Tudelad församling lät sexuella övergreppen fortgå
Om Esbo församling skulle ha reagerat lite tidigare på den kontroversielle ungdomsledaren så hade åtminstone två fall av grova övergrepp från 90-talet kunnat leda till en formell polisundersökning. I år, då kyrkan äntligen fick till stånd en utomstående utredning, är fallen redan preskriberade.
I går publicerades den utredning kring de sexuella övergrepp som pågått inom Esbo församling från 70-talet fram till sent 90-tal som rättspsykolog Julia Korkman gjort å Borgå stifts vägnar. Utpekad är en ungdomsledare som inte längre arbetar inom församlingen.
Korkman har bland annat hört åtta nu vuxna kvinnor som kunnat vittna om olika former av övergrepp, minst tre av dem grova. Åtminstone två av flickorna har haft upprepade samlag med den betydligt äldre ungdomsledaren och en av flickorna blev också gravid med honom.
Aborten utfördes då flickan var 17 år gammal men inte ens i samband med det har läkare eller någon annan vidtagit några åtgärder i saken.
Alla flickor har vid tidpunkten för övergreppen varit mellan 16 och 18 år, men Korkman påpekar att med tanke på den ansvarsställning mannen haft skulle övergreppen ha kunnat uppfylla de juridiska kriterierna för sexuella övergrepp.
Rapporten kommer nästan ett år efter att det första offret Nina Wredlund första gången trädde fram i Västra Nyland och berättade om sina upplevelser.
- Sedan 2006 preskriberas sexualbrott mot barn under 18 år i regel efter tjugo år, dock tidigast när offret fyller 28. Lagen kan inte tillämpas retroaktivt.
- För äldre brott gäller en preskriptionstid på tio år.
- För grövre brott tillämpas en preskriptionstid på tjugo år om brotten skett 1995 eller senare.
- De nu aktuella övergreppen har pågått mellan 1970-talet fram till början av 1990-talet så samtliga fall är preskriberade.
Vid församlingen beklagade kyrkoherde Roger Rönnberg i går det som hänt. På HBL:s fråga medgav han ändå att Nina Wredlund nog kontaktat honom med sin sak "en tid efter" 2004, då han kom till församlingen, men några vidare åtgärder vidtogs inte då.
– Jag hade den uppfattningen att hennes sak utretts i samband med den interna hemligstämplade utredning som församlingen gjorde på 90-talet. När hennes berättelse kom ut i medierna förstod jag att det inte var fallet.
Häri ligger också ett dilemma som tangeras både i biskop Björn Vikströms och Julia Korkmans inlägg kring utredningen. Bägge talar om vikten av att också gamla övergrepp utreds så att offren får upprättelse, men påtalar samtidigt problematiken i utredningar som saknar juridiskt mandat.
Men i samband med att tidpunkterna för de nu aktuella övergreppen utretts har Korkman konsulterat åklagare som konstaterat att de senaste fallen från 90-talet med en hårsmån undgick möjligheten att polisanmälas. Hade Wredlunds berättelser kring 2004 tagits så på allvar att församlingen då hade beslutat att göra den utredning som i stället gjordes 2014 så hade alltså åtminstone något av de färskaste fallen kunnat bli föremål för en officiell brottsprocess.
Förnekar skuld
Den utpekade ungdomsledaren har tidigare i HBL förnekat sin skuld och hade också levererat ett eget meddelande till gårdagens presskonferens. Enligt det känner han inte alls igen allt som förs fram i rapporten men han beklagar för egen del om han bidragit till upplevelser av personliga kränkningar.
Någon skuldfråga varken kan eller vill Korkman ta ställning till, men hon noterar att materialet sammantaget styrker att beskrivningarna av övergreppen är tillförlitliga. Hennes mandat har varit att höra dem som vill höras och kartlägga varför församlingen inte gjorde något trots att ryktena kring det som kallas ungdomsledarens "flickaffärer" var kända redan på 70-talet.
– Det som framkommit tydligt är att församlingen varit splittrad och det har funnits väldigt allvarliga samarbetsproblem, särskilt på 70- och 80-talet. Polariseringen har lett till att vissa tagit väldigt kraftig ställning för ungdomsledaren, och direkt ägnat sig åt smutskastning gentemot dem som fört fram en vilja att utreda hans förehavanden, som nog varit omtalade under en lång tid.
Andra problem har varit att ungdomsledaren, som av en del beskrivs som oerhört karismatisk, av andra upplevts som direkt hotfull och han ska också ha idkat påtryckning mot åtminstone en del av de flickor som varit föremål för hans intresse. Det har lett till att några försök att åtgärda hans framfart strandat på att flickor som tillfrågats har nekat till misstankarna.
Å andra sidan finns det en familj, som HBL också berättat om, som upplevde att de gjorde allt som stod i deras makt för att få församlingen att reagera på deras dotters obehagliga upplevelser men familjen upplevde att församlingens ledning gjorde sitt bästa för att tysta ner dem och i stället stämpla dem som besvärliga.
Djupa spår
Övergreppen har för alla kvinnors del lämnat någon form av spår, en del av dem väldigt allvarliga.
– Sedan det här hände har lagen ändrats så numera har alla som arbetar med barn och unga skyldighet att polisanmäla misstankar. Till den delen har läget förbättrats. Ett problem som kvarstår och som borde åtgärdas är att bikthemligheten inte omfattas av anmälningsplikten, säger Korkman.
Både hon och biskop Vikström påpekar också att det knappast bara är denna ena församling som står inför utmaningen att utreda gamla övergrepp. Korkman har i samband med denna utredning hört om två helt separata fall i andra församlingar. Dem ska hon nu delge biskopen som får besluta hur kyrkan går vidare.
Biskopen påpekar för sin del att and- ra samfund – såsom skola, idrottsföreningar och andra som har att göra med barn och unga – säkerligen också kommer att få motsvarande fall i sin famn eftersom det är inte ovanligt att insikten om vad man varit med om kommer långt senare, i vuxen ålder.
Enligt Vikström är det en orsak till att man på nationellt plan borde diskutera ifall lagen borde skrivas om när det gäller preskriberingstiden för sexuella övergrepp.
– Eftersom anklagelserna i sådana fall inte kan prövas av rättsväsendet kan de drabbade inte få upprättelse, men detsamma gäller även den eventuellt oskyldigt anklagade.
Fallet med Esbo svenska församling har i alla fall resulterat i att Borgå stift nu gjort upp ett handlingsprogram för hur församlingar ska hantera motsvarande situationer. Nästa år ska alla anställda också utbildas i problematiken.