.
Livsmedelsäkerhetsverket Evira, som bland annat funderar på om lörtsy ska få heta lörtsy, skriver förvånansvärt obyråkratiskt och underhållande om stenmurklan.
Man kallar den för "en egendomlig konstighet som först efter korrekt behandling förvandlas från dödligt giftig till en verkligt läcker matsvamp".
Vidare skriver Evira att stenmurklan "påminner om finländska struvor eller hjärnfåror". Men så har Evira inte heller begränsat kommersen kring stenmurklan. Det har kollegerna i Sverige gjort.
Svenska livsmedelsverket förbjöd försäljningen av färsk stenmurkla 1995 och året därpå infördes också förbud mot försäljning av torkad stenmurkla. Konserverad stenmurkla får man däremot handla med i Sveariket. Den får också serveras på restaurang.
En restaurang här hemma som gärna har murkla på menyn är Magasinet i Hangö.
– Jag älskar svamp. Vi har alltid murklor på vårmenyn tills vi får de första kantarellerna och trattisarna efter det, säger krögaren Karl-Erik "Nixu" Knichter.
Inspirerad av Knichters murkelsås bestämde jag mig för att testa hypotesen om att det är ett bra murkelår. Min vårliga svamplycka resulterade i två stenmurklor.
De ser ut ungefär som Jättis-glassar nedtryckta i mossa. Den ena murklan hade jag joggat förbi någon dag innan. Den andra hittade jag vid ett kalhygge några hundra meter längre fram. Men sedan var det slut på det roliga.
Högtid för plock
Inte helt oväntat gick det betydligt bättre för Solveig Backström som är hushållsrådgivare på Marthaförbundet. Hon plockade en rejäl sats murklor i södra Sibbo och kan alltså intyga att det är ett bra murkelår, eller borde man säga en bra murkelvår.
Den bästa tiden för stenmurkla är i maj men det kan finnas av den fortfarande i juni.
Vädret inverkar förstås på förekomsten av murklor men Backström tror också det handlar om de cykler på cirka fem år som andra skogssvampar fungerar enligt.
– Jag kan tänka mig att murklorna fungerar på samma sätt som riskor och soppar, det vill säga att det kan finnas extra rikligt av dem ungefär vart femte år och däremellan lite mindre, säger Backström.
Tork eller kok
Backström har ätit murklor sedan liten. Men hon har haft en längre paus från att äta murklor eftersom hon drabbades av en lindrig förgiftning de två senaste gångerna.
– Jag ville inte utsätta mig för de giftiga ångorna ifall det är så att jag är extra känslig, säger Backström.
Så när jag kokade mina cirka två (luftiga) deciliter stenmurklor valde Backström att torka sina. Hon började med att putsa murklorna, skar dem sedan i mindre bitar och lade dem till sist glest i en kartong med tidningspapper underst och hushållspapper på det.
– Ett galler fungerar ju bra men man tar vad man har.
Murklorna har torkat på Backströms blåsiga terrass i en veckas tid.
– När murklorna går lätt att krossa till smulor i handen börjar de vara tillräckligt torra, säger Backström.
När man väl använder de torkade murklorna ska man börja med att blöta upp dem i rikligt med kallt vatten i minst två timmar.
Efter blötläggningen ska murklorna kokas två gånger på samma sätt som om de var färska. Marthaförbundet följer Eviras direktiv och råd.
– I och med att den högsta myndigheten inte förbjuder stenmurklan tycker vi också att den kan användas. Vad människorna själva väljer att göra är en annan sak, säger Solveig Backström.