Nelson Mandela – större än myten
Nelson Mandelas förmåga att försona sydafrikanerna efter apartheid är det mest beundransvärda han gjorde, säger finländska Sydafrikakännare. – När han frigavs visade det sig att mannen var ännu större än myten, säger Frank Johansson.
– Då han frigavs var det en otroligt stor eufori och karnevalsstämning. Jag firade tillsammans med människor av alla olika kulörer som arbetat mot apartheid, säger Frank Johansson.
Han är nu verksamhetsledaren på Amnesty Internationals finländska sektion men jobbade som journalist i Sydafrika under de sista åren av apartheid och vid tiden för Nelson Mandelas frigivning 1990 och skrev bland annat för Hbl.
Johansson var på plats på den fullsmockade stadion i Soweto där Mandela ett par dagar efter sin frigivning höll sitt första politiska tal.
– Det var som en rockkonsert. Folk jublade och trängdes.
Symbol för kampen
Nelson Rolihlahla Mandela, född i juli 1918 i Mvezo i Östra Kapprovinsen, blev symbolen för kampen mot de vita sydafrikanernas rasåtskillnadspolitik, apartheid. Mandela var den första i sin släkt som gick i skola och han utbildade sig till jurist.
Han blev medlem av den förbjudna rörelsen ANC (African National Congress, den afrikanska nationalkongressen) 1942 och blev snart en framträdande gestalt inom anti-apartheidrörelsen. Fram till 1955 förespråkade han icke-våld, men sade sedan att frihetsrörelsen aldrig kommer att segra utan väpnat motstånd.
- 1918: Den 18 juli föddes Rolihlahla Mandela i byn Mvezo i Eastern Cape.
- Cirka 1925: Började i den lokala metodistskolan och fick det engelska förnamnet Nelson av sin lärare. Före det jobbade han som herdepojke.
- 1930: Mandelas far dog och den lokala hövdingen blev hans förmyndare.
- 1937: Började studera på University of Fort Hare.
- 1940: Relegerades från universitetet för politisk aktivism. Återvände hem för att upptäcka att hans förmyndare hade arrangerat ett äktenskap för honom. Rymde till Johannesburg och blev nattvakt på en guldgruva.
- 1941: Fick efter återupptagna studier en kandidatexamen i juridik.
- 1943: Gick med i ANC, Afrikanska Nationalkongressen som kämpade mot diskrimineringen av svarta och färgade.
- 1944: Gifte sig med Evelyn Mase.
- 1948: Afrikaner-nationalister vann parlamentsvalet och införde strikta apartheidlagar.
- 1950: Nelson Mandela valdes till ordförande för ANC:s ungdomsrörelse.
- 1952: ANC inledde en icke-våldsam motståndskampanj. Regeringen svarade med massgripanden och införde undantagstillstånd 1953. Också Mandela greps och fick en villkorlig dom. Öppnade samma år Sydafrikas första svarta juristbyrå.
- 1955: Började tala för att ANC måste använda våld för att få ett slut på apartheidregimen. Bad om vapen av Kina men fick ett nej.
- 1956: Åtalades för landsförräderi men åtalet lades ned.
- 1958: Skilde sig från Evelyn Mase i mars. Gifte sig med Winnie Madikizela i juni.
- 1960: Sharpeville-massakern där polisen dödade 69 demonstranter var en vändpunkt för många som talat för icke-våld.
- 1961: Mandela var med och grundade milisen Umkhonto we Sizwe.
- 1962: Greps och dömdes för sabotage. Fick en femårig fängelsedom. Sändes till fängelset Robben Island utanför Kapstaden.
- 1964: Åtalades på nytt och fick en livstidsdom.
- 1962–82: Under åren på Robben Island tvingades Mandela och de andra politiska fångarna till hårt arbete. Mandelas syn och lungor skadades. Periodvis fick han studera juridik. Han började också skriva en självbiografi.
- 1976: Mandela erbjöds benådning mot att han upphör med kampen mot apartheid. Han tackade nej.
- 1982: Flyttades till Pollsmoor Prison, sannolikt för att minska hans inflytande på de yngre politiska fångarna på Robben Island. Samtidigt ökade våldet i Sydafrika och sanktionerna från omvärlden trappades upp.
- 1988: Hans 70-årsdag firades världen runt och BBC ordnade en stor välgörenhetskonsert till hans ära. Mandela fick reda på att hans fru Winnie ledde ett kriminellt gäng i Soweto.
- 1988–1990: Flyttades till bättre förhållanden på Victor Verster-fängelset efter att han fått tuberkulos.
- 1989: Alla ANC-fångar utom Mandela frigavs av den nya presidenten F. W. de Klerk som ansåg att apartheid var en ohållbar lösning.
- 1990: Befriades från fängelse den 11 februari. Fyllde Sowetos fotbollsstadion med 100 000 jublande anhängare två dagar senare. I maj inleddes förhandlingar mellan afrikanerregeringen och ANC.
- 1990–1993: Förhandlingarna fortsatte – ibland med avbrott efter särskilt våldsam brutalitet. 1993 slöts avtal om en tillfällig grundlag och parlamentsval.
- 1993: Fick Nobels fredspris tillsammans med Frederik de Klerk.
- 1994: Valdes den 27 april till Sydafrikas första svarta president i det första val som var öppet för alla.
- 1996: Skilde sig från Winnie Mandela.
- 1997: Avgick som ledare för ANC.
- 1998: Gifte sig med Graça Machel.
- 1999: Avgick som president efter sin första mandatperiod. Drog sig tillbaka från politiken men fortsatte vara aktiv inom välgörenhet med fokus på aidskampanjer, utbildning och landsbygdens utveckling.
- 2004: Meddelade att han drar sig undan från offentligheten.
- 2010: Gjorde ett sällsynt offentligt framträdande vid avslutningsceremonin för världsmästarskapet i fotboll
- 2013: Avlider 5 december.
1962 dömdes han till fängelse och fördes till Robben Island utanför Kapstaden där han hölls fängslad i 20 år. Efter några år på två andra fängelser frigavs han 1990 efter att Frederik de Klerk blivit president i Sydafrika. ANC tilläts och fyra år av förhandlingar följde innan Sydafrika fick en ny grundlag och fria val hölls 1994.
Mandela blev president och satt kvar till 1999 då Thabo Mbeki valdes. 2004 meddelade Mandela att han drar sig tillbaka från offentligheten och har sällan synts till efter det.
En fadersfigur
– Hans död är en otroligt sorglig dag för många sydafrikaner som anser att han är större än livet självt, säger Iina Soiri, som nu är chef för Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, men som på 1980-talet var en av dem som ledde kampanjen i Finland mot apartheid. Hon brann och brinner för Sydafrika och säger att Nelson Mandela varit en stor inspiration även om hon aldrig träffat honom personligen.
– Han har gjort ett ofattbart livsverk. Det behövs en mycket speciellt sorts person för att med en sådan karaktärsstyrka och beslutsamhet vara det förtryckta Sydafrikas röst. De personliga uppoffringar han gjort för att avlägsna förtrycket var enorma.
Soiri konstaterar att alla stora rörelser behöver stora mytiska ledare.
– Han satt i fängelse i 27 år och ingen visste hurdan han skulle vara när han kom ut. Men han visade sig vara värd alla myterna. Han hade en otrolig förmåga att kunna förlåta och vara barmhärtig.
Också Frank Johansson talar om myten Mandela.
– När man talar om Nelson Mandela talar man om två olika saker, det är inte bara människan utan också myten. Det var mycket lite man fick veta om honom under åren på Robben Island, Pollsmoor Prison och Victor Verster-fängelset. Det lilla som kom ut gav bilden av en person som är en övermänniska, en mytisk person skulle lösa alla problem om någon bara förstod att ge honom fri.
– Och så visade det sig att mannen var ännu större än myten. Det största är försonligheten och den fullständiga avsaknaden av bitterhet.
Ingen lämnades utanför
Johansson konstaterar att Mandelas starka vision om att ta med alla som bodde i Sydafrika var avgörande viktig för landet.
– Han var så starkt mån om att boerna också skulle vara en del av det nya Sydafrika. Han hyste re-spekt och förstod sin motståndare och försökte aldrig plocka billiga poäng på dem. Den linjen har inte alls varit lika stark hos hans efterföljare. Både Mbeki och Jacob Zuma har varit mer exkluderande.
Johansson konstaterar att Mandela gjorde vissa saker som var symboliskt otroligt viktiga.
– Kort efter frigörelsen iklädde han sig rugbylandslagets, Springboks, spelskjorta och sade att det ska vara hela Sydafrikas lag. Laget var hatat av många svarta men kom sedan att vinna världsmästerskapet. Sådana gester visar att för honom var försoningen viktigast.
Johansson säger att det till stor del av Mandelas personliga förtjänst att Sydafrika besparades ett raskrig.
Höll privatlivet skilt
Frank Johansson säger att Nelson Mandela var en gammal man redan när han kom ut ur fängelser och att det som var ett svårt trauma för honom var äktenskapet med Winnie Mandela och förhållandet till barnen.
– En del av myten kring honom var den stora apartheidkärlekssagan med Winnie Mandela. Men när han kom ut visade det sig att ingenting fanns kvar av den. Johansson säger att Mandela var en statsman av den gamla stammen som ville hålla sitt privatliv borta från offentligheten.
Över nyhetströskeln steg ändå hans äktenskap 1998 med Graça Machel, änka efter Moçambiques ex-president Samora Machel som dödades i en flygkrasch 1986.
Diskussionen om Mandelas arv pågår hela tiden i Sydafrika och alla politiker vill vara den som för arvet vidare.
– I och med hans död kommer hans värv och betydelse att lyftas fram ytterligare i resten av världen.
En av de saker som Mandela har kritiserats för är att han länge var tyst i frågan om aids. Sydafrika hör till de länder som drabbats hårdast av hivepidemin, och många tror att den hade kunnat lindras om landets ledare kraftigare hade tagit ställning. Mandelas efterföljare Thabo Mbeki förnekade länge sambandet mellan aids och sex.
Efter sin tid som president hade Mandela en aktivare inställning i kampen mot aids och var aktivt involverad i flera kampanjer.