Chodorkovskij: Vi förtjänar demokrati
Det är en blid och lågmäld Michail Chodorkovskij som framträder på Kulturhuset i Stockholm. Men när diskussionen kom in på Ryssland och demokrati säger han med hetta: Respektera oss. Också vi ryssar förtjänar demokrati.
STOCKHOLM Michail Chodorkovskij äntrar scenen på Kulturhuset klädd i enkel kostym, utan slips. Han har skäggstubb och det silvergrå håret är oklippt. När applåderna aldrig vill ta slut ler han besvärat.
– När jag jämförde mitt sovjetliv med fängelseåren såg jag ingen större skillnad, säger Chodorkovskij och drar ned spridda skrattsalvor i publiken.
– Jag var tillbaka i min gamla värld. Folk talade om var man fick gå och inte fick gå, med vem man fick tala och inte fick tala, vad man fick säga och inte fick säga. För någon som tillbringade hela sin ungdom i Sovjetunionen var det inget nytt.
Sin tid i fängelset minns han som ett slags universitet.
– Det går inte att dölja vem man är när man umgås med andra 24 timmar om dygnet. Min respekt för mina landsmän växte under min tid i fängelset. Det är det jag skriver om i min bok. Jag vill visa, framför allt för den ryska läsaren, att personer som hamnar i fängelse vill behålla sin mänskliga värdighet. Det finns till och med de som är redo att riskera sina liv för att behålla sin värdighet.
Chodorkovskijs bok "Mina medfångar" har nyligen kommit ut på svenska. Själv har han inte återvänt till Ryssland sedan han benådades av Putin 2013. Men han är fortfarande optimist.
– Jag är verkligen optimistisk när det gäller mitt land och det är tack vare mina medfångar. De människor jag träffade i fängelset hade en mycket nykter syn på landet. Men de vet att de inte kan göra så mycket med dagens politiska regim. Ändå känner de ansvar för sitt land. Det inger hopp.
Fanns det stunder när du tvivlade på att du skulle komma ut? undrar diskussionsledaren Carl Bildt.
– Under de första tre åren var jag övertygad om att de aldrig skulle släppa ut mig. För att inte gå sönder psykologiskt sade jag till mig själv: Jag är här för resten av livet och det är något jag får leva med. Det finns folk som blir förlamade. Deras liv är besvärligare men de lever ändå.
Att Chodorkovskij skulle gripas år 2003 hade han väntat sig. Det intressanta är varför han inte flydde medan tid var.
– Jag visste att de skulle ta mig, att det skulle bli en rättsprocess. Och jag visste att om jag inte närvarar själv kommer jag att framstå som skyldig från början. Jag hade inte så mycket val så därför återvände jag.
Somliga påstår att det är nödvändigt med en stark man i Ryssland. Är det sant? undrar Bildt.
– Det värsta är när västerlänningar säger så. Kanske det ryska folket inte kan leva i en demokrati, kanske de bara vill ha en stark ledare? Kanske de inte själva förmår bygga upp sina liv? Ett folk som klarade av att ta kontroll över ett så enormt område som Ryssland och lyckades hålla ihop det trots att de nåddes av nyheter från centralmakten en gång om året – det folket har visat mer än väl att det förmår agera självständigt. Det är ett folk som man måste respektera och inte behandla som små oförståndiga barn, säger Chodorkovskij, lugnt men med hetta.