"Jag förstod att det var något smutsigt"
Francesco Zanardi blev i åratal utsatt för sexuella övergrepp av sin församlingspräst. I Vatikanen var man mycket medveten om prästens förehavanden, men allt sopades under mattan under Johannes Paulus II:s ledning.
SAVONA Under fem år i tidiga tonåren blev han utnyttjad och våldtagen av en präst. Francesco Zanardi är ett av otaliga pedofiloffer i Italien. Han är en av de få som öppet vågat träda fram och berätta sin historia. Det är en mörk historia som katolska kyrkan känt till sedan länge och gjort allt för att dölja.
Zanardi är 43 år och i dag öppet homosexuell. Till yrket är han elektriker, men merparten av sin tid ägnar han organisationen Rete Labuso (Nätverket mot övergrepp) som han själv grundat och leder.
– Vi arbetar konkret och har två advokater som jobbar på heltid. För närvarande följer vi sju fall med italienska präster, säger han till HBL.
Typiskt pedofiloffer
Det var i grannbyn Spotorno, där Zanardi bodde, som allt började. Dit kom 1982 den unge prästen Nello Giraudo på sin första fasta församlingstjänst. Han hade blivit omplacerad av sin biskop, visade det sig, eftersom han utnyttjat minderåriga pojkar i en tidigare församling.
– En dag kom han in på mitt rum på församlingshemmet. Don Nello satte sig på en stol intill mig och började prata. Så drog han ner mina byxor och började onanera och fortsatte till dess att det gick för mig. Sedan lämnade han rummet. Det var början. Jag var tolv år, säger Zanardi tyst.
Francesco Zanardi har ett pedofiloffers typiska bakgrund. Han var en ensam kille som blivit adopterad. Hemförhållandena var besvärliga, med en frånvarande far och en känslokall mor som placerade honom i kyrkan som korgosse. Katolska kyrkan och församlingshemmet, där han fick ett eget rum, kom ganska snart att bli hans hela värld. För en ung präst med sexuell aptit var han ett idealiskt offer, som inte skulle tala om för föräldrarna vad som hände med honom.
Samtidigt med Nello Giraudo kom två andra unga präster till församlingen. Det var mycket ambitiösa och beslöt att starta en rad ungdomsaktiviteter, totalt ovetande om don Nellos kriminella läggning.
– Så kom det sig att don Nello ofta ordnade camping för oss på lördagskvällarna, dagen före mässan. Det var två tält och vi var alltid tre killar. En av oss fick turas om att sova med honom.
Francesco Zanardi tillägger att de aldrig berättade för varandra om vad som hände inne i prästens tält.
– Jag förstod att det som hände var något smutsigt. Med tiden blev övergreppen regelbundna och kom att inkludera kompletta samlag och en hel del våld och förolämpningar.
Kyrkan visste
16 år gammal lyckades Francesco Zanardi bryta upp från Spotorno. Det skulle dröja 15 år innan han kom tillbaka till Savona. Till sin förvåning sprang han då på Nello Giraudo som förflyttats till en annan församling i samma stift och var enligt Zanardi "fortfarande i farten".
Detta fick Zanardi att göra en polisanmälan och att söka upp andra offer. Rättegången slutade med att prästen erkände sin skuld. Men Giraudo dömdes bara till 18 månaders fängelse som blev ett villkorligt straff. Det låga straffet motiverades av rätten av det faktum att samtliga övergrepp utom ett redan var preskriberade.
– Det absurda är att katolska kyrkan kände till övergreppen i församlingen som i dag har pågått i 30 år.
Francesco Zanardi namnger de tre biskopar som stiftet Savona har haft under dessa år, varav den siste, Domenico Calcagno, gjort karriär och blivit kardinal. Zanardi ger HBL kopior på några brev som tydligt visar att kyrkan i Rom kände till övergreppen. Breven kommer från en förundersökning och är resultatet av att en undersökningsdomare beslutade om husrannsakan och öppnade kassaskåpet på biskopens stiftskontor i Savona. Där fanns en omfattande korrespondens mellan stiftet och Vatikanen om övergreppen.
I ett brev från den 8 september 2003 till troskongregationen i Vatikanen (kyrkans inrikesministerium) skriver biskopen Calcagno till kardinal Joseph Ratzinger. Tonen är bekymrad när Calcagno skriver att don Nello vill fortsätta med församlingstjänst: "Så långt det är möjligt vill jag försöka undvika att han har fortsatt kontakt med barn och ungdomar", heter det.
"Han borde inte vara helgon"
Ratzinger, som mindre än två år senare valdes till påve, kan rimligen inte ha varit ovetande. I ett CV över Nello Giraudo som skickades redan i augusti samma år betonades att övergreppen pågått i decennier. Men ingenting har kommit ut i medierna och inga anmälningar har gjorts, skriver prästen Andrea Giusto på stiftskontoret i Savona. Vatikanen kunde med andra ord vara lugn och det fanns ingen anledning att oroa påven Johannes Paulus II.
– Biskoparna i Savona visste vad som hände. De såg indirekt till att don Nello hittade nya offer och på så vis höll sig lugn.
Francesco Zanardi har svårt att dölja sin ilska och menar att här handlar det inte om en kyrka som försökt mörka övergrepp.
– Detta är en kyrka som medvetet och aktivt har deltagit i en kriminell verksamhet.
Om helgonförklaringen av Johannes Paulus II vill Zanardi inte säga mycket. Det är en triumf för kyrkan som institution att en så populär påve blir helgon. Hela saken var klar redan under Ratzingers tid. Den nye påven Franciskus kunde inte ha gjort annorlunda, menar han.
– När Johannes Paulus dog 2005 så grät jag. Det enda jag vill säga i dag är att han inte borde vara helgon.