Övergrepp fick fortgå i tudelad församling
De sexuella övergrepp som en ungdomsledare utsatte flickor inom Esbo församling för fick fortgå från 70- till 90-talet. En orsak var en kraftigt delad församling som inte klarade av att hantera situationen.
I dag publiceras den rapport som rättspsykolog Julia Korkman gjort å Borgå stifts vägnar kring de sexuella övergrepp som pågått inom Esbo församling fram till sent 90-tal. Utpekad är en ungdomsledare som inte längre arbetar inom församlingen.
Korkman har under det nästan hela år som gått sedan de första uppgifterna kom ut i offentligheten bland annat hört åtta nu vuxna kvinnor som kunnat vittna om olika former av övergrepp, tre av dem grova. Åtminstone två av flickorna har haft upprepade samlag med den vuxna ungdomsledaren och en av flickorna blev också gravid med honom. Aborten utfördes då flickan var 17 år gammal men inte ens i samband med det har läkare eller någon annan lyckats ingripa mot ledaren. Flickorna har vid tidpunkten för övergreppen varit mellan 16 och 18 år, men Korkman påpekar att med tanke på den ansvarsställning mannen haft så skulle övergreppen ha uppfyllt de juridiska kriterierna för det som tidigare kallades otukt.
I slutsatserna konstaterar Korkman att olika aktörer inom församlingen har känt till och på olika sätt försökt åtgärda de rykten om "flickaffärer" som cirkulerat kring ungdomsledaren under de år han var verksam inom Esbo svenska församling. Försöken har misslyckats bland annat på grund av att mannen, som utmålas som en karismatisk personlighet, haft en stark anhängarskara inom församlingen. I de samtal med över tjugo personer som arbetat inom församlingen under de år detta pågått har en del andra utmålat honom som hotfull, vilket varit en orsak till att man upplevde att det är svårt att komma åt honom.
I rapporten noterar Korkman också att arbetsmiljön inom Esbo svenska varit klart dysfunktionell, särskilt på 70- och 80-talet, och detta är en bidragande orsak till att mannen tilläts fortsätta sina övergrepp på flickorna.
Biskop Björn Vikström konstaterar för sin del att det är viktigt att rapporten gjorts, bland annat för att offren ska få upprättelse efter alla dessa år. Samtidigt påtalar han att det finns juridiska problem med dylika utredningar. Alla rapporterade övergrepp har preskriberats så polis och rättsväsende, med den enda verkliga makten att döma eller fria misstänkta, kan inte längre kopplas in.
Mannen, som också hörts i samband med utredningen, förnekar själv bestämt sin skuld.