Jorma, 74, vägrar att rösta
Lilla Kihniö mellan Seinäjoki och Tammerfors är Finlands mesta sannfinländska kommun. Ingenstans når partiet ett lika starkt stöd som i Kihniö, 37 procent. När HBL gästar Kihniö hör Jorma, 74, till de få som låter sig intervjuas. Han är inte imponerad. – Herrarna i Helsingfors gör ändå som de vill, ingen idé att rösta.
KIHNIÖ Lilla Kihniö med drygt 2 000 invånare ligger i hörnet där Tavastland, Mellersta Finland och Österbotten möts. Kommunen är speciell för att Sannfinländarna här är största grupp med åtta mandat i fullmäktige. Ingenstans samlar partiet proportionellt lika många röster som i Kihniö. Hit måste HBL åka för att förstå Sannfinländarnas innersta väsen.
Eftersom tanke och handling är ett bänkar vi oss i en bil och hinner under tre och en halv timme passera Tammerfors och Parkano innan vi sakta kör in i byn längs huvudgatan Kihniöntie. Den löper längs den vackra sjön Sulkuejärvi förbi K-affär, Andelsbank och familjepark till byns absoluta centrum, Siwabutiken.
Felet är att inte en levande själ syns till. Tomt är det också på kaféet Soljan pakari. Damen bakom kassan berättar att kunderna brukar komma senare på eftermiddagen.
I Lounastupa sitter några kunder och äter fläsksås. Riktiga, livslevande sannfinländare, tror vi och slår oss i slang med ortsborna.
Är ni lyckliga när Sannfinländarna bestämmer allt?
– Allt är från röven, svarar en medelålders man argt.
Har ni inte fått det bättre tack vare Sannfinländarna?
– Nej, allt blir bara sämre. Dag för dag, bara sämre. Jag vet för jag bor här.
Varför röstar man i Kihniö på Sannfinländarna?
– Ingen aning, jag struntar i politik, säger mannen och markerar att han vill äta klart utan att bli störd.
De andra gästerna meddelar att de har bråttom till jobbet och absolut inte hinner diskutera med främlingar.
På huvudgatan passerar vi två lopptorg, en frisörssalong, en blomsterhandel och en begravningsbyrå. På andra sidan gatan ligger en stor åker och väntar på våren. Men dessvärre syns ingen människa till, förutom Jorma, 74, som kommer vinglande på sin gamla cykel.
Hej, får vi störa. Är du lycklig när Sannfinländarna bestämmer allt i kommunen?
– Va? Vad säger du? Jag är helt ointresserad av politik. Jag röstar aldrig i val.
Aldrig? Varför det?
– Jag har aldrig röstat i hela mitt liv och kommer aldrig att rösta. Det tjänar ingenting till, ingenting blir bättre.
Hur vet du det om du aldrig prövat?
– Hördu, jag vet att ingenting blir bättre. Jag har bott hela mitt liv i Kihniö och vet att ingenting blir bättre och ingenting blir sämre. Herrarna i Helsingfors tänker bara på sig och struntar i vanligt folk.
"Pellejönseri"
Den tomma gatan för oss till K-butiken där åtminstone några parkerade bilar syns till. Vi går fram till en dam som lägger köpkassen i sin Mitsubishi.
Varför röstar man på Sannfinländarna i Kihniö?
– Hördu, politik intresserar mig inte alls (ei pätkän vertaa). Det är bara pellejönseri, säger damen argt och kör sin väg.
Två mammor kommer gående med var sin barnvagn. De skyndar sig att säga att de inte är äkta Kihniöbor och därför inte vill uttala sig om kommunens politiska förhållanden.
På andra sidan gatan ligger ytterligare ett lunchkafé. Sakari Jalonen äter fläsksås som tycks vara ortens succérätt, åtminstone denna dag.
– Sannfinländarna? Fy fan, jag skulle aldrig i livet rösta på dem, aldrig, säger Jalonen och förklarar att om någon vill prata politik så slår han dövörat till.
– Jag pratar inte politik, jag lyssnar inte. Så enkelt är det.
En man i grannbordet säger att han har ett känsligt yrke. Därför vill inte heller han tala politik.
– Men om du undrar varför Sannfinländarna är så starka så finns det en enkel förklaring till det. Hon heter Lea Mäkipää. Hon sitter i riksdagen, är från Kihniö och drar röster över partigränserna. Hon är mycket populär, det är bara tack vare henne som Sannfinländarna är så starka.
Ett äldre par nickar och håller med.
– Lea har skött sina saker bra. Och hon är vår egen kandidat så henne stöder de flesta i Kihniö, säger mannen som kallar sig Eero.
Han röstar på Sannfinländarna av gammal vana. På frågan om han omfattar partiets program om invandring kliar han sig en stund på hakan.
– Vi har än så länge inte sett till några invandrare här i Kihniö, lyckligtvis. Men visst är det underligt att arbetsgivarna vill importera 300 000 invandrare samtidigt som vi har 500 000 arbetslösa. Det förstår jag inte.
Lojal brorson
Bakom en liten röd bod står två män och övervakar en vildsint Rottweiler som bökar i jorden. Männen ser lite ut att gömma sig, kanske det beror på att den äldre, Heikki Honkaniemi, har en cigarrett i mungipan. Hans yngre kamrat, Mikko Mäkipää, medger att han till hälften är jävig att uttala sig om politik för att Lea Mäkipää är hans faster.
– I den här byn har vi röstat på Lea Mäkipää ända sedan hon ställde upp för Landsbygdspartiet på 1980-talet. Hon försvarar den lilla människan, de svaga i samhället, förklarar Honkaniemi.
Är inte invandrare och flyktingar svaga och små?
– Problemet berör inte oss här i Kihniö, vi har inga invandrare. Om man inte räknar med dom där två som härstammar från söder om viken, säger Honkaniemi.
– Ester, frågar Mäkipää förvånat.
– Jo, dom är ester, nickar Honkaniemi sammanbitet och funderar en stund innan han fortsätter.
– Någonting är galet om fem somalier begår en våldtäkt i Helsingfors och varken polis eller medier vågar berätta vilka de skyldiga är. Man måste kunna tala öppet om det som går galet när invandrare kommer hit från främmande kulturer.
Vi övergår till att prata om den kommande regeringen.
– Det var ett stort misstag att Sannfinländarna inte gick med för fyra år sedan. En så stark position som partiet hade då uppnår de aldrig på nytt, förutspår Mikko Mäkipää.
Heikki Honkaniemi tycker att Sannfinländarna ska sluta klaga på EU.
– Greklandsstödet är gammalt och glömt. Och om Finland är med i EU så är vi det. Har man skrivit sitt namn på medlemshandlingarna så står namnet där och det är ingenting att gråta över efteråt.
– Invandrare som får jobb i Helsingfors kan bo fem gubbar i en liten etta. Den man från Kihniö som vill flytta efter jobb till södra Finland kan inte bo så, han har familj. Det här snedvrider konkurrensen om jobben till utlänningars favör.
Heikki Honkaniemis valförväntningar gäller inte i första hand seger för Sannfinländarna.
– Den stora lottovinsten är att Samlingspartiet och Stubb förlorar. Jag vet ingenting om Sipilä, men knappast tar han som statsminister selfier på sig själv.
Glada rop från skolgården invid tyder på att det är matrast. En stund senare kommer två små barn gående längs trottoaren med mössorna djupt dragna över ögonen och ryggsäckar på ryggen. De är så små att socialmyndigheterna antagligen skulle ingripa – i en större stad.