Det syriska sammanbrottet syns vid Europas gränser
Från årets början till årets slut finns det ett ämne som mer än något annat har dominerat året: Syrien.
Under året har förhandlingar aviserats och skjutits i sank och krigshotet från västländerna dånat högt och tonats ned. Efter den förödande kemvapenattacken mot en förort till Damaskus lyckades det internationella samfundet få den syriska regeringen att gå med på ett avtal om att överlämna de kemiska vapnen. Med släggor och tankbilar har en del av anläggningarna förstörts, men arbetet med att få ut de farligaste ämnena ur landet är inte avslutat.
Inom och utanför Syrien finns miljontals flyktingar. Grannländerna har tagit emot så många att de inte förmår mera. Allt fler flyktingar strömmar till Europa, men Sverige hör till de får länder som öppnat sina gränser för dem.
FN varnar för att en hel generation av barn går miste om sin barndom och sina möjligheter att gå i skola efter snart tre år av oavbrutet krig.
Utanför Italien och i Medelhavet fortsatte EU:s invandringsregler att kräva dödsoffer när överlastade flyktingfartyg sjönk under sina försök att ta sig in på europeiska vatten. Den värsta katastrofen skedde utanför Lampedusa i början av oktober då 300 afrikanska migranter drunknade.
Invånarna klagar över att Lampedusa blivit en dödens ö medan EU-ledarna trappade upp övervakningen av havet.
Andra stora tragedier under året var supertyfonen Hayian som slog till mot Filippinerna och kollapsen av en klädfabrik i Dhaka i Bangladesh.
I Nordkorea trappade den nya ledaren Kim Jong-un upp både krigsretoriken och utrensningarna.
På andra sidan Stilla Havet bråkade politikerna USA till randen av ekonomisk kollaps då det så kallade budgetstupet nåddes. Den federala administrationen stod still i två veckor innan politikerna lyckades enas. Nya strider väntar nästa år.
En generation utan hopp
De stora braskande rubrikerna kring finanskrisen var kanske inte så många i våra tidningar – men den var en av de saker som påverkade vardagen mest för människorna i Europa. I Spanien, Grekland och Portugal gör nedskärningarna livet svårt för invånarna – och larmrapporterna om ojämlikhet och barnfattigdom fortsätter att strömma in.
När Hbl gjorde nedslag i Ungern och Slovenien beskrev de unga där en verklighet där de hankar sig fram på kortjobb efter kortjobb och ingen ens drömmer om att köpa bil eller lägenhet.
– Vi lever ändå rätt så bekväma liv. Vi har ingen trygghet för framtiden, men vi har pengar nog att äta, dricka och ta en kopp kaffe, sade Miha Blasic, sångare i Ljubljana.
Ägg på presidenten
I Europa protesterade man främst mot nedskärningarna men annorstädes var det främst krav på demokrati och protester mot korrupta politiker som fyllde gatorna: i Ukraina, i Brasilien, i Turkiet, i Thailand och i Ryssland, men där falnade glöden lite jämfört med året innan.
I Egypten fortsätter protesterna och förvecklingarna kring hur landet ska styras. I juli avsatte militären presidenten Mohammad Mursi och över hundra av hans anhängare dödades när säkerhetstjänsten med hård hand stoppade protesterna. Året slutade med att Muslimska brödraskapet förbjöds.
En ljusglimt var att den oändliga åratal långa räckan av förhandlingar om Irans kärnanläggningar äntligen verkade få ett genombrott. Relationerna till ärkefienden USA tinade upp så långt att nya presidenten Hassan Rohani greppade telefonluren i slutet av september och ringde Barack Obama. För det tilltaget fick han ägg kastade på sig vid återkomsten till Teheran av hökarna – men resten av världen var nöjd.
På konfliktfronten var det tyvärr flera afrikanska länder som utmärkte sig: Mali, Centralafrikanska republiken och världens yngsta land Sydsudan som i slutet av året drabbades av kaos. Ljusglimtar skymtar däremot i evighetskonflikten i Kongo.
En av de stora är borta
På sommaren kom de första oroväckande beskeden från Sydafrika: Nelson Mandela hade tagits in på sjukhus och var allvarligt sjuk. Hela sommaren var oron stor, men under hösten hördes knappt något om Mandela. Den 5 december kom dödsbudet och många sörjde uppriktigt en man som visat världen vad förlåtelse och storsinthet är.
Att den stora minnesceremonin bäst blir ihågkommen för Barack Obamas, David Camerons och Helle Thorning-Schmidts självporträtt med mobilen och dövtolkens mystiska flaxande är sedan en annan sak – minnet av Mandelas gärning lever kvar.
Två andra karismatiska ledare gick bort som hade förändrat sina länder i grunden: brittiska ex-premiärminister Margaret Thatcher och Venezuelas Hugo Chávez.
Påven Benedictus XVI tog det oväntade steget att meddela att han avgår och förvånade hela den katolska världen. Konklaven lyckades snabbt få fram en efterträdare: Franciskus. Under det dryga halvår han har varit påve har många imponerats av hans anspråkslöshet och hans vilja att omfamna också de grupper som ofta stötts bort: kvinnor som gjort abort, homosexuella, skilda.
Andra omtalade personer i år har varit Silvio Berlusconi som efter åratal av rättsprocesser fick en dom som inte revs upp i en högre rättsinstans. I november kastades han ut ur senaten.
En annan storhet vars gloria kom på sned var löparen Oscar Pistorius som med sina dubbla proteser löpt sig in i många sydafrikaners och andra idrottsälskarens hjärtan. Men på alla hjärtans dag greps han för att ha skjutit ihjäl sin flickvän – början på ett rättegångsdrama som inte fått något slut än.
Pakistanska Malala Yousufsai var föremål för ett veritabelt prisregn och fick så gott som alla möjliga människorättsutmärkelser för sin kamp för flickors rätt att gå i skola – men det mest prestigefyllda priset av dem alla fick hon inte. Nobels fredspris gick i stället till OPCW som arbetar mot de kemiska vapnen i världen.
En otippad rubrikmakare var den lilla blonda flicka som de grekiska myndigheterna omhändertog från den romska familj hon bodde hos. Lilla Maria avslöjade hur djupt fördomarna mot romer sitter både hos myndigheter och i medierna – och hon fick efterföljare när de irländska myndigheterna i snabb takt omhändertog två andra blonda barn från sina romska familjer.