"Det var spöklikt tyst vid starten"
Att se på jorden utifrån rymden sätter perspektiv på tillvaron. Det vet den svenska astronauten och fysikprofessorn Christer Fuglesang som gjort fem rymdpromenader under två rymdfärder till den internationella rymdstationen ISS.
Bakgrunden till att Fuglesang blev astronaut är prosaisk. År 1990 svarade han på den europeiska rymdmyndigheten ESA:s tidningsannons "Sökes: astronauter, erfarenhet ej nödvändig". Vid det laget hade han redan doktorerat i partikelfysik vid KTH i Stockholm.
– Annonsen väckte med en gång barndomens rymddrömmar till liv, säger Fuglesang när vi träffar honom på Arcada i Helsingfors. Fuglesang landade i Finland för att hålla ett anförande om sina rymdäventyr för högstadie- och gymnasieelever i samband med TekNatur-tävlingen i teknik och naturvetenskap.
I stället för en typisk Powerpointföreläsning om vad det innebär att vara astronaut, serverar han det fullsatta auditoriet en rolig, bildspäckad och smått självironisk show som fångar de övervägande unga åhörarnas intresse under närmare en timme.
Här finns allt från galaktisk potträning för astronauter – hur göra på toaletten när allt är viktlöst – till hur man angör en rymdstation.
Av Fuglesangs berättelse förstår lyssnaren innebörden av tålamod; han inledde sin astronaututbildning 1992 men fick vänta ända till december 2006 på att komma upp i rymden. Samtidigt blev han den första nordiska rymdfararen.
50 miljoner hästkrafter
Två amerikanska rymdskyttlar utav fem har havererat sedan de introducerades 1981. Att personalen på Cape Canaveral i Florida visste vilka risker som var förknippade med raketuppskjutningar stod klart då det var dags för uppskjutningen av rymdskytteln Discovery.
– Det var spöklikt tyst på området kring startplattan. Vanligtvis är det ett myller av människor där. När det äntligen brakade loss var det både fysiskt och psykiskt skakande när vi bars upp i rymden av totalt 50 miljoner hästkrafter.
Alla hästkrafter behövdes, för hela ekipagets totalvikt var 2 000 ton vid start. Efter två minuter minskade vikten avsevärt då de fallskärmsförsedda externa bärraketerna hade gjort sitt och dalade tillbaka mot jorden och nästa uppdrag. Efter åtta och en halv minut stängdes motorerna av, den enorma externa bränsletanken lösgjordes och Discovery var i rymden.
– Den accelererade under den sista minuten i atmosfären till drygt 27 000 kilometer i timmen för att komma ut i omloppsbana. Under den minuten vägde vi tre gånger mera än normalt. Då vi sedan knäppte upp säkerhetsbältena och flöt omkring i kabinen kunde vi inte annat än skratta, berättar Fuglesang.
Årets resebild
Två dygn efter start kom Discovery till den vid det laget halvfärdiga rymdstationen. Fuglesang definierar stationen som något av ett rymdlego som varje amerikansk eller rysk rymdskyttel för nya delar till.
Dagen efter ankomst fortsatte byggandet och det var dags för svensken att flyta ut i rymden för en första rymdpromenad.
– Det var en otrolig känsla att äntligen komma ut i rymden efter att ha väntat i över 14 år. En bild som vår befälhavare tog under promenaden blev vald till årets resebild men det räckte inte länge innan den blev beskylld för att vara manipulerad, skrattar Fuglesang.
Ett varv runt jorden tog 90 minuter för Discovery.
– När en amerikansk kvinnlig astronaut sprang ett maratonlopp i rymden simultant med New York Marathon hann hon löpa tre varv runt jorden, berättar Fuglesang.
Att angöra en rymdstation
I augusti 2009 var det dags för Fuglesangs andra rymdfärd. När Discovery närmade sig ISS gällde det att manövrera den i exakt rätt läge mot luftslussen på rymdstationen.
– Det var ett verkligt precisionsarbete som alla sju besättningsmän deltog i. Mitt jobb var att fokusera kameran så att befälhavaren kunde sikta rätt.
Vid det här laget var rymdstationen i det närmaste färdigbyggd och hade en ordinarie besättning på sex personer: två från USA, två från Ryssland, en från Kanada och en från Europa.
– Totalt var vi 13 personer från fem länder som i en veckas tid jobbade på ISS, 330–435 kilometer ovanför jorden. Av hälsoskäl är sex månader den längsta tid man får vistas i rymden i ett sträck.
ISS är enligt Fuglesang ett utmärkt exempel på samarbete över gränserna. Därför nominerades rymdstationen 2014 för Nobels fredspris.
– Hoppas inte krisen i Ukraina raserar det samarbetet. Allt annat rymdsamarbete mellan Nasa och Ryssland ligger i träda för tillfället.
Försökskaniner
Den första modulen till den internationella rymdstationen ISS skickades upp 1998. Förutom kosmonauter och astronauter har forskare från ett sjuttiotal länder besökt rymdstationen under åren.
– Rymdforskningen ligger främst på grundläggande nivå, inte på tillämpad forskning. Men som astronaut i rymden är man en verklig försökskanin och deltar varje dag i olika experiment: i stort sett alla system i kroppen påverkas av tyngdlösheten.
Merparten av den regelrätta rymdforskningen baserar sig på data från kommunikations-, väder- och navigationssatelliter.
– Tack vare data från jordobservationssatelliter har vi lärt oss mer om jordens miljöproblem än genom direkta mätdata från jorden, påpekar Fuglesang.
Den svenska rymdfararen har mutat in en egen nisch i barnboksfloran med rymdbaserade barnböcker: Rymdresan, Vattenvärlden, Sifferplaneten och Det svarta hålet.
– När man lär sig svåra saker på ett tidigt stadium känns de naturliga. Jag brukar säga att förstå är att acceptera, avslutar Fuglesang.
På sin mammas gata. Christer Fuglesang är fortfarande den enda nordiska astronauten som har besökt rymden.