Rädslan härskar i Johannes församling
Tonåriga hjälpledare har blivit indragna i det inflammerade arbetsklimatet i Johannes församling, och föräldrar har slagit larm. Nu råder det timeout från stiftets sida i anställningen av en ny kyrkoherde.
Under skriftskollägren i somras kände en del frivilliga hjälpledare att de inte kände igen sig i sin församling. ”Personligen anser jag att församlingens framtid ser dyster ut och har själv inte längre nån lust att vara med om det fortsätter i samma stil”, skrev en hjälpledare i ett brev som författades till församlingsrådet.
Det satte en boll i rullning, och skriftskolarbetet planerades om efter kritiken, inklusive arbetsteamet där en del byttes ut.
Åsikterna bland dem som deltar i ungdomsarbetet är inte entydiga, och en stor del har inte stått bakom brevet, men ändå kallas hjälpledare in till ett möte med några av de församlingsanställda som inte var nöjda med omställningen.
Efteråt reagerade flera föräldrar på att de unga hade blandats in, och upplevde att det fanns en agenda.
– Det är oacceptabelt att vuxna människor redogör för sina arbetsplatskonflikter inför unga männi-skor, säger en förälder som oroar sig för att församlingsmedlemmarna inte har någon insyn i vad som pågår.
– Inte har ju ungdomarna något med det att göra, och det är inte deras sak att veta. Det ska bara fungera, säger en annan förälder som frågar sig om brevet till de unga skrevs i ett försök att påverka deras åsikter om vem som borde ha hand om skriftskolarbetet.
Linda Wahrman var under ett års tid anställd som ungdomsledare vid Johannes församling, men sade upp sig den här hösten. Hon upplevde det som ett hårt slag att ungdomar som ville vända sig till vuxna med sina synpunkter på skriftskolan inte togs på allvar och kände sig tvungna att vända sig till församlingsrådet.
Rådet hade först valt att inte publicera namn i protokollet, men gjorde det efter att en grupp anställda hänvisade till offentlighetslagen.
– Kaoset innanför församlingen läcker ut till dem det är tänkt att vi ska jobba för.
En annan tidigare anställd anser att oenigheten om hur skriftskolan ska fungera beror på att det finns ett fåtal som koncentrerat det teologiska arbetet och kontrollen över saker och ting till sig själva. Det var ”total kontroll, man fick inte något förtroende att sköta uppgifter självständigt, och kontrollen gick in på vilka kläder man hade på sig”, säger personen.
Wahrman känner likadant.
– Jag fick inte arbetsuppgifter under skriftskolan. Det enda som betroddes mig var omkring femton minuter per dag, då jag fick presentera konfirmandernas kreativa arbete, berättar Wahrman.
Hon blev också frustrerad över att det blev svårt att umgås med någon på jobbet, eftersom allt samröre kunde tolkas som att man hörde till något visst ”läger”.
”Man får inte ifrågasätta”
Prästen Maria Sundblom-Lindberg hör till dem som flytt församlingen. Hon är tjänstledig fram till nästa sommar, och vet inte vad hon ska göra när den tar slut. Wahrman är arbetslös.
– För mig och min familj är det en katastrof. Johannes var den perfekta arbetsplatsen, majoriteten var underbara kolleger och arbetsplatsen ligger nära hemmet vilket underlättar för en storfamilj, säger Maria Sundblom-Lindberg.
Vittnesmål för Hbl, också utanför prästgruppen, skildrar en arbetsplats där det råder rädsla för att ta ställning, där det finns en part som vill bestämma hur saker ska göras, det vill säga som bestämmer hur man ska förrätta en gudstjänst, hur stolan ska kläs på, och hur oblaten ska brytas. Hot och skrikande förekommer också.
Men inom personalen finns också uppfattningen att alla grupper känner sig utsatta, och att därför ingen lösning nåtts trots upprepade insatser från arbetarskyddet.
– Det är svårt att beskriva den destruktiva arbetsmiljö som råder i församlingen. Det känns som att det förs ett krig, uppåt, nedåt och i sidled. Det räcker med att man ifrågasätter en idé på ett möte för att hamna i ”fiendelägret” och bekämpas med absurda medel. Det kan inte vara så att det finns bara ett sätt att göra allt, säger Sundblom-Linberg.
En anställd påpekar att det finns beslut om att ramarna för gudstjänsten ska vara likadana inom en församling, men att alla inte kunnat enas om det.
Sundblom-Lindberg kan ändå inte acceptera att övervakningen pågår mellan likvärdiga kolleger.
”En skugga över etiken”
Efter att också ungdomar och hjälpledare inblandats anser hon att det faller en skugga över etiken i prästyrket.
– Jag har alltid tänkt att kyrkan arbetar för barn, unga, familjer och de svaga. Det här rycker mattan undan det. Prästyrket förpliktar och det kan inte vara ok att jaga personer som vågar påpeka problem och försöka tysta dem med hot om rättsprocesser, säger Sundblom-Lindberg.
Den svåraste perioden inleddes för hennes del efter att en medlem i församlingsrådet börjat oroa sig över läget och skickat ett brev till stiftet.
Sundblom-Lindberg misstänkliggjordes för att ha skrivit det, och pressades på ett erkännande.
– Jag kom till ett rutinmöte där jag snabbt insåg att något var fel. Det pratades om att det fanns en förrädare bland oss. Under mötet fick jag veta att brevet kopierats upp till and- ra kolleger i förväg, men inte till mig, för jag skulle avslöjas inför allas ögon.
Vid ett personalmöte inkallades medlemmen i församlingsrådet, som tog på sig ansvaret men blev utfrågad om brevets ursprung.
– Innehållet i brevet uppmärksammades aldrig, för all energi gick åt till att jaga angivarna, säger Sundblom-Lindberg.
– Efter det här mötet kunde man ha trott att det var utagerat, men ännu ett år senare, då arbetarskyddet var inkopplat, riktades misstankar mot mig. De drivande personerna ansåg att jag skulle erkänna att jag låg bakom brevet även om jag inte skrivit det, och sade att om jag inte erkänner så kan de inte samarbeta med mig.
Linda Wahrman upplevde en liknande händelse efter att hon varit på en arbetsresa med andra inom ungdomsarbetet. Då sammankallades de som varit med på resan till ett möte.
– Jag fick höra att jag hade ”läckt ut” åsikter om missnöje, och att jag därför hjälper dem som ”vill förstöra allt”.
Stiftet har den här veckan inlett en utredning (artikeln intill). Kyrkoherden går i pension i vår, sargad av läget inom församlingen (Hbl 16.11), och utnämningen av en ny är på is.