Fadersfigur också i Finland
– Jag har alltid sagt att han är den enda människa jag beundrar. När man ser på hans liv och historia är det något extraordinärt. En människa som hållits fängslad i 27 år utan något slags bitterhet. Det är svårt att hitta någon motsvarande, säger Martti Ahtisaari.
– Utan Nelson Mandelas personlighet skulle demokratiseringsprocessen ha tagit mycket längre. Han visade vad ledarskap är i ett samhälle som varit ont.
Martti Ahtisaari säger att han tänker på Mandela dagligen. Under en telefonintervju med Hbl hämtar Ahtisaari en av de kalkstenar som Mandela under sin fångenskap högg loss i gruvan på Robben Island. Stenen fick han och fru Eva Ahtisaari i gåva. På hans arbetsrum hänger också två tavlor som paret fått i gåva av sydafrikanen. Några andra tavlor har han inte tillåtit på väggarna.
– Varje gång jag ser på tavlorna tänker jag på honom och att jag är tacksam för att jag lärde känna honom.
Första gången Ahtisaari träffade Mandela var 1990, strax efter att han frigivits. Han besökte Namibia som Ahtisaari jobbade i. Sedan dess har deras vägar korsats flera gånger, senast 2010. Men Mandelas tid i fängelset diskuterade de aldrig.
– Då jag träffade honom tyckte jag att det var bättre att se framåt. Har man besökt Robben Island förstår man hur olidligt det måste ha varit.
Nu hoppas Ahtisaari att Mandelas minne lever vidare. Ahtisaari påminner om att mycket arbete återstår för att minska de stora klyftorna mellan rika och fattiga i Sydafrika.
– Jag hoppas att vi aldrig glömmer honom och vad han gjorde för sitt samhälle.
Också Elisabeth Rehn minns Mandela med värme.
– Mandelas starka känsla för rättvisa måste väcka beundran hos oss alla. Han är en rollmodell för oss allesammans. Det finns knappast någon som skulle kunna konkurrera med Mandela om vem som betytt mest för Afrika och för oss alla som är kontinentens vänner.
I Sydafrika kallades Mandela ofta för Tata, fadern. Det var han också för Rehn.
– Han har funnits som en stark kämpe för mänskliga rättigheter att se upp till. Man får en inblick i hur mycket en människa kan gå igenom och ändå kunna leva så länge och vara aktiv. Om det finns en stark vilja klarar man också en skröplig kropp.
Själv har Rehn träffat Mandela vid flera officiella sammanhang och då utbytt några ord med honom. Hon beskriver alla minnen som lika starka. Som vän och kollega till Mandelas fru, Graça Machel, har Rehn följt med Mandelas arbete. Kontakten med de närmaste har också gjort att Rehn blivit varse Mandelas försämrade hälsotillstånd.
– Väldigt ofta då jag har bett henne ställa upp på något skulle hon så himmelens gärna komma men har sagt att hon inte vågar lämna sin man för att han är i så pass svagt skick, om det inte handlar om något som tar en dag. Det har pågått i flera år.
Ett av Rehns starka minnen är då Mandela, trots sin sviktande hälsa, deltog i festligheterna under fotbolls-VM 2010.
– Sydafrika kunde inte tänka sig att ha den stora festen utan att symbolen för frihet och demokrati skulle ha varit med.
Vilket arv lämnar han efter sig?
– Det är ett beundrat och högaktat arv han lämnar efter sig. Man får bara hoppas att hans arv i Sydafrika är så starkt att det överlever tidens tand. Där finns många exempel för afrikaner att hämta. I den grymmaste konflikt kan man genom seghet, förhandling, kunskap och respekt för motparten åstadkomma fred. Ett av hans motton var att det att man blir fri betyder inte bara att man kastar av sina bojor utan man ska leva på ett sådant sätt som respekterar andras frihet.
– Han fick faktiskt lida och betala för sin okuvliga rättskänsla. Jag hoppas att det här lyfts fram starkt och att det bär framåt.
Rehn säger att Mandela också förstod kvinnornas betydelse i kampen för frihet och demokrati.
– Det hoppas jag lever vidare.