Ebolainsatsen i kamp mot tiden
Inom sex veckor behöver världen ta grepp om ebolaepidemin för att få den under kontroll, räknar WHO. För det behövs pengar. En summa som motsvarar 790 miljoner euro är målet: 92 miljoner har skrapats ihop.
Om en knapp vecka är 325 000 andningsskydd från Finland redan på väg med ett av den nederländska flottans transportfartyg till de eboladrabbade områdena i Västafrika. Skydden doneras av Försörjningsberedskapscentralen och ska användas både av lokal hälsovårdspersonal och internationella biståndsarbetare i krisområden.
Andningsskydden är en del av en stor europeisk logistikoperation, som samlar nödvändig utrustning från de olika EU-länderna på begäran av både FN och Världshälsoorganisationen WHO.
En timme är tung
Sjukskötaren Tiina Saarikoski från Finlands Röda Kors återvände från eboladrabbade Sierra Leone för tre veckor sedan. Hon visualiserar enkelt frågan om vad världens krishjälp behövs till i byar och städer där ebolasmittan fått fotfäste.
– Vi satte upp en klinik med sextio patientplatser. Mycket av arbetet därborta går ut på att upprätta alldeles grundläggande vårdfunktioner. För att kunna ta hand om de smittade behövs till exempel stora mängder skyddsdräkter.
En skyddsdräkt för klinikarbetare kostar minst 50 euro och när den använts en kort stund behövs en ny.
- Per den 29 oktober 2014 har 13 703 fall av bekräftad, sannolik och misstänkt ebolasmitta rapporterats under pågående epidemi i Västafrika. Av dessa har 4 922 personer dött.
- För tillfället sprider sig ebola kraftigt i Guinea, Liberia och Sierra Leone. I Senegal och Nigeria har däremot sjukdomen stoppats.
- Smittan har skördat många offer bland lokal vårdpersonal på grund av att man inte haft tillgång till skyddskläder och möjligheter till tillräckligt strikta hygieniska förhållanden.
- Röda Korset beräknar att ytterligare 250 vårdkunniga behövs i krisområdet för att upprätthålla tillräcklig vårdkapacitet.
- Finland har hittills vikt 10 miljoner euro för hjälparbetet. 7,1 miljoner kanaliseras genom FN-fonden Ebola Trust och 2,9 miljoner euro via humanitära hjälpinsatser. Regeringen visar också beredskap till ytterligare bistånd genom en skrivning i årets tredje tilläggsbudget, daterad för en vecka sedan.
- De största enskilda bidragsgivarna är Världsbanken, EU, USA, Frankrike och Storbritannien. Sverige har bidragit med 53 miljoner euro och Norge med 50 miljoner euro.
– I hettan klarar man av att arbeta i högst en timme i dräkten. Sedan tar man den av sig och så förstörs den, säger Saarikoski.
Hon beskriver avklädningsprocessen efter klinikarbetet.
– Själva arbetet är alldeles vanligt vårdarbete. Vi matar, ger vätska och värkmedicinering och håller handen, men efter en timme i hettan är man fysiskt helt slut och måste låta en annan ta över. Då vill man helst av allt bara riva av sig masker och handskar, men just det är strängt förbjudet. Det är bland annat för den situationen man behöver dubbel personal. Då blir man sprejad med klorlösning och sedan tar man av sig utrustningen under övervakning. Är man för trött för att göra rätt så guidar den andra en steg för steg, säger hon.
Minsta misstag i avklädningsprocessen kan vara fatalt.
Hur tänker du när du hör finsk vårdpersonal säga att de som åker ut frivilligt borde förstå riskerna med arbetet och att finska staten borde ordna vården i krisområdet ifall man insjuknar och inte flyga hem sjuka personer?
– De som åker till krisområdet förstår riskerna. De är väl förberedda, men om något händer måste man kunna lita på att bli omhändertagen. Jag är mycket kritisk till ett sådant synsätt.
Frågan om en 21 dagars tvångskarantän också för symtomfri vårdpersonal har debatterats under krisen.
– Om de som åker ut frivilligt slutar känna sig trygga och tvingas till långa karantäntider leder det bara till att vi inte får frivilliga att ställa upp, säger Saarikoski.
Forskningsprofessor Mika Salminen från Institutet för hälsa och välfärd, THL, påpekar att de några västerländska vårdarbetare som smittats och flugits hem har tillfrisknat.
– Den spanska sjukskötaren som smittades har blivit frisk och ingen som varit i kontakt med henne har insjuknat. Risken att smittan sprider sig utanför krisområdet kan vara mycket mindre än vi trott, säger han.
Fokus på hygien
Läkaren Åsa Lehtinen i Helsingfors tog nyligen initiativ till en insamlingskampanj för att stödja hjälparbetet på ort och ställe. Hon startade en finsk insamling via föreningen Läkare utan gränser.
– Det är inget misstroende mot Röda Korset eller Unicef, utan Läkare utan gränser har värderingar som står mig nära, säger hon.
Lehtinen fattade intresse för biståndsarbete och internationella frågor redan under studietiden och har själv sett i hur politiskt instabila och fattiga förhållanden lokal vårdpersonal kan tvingas arbeta.
– När rapporterna om ebolaviruset kom, visste jag vad som var i görningen och kände ett visst obehag över att världen reagerade så långsamt, säger hon.
Lehtinen valde Läkare utan gränser som insamlingskanal eftersom hon sätter värde på att organisationen har ett transparent finansieringssystem och att grundtanken är att vårda alla oberoende av politisk eller etnisk bakgrund.
– Läkare utan gränser har knappt trehundra internationella hjälparbetare på plats, men de har redan utbildat tretusen lokala. Det handlar bland annat om att ge möjligheter till grundläggande hygien. Där ska fokus ligga. Man ser redan att det har varit effektivt i Nigeria, säger hon.
Samtidigt påpekar hon att det är lätt att kritisera lokal kultur och sedvänjor med att tvätta lik och ordna begravningar när man själv lever i ett stabilt samhälle med god tillgång till information.
– När familjen är den mest bestående strukturen i ens omgivning, den det varit klokast att lita på, så är det inte enkelt tänka att man inte längre får vårda sina nära eller ta hand om någon som dött.