Pensionärens hem städades utan hennes lov
Intressebevakaren beställde en städning till 80-åriga Helmis hem. I samband med städningen försvann flera värdefulla föremål, säger Helmis vänner.
80-åriga Helmi är en riktig samlare. Åren som krigsbarn lärde henne att ta vara på allt. Med tiden har Helmis enrummare fyllts med saker som hon både köpt och fått.
I dag bor Helmi på ett vårdhem helt omedveten om den städning som ägt rum i hennes lägenhet i Träskända. Det var Helmis nyutnämnda allmänna intressebevakare som, med stöd av ett läkarutlåtande, bestämde att Helmis lägenhet skulle städas. Det här behövde göras för att hon skulle kunna röra sig med rullator. Helmis intressebevakare bedömde att lägenheten var i akut behov av städning utifrån fotografier hon sett.
Själv ville Helmi inte att lägenheten skulle städas. Och om den skulle städas krävde hon att hennes goda vän Gustaf Molander skulle närvara och övervaka städningen. Men trots Helmis önskan informerade intressebevakaren varken henne eller Molander om att lägenheten skulle städas.
– Jag ansåg inte att det var nödvändigt, säger intressebevakaren då HBL ringer upp henne.
Om intressebevakaren hade kontaktat Molander skulle han ha kunnat berätta att Helmi inte kommer att återvända hem utan behöver serviceboende.
Efter städningen upptäckte Molander och Helmis andra vänner att Helmis saker har försvunnit. Enligt dem saknas bland annat oöppnade lådor med nya bestick, kilovis med nya sängkläder, och kappsäckar där Helmi hade som vana att förvara värdeföremål och saker med högt affektionsvärde. Borta är också kastruller, vandringsstavar, egenhändigt gjorda ikoner och handmålat porslin, enligt vännerna.
– Helmi beställde saker och apparater från postorder. Men då paketen kom öppnade hon dem inte. Nu hittar vi inte paketen, säger Molander.
Helmis intressebevakare säger att alla hela och rena saker finns kvar i lägenheten och att städfirman hon anlitade bara tog bort sådant som inte längre gick att använda. Enligt henne finns sakerna kvar i lägenheten men hon medger att hon själv inte besökt lägenheten före städningen.
Enligt intressebevakaren har allt gjorts på rutin. Att hon inte meddelade Molander om städningen berodde på att det, enligt henne, inte är kutym att andra personer än städarna närvarar då en lägenhet städas.
Men Helmi bad ju uttryckligen om att Molander skulle närvara under städningen. Varför meddelade ni inte honom?
– Tyvärr har jag svårt att ta ställning till den här frågan, säger intressebevakaren.
HBL har kontaktat flera av Helmis vänner som besökt lägenheten många gånger. Samtliga konstaterar att saker saknas. Misstankarna om att sakerna har försvunnit stärks av att Anneli Kela, Helmis granne, såg städfirman bära stora och fyllda sopsäckar ut ur lägenheten.
– Det stämmer inte att sakerna har stulits. Städfirman anlitas ofta av de allmänna intressebevakarna, säger intressebevakaren.
Molander bestämde sig ändå för att göra en polisanmälan. Men utredningen lades ner efter att polisen pratat med intressebevakaren som sade att Helmis saker finns kvar i lägenheten. Polisen kontaktade aldrig Molander.
– Om Helmis resväskor faktiskt förts till källaren, som intressebevakaren säger, borde de synas, säger Mirja Keinonen som också känt Helmi i många år.
Efter allt som hänt har Molander funderat mycket på den etiska aspekten av frågan.
– Också äldre personer som saknar anhöriga och biologiska barn måste ha rätt att få övervaka då deras hem städas. Ingen vill väl ha en städfirma som bär bort saker ur ens lägenhet då man själv ligger på sjukhus. Man ska själv få bestämma vad som är helt och rent och vad som är skräp av ens egna saker, tycker Molander.
HBL har också gett intressebevakaren och hennes förman Marju Lemola chansen att visa var sakerna finns men Lemola avböjde med hänvisning till att de inte har rätt att släppa in obehöriga i sina huvudmäns lägenheter. De har inte heller visat sakerna för Molander trots att han bett om det.
JO granskar
Helsingin Sanomat har tidigare rapporterat om Helmis fall. Efter att artikeln i HS publicerades började justitieombudsmannen självmant utreda om intressebevakaren handlat lagenligt då hon inte diskuterade städningen med vare sig Helmi eller Molander förrän den utfördes. Utredningen väntas bli klar i höst.
Helmi hade utnämnt Molander till sin kontaktperson om något skulle hända henne. Anledningen till att Helmi valde just Molander är att hon själv inte har några egna barn och att Molander redan länge hjälpt henne med praktiska sysslor. De är inte släkt med varandra men de har känt varandra i över femtio år. Helmi var hushållerska i Molanders barndomshem och tillhör familjen. Han undrar vems uppgift det varit att fråga Helmi vem hon vill ha som intressebevakare.
– Helmi motsatte sig en allmän intressebevakare år 2004 för hon tyckte att det var dyrt.
I dag är det magistratens uppgift att ta reda på om en person som behöver en intressebevakare har någon i sin närhet som kan tänkas ställa upp som intressebevakare.
– Både jag och Mirja skulle ha gjort det gratis om Helmi velat. Min systerson som är jurist säger att han gärna hade hjälpt till. Nu betalar Helmi i stället för en allmän intressebevakare, säger Molander.
Grundavgiften för en allmän intressebevakare är i dag 440 euro per år men kan vara både högre och lägre beroende på inkomst och förmögenhet. Huvudmannen betalar också för de åtgärder som intressebevakaren utför.
– I grund och botten handlar det ändå inte om de försvunna sakerna utan om inställningen till människor som är i underläge och inte har biologiska barn som för deras talan.
Helmi heter egentligen någonting annat.