Pedofilskandaler kastar skugga över kanonisering
Två av katolska kyrkans påvar helgonförklarades för första gången samtidigt i söndags: Johannes XXIII och Johannes Paulus II. Kritiska röster har höjts mot påven Franciskus beslut att upphöja polacken Karol Wojtyla till helgon.
ROM Johannes Paulus II (1978–2005) var en populär och älskad påve under sin livstid. På begravningen skanderade hundratusentals sörjande orden "Santo subito" (Helgon med en gång). Det tog endast nio år, ett rekord för katolska kyrkan i modern tid.
I dag talar katolska kyrkan om nolltolerans för pedofilbrott. Men att öppna arkiv och göra upp med det förflutna är inte aktuellt. Under Johannes Paulus II:s påvetid gjordes inte mycket för att stoppa övergrepp. Tvärtom mörkades brott, skyldiga präster flyttades och ansvariga biskopar som inte anmälde övergrepp belönades och gjorde karriär.
Pulitzerpristagaren Maureen Dowd har mycket precist sammanfattat problematiken i en enda fras. I samband med att Johannes Paulus II, eller Karol Wojtyla, saligförklarades 2011, som är det första steget för att bli helgon, skrev Dowd i en ledare i New York Times: Hur kan du vara helgon när du inte lyckats skydda oskyldiga barn?
– Det är på tok för tidigt att helgonförklara denne påve. Vi håller fortfarande på att samla in all tänkbar information om vad som hände inom den katolska kyrkan under dessa år, säger Barbara Blaine till HBL från USA.
Hon är talesperson för organisationen SNAP, som representerar de tusentals personer som utsatts för sexuella övergrepp av präster i USA. Trots att bilden av Johannes Paulus inte är komplett så är den entydig, menar hon.
Ingen kursändring
Barbara Blaine tar exemplet med påvens nära relation till prästorden Kristi Legionärer i Mexico, där Johannes Paulus II träffade den mexikanske grundaren Marcial Maciel Degollado (1920–2008) flera gånger. Detta trots att Vatikanen ska ha känt till Degollados pedofila läggning. En före detta präst i orden, José Barba, själv ett av Maciels offer, har skrivit boken Viljan att inte veta. I den skriver han att Vatikanen redan 1953 skall ha informerats om övergreppen som sedan skall ha pågått i årtionden.
– Wojtyla lät Maciel vara kvar på sin post och på så vis kunde han fortsätta att sexuellt utnyttja inte bara minderåriga barn, utan även vuxna kvinnor, säger Barbara Blaine.
På 90-talet exploderade situationen i flera amerikanska stift som Chicago och Boston, där till sist över 4 000 präster anklagades för att sexuellt ha utnyttjat barn. Katolska kyrkan dömdes till att betala stora skadestånd.
– Påven kan inte ha varit ovetande om detta. Men någon kursändring blev det inte. Tvärtom belönades många präster och kardinaler för att de lyckats mörka och släta över skandaler, säger Blaine.