Är du inne eller ute – Google avgör
Google är inte bara en sökmotor. Företaget bjuder oss också e-post, navigering, kalender, översättningstjänst, strömningstjänst för video, bloggverktyg, snart självkörande bilar och mycket mer. Det är gratis – men vi betalar med information om oss själva och våra vanor.
Los Angeles – Jag skulle inte påstå att Google i sig påverkar vår vardag, det är snarare tvärtom, vi anpassar oss allt mer efter Google, säger Russel Newman som i våras doktorerade i media och politisk kommunikation och numera föreläser vid Emerson College i Boston.
Newman berättar att han för en tid sedan flyttat till en ny stad och för att hitta rätt knappar han in samma adresser i Google kartor om och om igen.
– Förr skulle jag ha lärt mig gatorna och rutterna efter att ha kört dem ett par gånger, men eftersom Google finns så nära till hands anstränger jag mig inte ens.
För varje gång vi gör en sökning blir Google smartare och lite bättre på att gissa sig till vad vi vill ha. Det är ingen hemlighet att olika personer får olika svar på samma sökning. Googles algoritm avgör vad som är relevant för just dig.
– Det är problematiskt att Google är så stort och folk så lättvindigt matar det med information om sig själva som Google i sin tur säljer till annonsörer.
Newman säger att ett relativt nytt problem är att Google samarbetar med allt fler mobilapplikationer. Genom apparna får företaget ännu mer detaljerad information om användarnas vanor, intressen och köpkraft. Förr var applikationerna slutna universum, men allt fler har öppnat sig för Google.
Medan Google ger ut användarnas internetvanor till annonsörer läcker de gamla mediehusen annonspengar. Annonsörerna vill naturligtvis veta så mycket som möjligt om sina potentiella kunder. Tidningar och annan gammalmedia har än så länge haft svårt att konkurrera med mycket specifika uppgifter om sina användare.
– Förr var tidningshusen giganterna, det enda sättet som annonsörerna direkt kunde nå ut till konsumenterna. Nu för tiden räcker det inte med att synas i print, företagen vill nå exakt rätt målgrupp.
Newman säger att detta har lett till att vissa användare blir diskriminerade i informationsflödet. Annonsörerna är inte intresserade av låginkomsttagare och Google hjälper till att sålla bort ointressanta användare så att företagen enbart når sin målgrupp.
– Det stora problemet är att du på basen av dina internetvanor, all den information som bland annat Google har om dig, kan bli bortvald och därmed går miste om vissa möjligheter. Det kan handla om stora saker som arbetsplatsannonser och sjukförsäkringar samt om mindre betydande som till exempel kuponger och bara spam, och så klart allt där emellan. Du får helt enkelt annan information än en person som rankas högre.
Detta har lett till att också printmedia är allt mer intresserad av en särskild målgrupp. Enligt Newman är Los Angeles Times ett exempel på ett tidningshus som valt att utesluta en viss sorts rapportering för att på så vis sålla bort vissa målgrupper.
– Det kan ta sig i uttryck i att tidningen inte skriver om vissa områden eller lyfter upp vissa teman. Annonsörerna är bara intresserade av folk som har råd att konsumera. På så sätt försöker tidningen skapa en läsarskara som företagen är intresserade av att nå, säger Newman.
Sökmotor och annonsplats
Ett annat problem med Googles dominans är att företaget både distribuerar information genom att vara en sökmotor och säljer annonsplats. Flera företag har anklagat Google för att inte presentera sina sökresultat neutralt, utan i stället gynna sina egna affärer. I Europa har Google över 90 procent av användarna (motsvarande i USA är cirka 65 procent). Europaparlamentet har tagit upp frågan om Googles monopol och det finns ett förslag på att söktjänsten skiljs åt från de övriga kommersiella tjänsterna. På så vis skulle Google styckas i flera delar.
– Jag kan inte avgöra hur en EU-myndighet ska agera, men det är viktigt att framhålla att monopolanklagelserna inte handlar om yttrandefrihet, Google har inte monopol på själva informationen på internet, däremot nog på distributionen av den, säger Newman.
Google organiserar nämligen informationen enligt sina egna preferenser och algoritmer. Förr i tiden kom de mest relevanta svaren på en sökning fram, nu för tiden kan företag betala för att platsa högst upp på listan. Finns man på sidan 3 eller ännu värre, sidan 40, existerar man praktiskt taget inte. Företagen är därför beroende av Google. Det berör inte bara de små- och mellanstora företagen. När Ebay förra året gjorde en undersökning som visade att annonseringen på Google var mycket mindre effektiv än vad man tidigare trott gick sökresultaten på Ebay plötsligt ner radikalt. Google kommenterade inte sambandet.
Googles makt handlar inte enbart om vinstinriktade intressen, utan också om politik, pressfrihet och sekretess. Newman säger att frågan om Googles monopolställning helt klart är en politisk angelägenhet.
– Det handlar om hur mycket information om oss själva vi vill låta stora företag förfoga över och hur dessa företag får distribuera informationen. Här i USA är detta någonting kongressen borde ta upp. När du öppnar ett g-mailkonto låter du ett privat företag läsa din e-post. Visserligen är det en maskin, men det är en maskin som läser din e-post för att sälja mer specifika annonser. Om det är okej för ett företag att läsa din privata korrespondens, är det också okej för myndigheterna att göra samma sak? Och kan myndigheterna samarbeta med Google för att få information om oss?
Långsamt håller vi på att vänja oss vid att så mycket av vårt privatliv är om inte offentligt så åtminstone i andra människors händer. Newmans tips är att börja med att kryptera sin e-post.
– Det tar inte länge att lära sig hur man gör det och ju mer vi krypterar vår kommunikation, desto svårare blir det för Google att följa oss. Alla journalister borde lära sig att kryptera sina meddelanden för att kunna skydda sina källor och bevara pressfriheten.
– Det finns folk som säger att de bara har rent mjöl i påsen. Att de inte är oroade över företagens insyn. Då brukar jag fråga dem om de kunde tänka sig att ge en journalist lösenordet till sin e-post och låta hen skriva en artikel på basis av vad hen läser där. Då är det plötsligt ingen som säger ja. Vad som helst taget ur sitt sammanhang kan misstolkas och i värsta fall förstöra ett liv, avslutar Newman.