Rysk råkapitalist och ryskt helgon
Michail Chodorkovskij, som har gett ut en bok om sin fängelsetid, besökte i dag Stockholm där han för ovanlighetens skull deltog i en offentlig debatt. Han är en av världens mest kända ryssar – före detta oligark, samvetsfånge och Putinkritiker, en råkapitalist och ett helgon.
Stockholm Det är något gåtfullt över Michail Chodorkovskij. Hans milda blick, den blida rösten. En väluppfostrad svärmorsdröm.
Men Chodorkovskij är allt annat än en mjukis. Han hade aldrig blivit en av Rysslands rikaste män om han inte hade varit hård som flinta, skrupelfri och utrustad med en osviklig instinkt inte bara för pengar utan också för makt.
I slutet av 1980-talet och en stor del av 1990-talet var Chodorkovskij inte en person som ville förändra Ryssland. Han ville bli rik och gick med i kommunistpartiet för att han behövde kontakterna. Hans bevekelsegrunder var pragmatiska, för att inte säga opportunistiska. Dessutom hade de en hård kärna av hänsynslöshet – i 1990-talets Ryssland gick det inte att bli rik utan att veta hur man eliminerar sina konkurrenter.
Införde transparens
När rikedomarna växte sig gigantiska började Chodorkovskij agera på ett nytt sätt. Till en början handlade det knappast om några demokratiska ideal, snarare om effektivitet. Chodorkovskij var den första oligarken som införde västerländsk så kallade corporate governance på kronjuvelen i sitt affärsimperium, oljebolaget Yukos. Därefter grundade han organisationen "Det öppna Ryssland" som sysslade med demokratibygge och välgörenhet.
Allt detta hade han sannolikt ostört kunnat fortsätta med om det inte hade varit för att han dessutom stödde oppositionspartier. Han började se sig som en blivande ledare i Ryssland och var alltmer öppen med sina politiska ambitioner. Sitt förakt för Vladimir Putin lyckades han bara nödtorftigt dölja.
Att Putin skulle låta oskadliggöra honom var väntat. År 2003 greps han i sitt privatflygplan i en spektakulär operation på Novosibirsk flygplats och fick senare flera fängelsedomar för skattefusk och förskingring.
Vägrade följa Putins regler
Övriga oligarker har spelat enligt Putins regler eller lämnat landet. Chodorkovskij gjorde ingetdera. Han utmanade Putin medvetet och förberedde inga flyktvägar. Varför?
Själv ger han sin vana trogen ett indirekt svar i sin bok, som nyligen har utkommit på svenska under titeln "Mina medfångar":
– Jag minns inte att jag ångrade min envishet. Ja, det var inte ens envishet. Jag är helt enkelt oförmögen att inte säga vad jag tycker, skriver Chodorkovskij ,
Efter frigivningen i december 2013 lämnade han omedelbart Ryssland. Sedan dess har han uppträtt sparsamt. Främst verkar han i det fördolda, framför allt genom sin organisation Det öppna Ryssland som han i fjol öppnade på nytt i exil.
När Chodorkovskij i går träffade Carl Bildt på ett fullsatt Kulturhus i Stockholm mottogs han som en hjälte, precis som han blir mottagen överallt i väst. Den västerländska synen på Chodorkovskij är delvis naiv. Chodorkovskij är ingen Gandhi, hans demokratiska övertygelser kom sent. Han saknar ett brett folkligt stöd i Ryssland – för majoriteten av den ryska befolkningen är en skurk som berikade sig på folkets bekostnad. Att han har suttit tio år i fängelse imponerar inte på ryssarna. Många har suttit oskyldigt dömda längre än så och aldrig fått en bråkdel av den uppmärksamhet som kommit Chodorkovskij till del.
Men faktum kvarstår att Chodorkovskij var beredd att offra sitt liv, sin hälsa och sin familjs välgång på att inte böja sig. Själv motiverar han det med sin envishet, men det egentliga svaret står troligen att finna på ett annat ställe i boken – i kapitlet om en ung kille vid namn Aleksej som vägrade ange Chodorkovskij trots att fängelseledningen krävde det. Om detta skriver Chodorkovskij så här:
– När man ljuger, tiger och tittar bort för att lämnas i fred, när man skyller på familjen, intalar sig själv att "tiderna" är sådana och att "alla" gör det, då schackrar man med samvetet. Hur får vi veta att "den andra sidan" – vårt samvete – inte gick med på att schackra? När det är för sent att ändra på något?
Chodorkovskij använder inte ordet, han låter läsaren dra slutsatsen själv. Vad han talar om är anständighet.