Biskopen: Allvarligt och olyckligt
Biskop Björn Vikström medger att konflikten inom Johannes församling fick pågå för länge och att han mer målmedvetet borde ha försökt trycka på för att nå en lösning innan situationen blev så här dålig.
Allvarligt, olyckligt och alltför långvarigt, säger biskop Björn Vikström om situationen inom Johannes församling.
– Dilemmat jag som biskop stått inför är att det funnits olika versioner mellan olika grupperingar. Att skapa en uppfattning om grundsanningen är inte alldeles enkelt. De som kritiken riktas mot har också 4 till 5 personer, män och kvinnor, som mycket kraftigt försvarar dem.
Hur många har klagat på dem?
– Ungefär lika många. Räknar man dem som slutat eller tagit ut olika slag av ledighet är de förstås många fler. Det är naturligtvis alltid ett väldigt misslyckande när det går så långt att en anställd inte ser någon annan möjlighet än att lämna sitt jobb.
Problemen inom Johannes församling var kända redan då Vikström tillträdde som biskop 2009. Han själv träffade arbetslaget för att diskutera läget våren 2012 sedan församlingen internt försökt lösa frågan med hjälp av diskussioner, nya ansvarsfördelningar, omplaceringar och utomstående konsulter. När dessa fortsatte misslyckas vände sig flera anställda till Vikström i fjol.
– När jag blev inkopplad hade försöken att reda ut sakerna snarare rivit upp flera sår och läget var dåligt. Jag meddelade de anställda att för att jag i egenskap av chef ska kunna agera behöver jag annat än muntliga berättelser. Saker och ting måste finnas skriftligt när man anklagar folk för så här allvarliga saker. De var tveksamma och funderade på om de vågar göra sig så sårbara. Det är en sak vad man vill berätta i förtroende, en annan att göra det offentligt. Jag gick igenom problematiken men ville inte övertala dem.
Däremot höll han samtal med alla inblandade och säger till Hbl att den processen innehöll tydliga signaler om att det beteende de två utpekade hade inte var acceptabelt. Därefter fortsatte de interna resultatlösa försöken att reda ut konflikten, tills kyrkoherden gav besked om att han vill gå i pension.
– Det var säkert dels en frust-ration över att han inte nådde önskat resultat, dels att han kände att han förlorade stöd hos församlingsrådet. Normalt ledigförklaras en sådan här tjänst genast men domkapitlet beslöt i måndags att vi måste få bukt med problemen innan vi söker en ny kyrkoherde.
Biskopen själv leder nu en utredning som ska vara klar vid månadsskiftet och sedan behandlas på domkapitlets möte den 16 december. Beroende på vad man kommer fram till kan det bli aktuellt med åtgärder. En del är lindrigare, andra allvarligare.
– Det kan bli aktuellt med disciplinära åtgärder – uppsägning eller att avhålla från tjänst som de kraftigaste.
Vikström beklagar själv kritiken om att han agerat för långsamt men hänvisar till lagstiftningen som gör det svårt att agera snabbt.
– Den tiden är förbi när domkapitlet kunde besluta om omplaceringar av präster till andra stift. En lagändring som trädde i kraft i juni gör gällande att en präst frivilligt ska gå med på omplacering, och en sådan frivillighet har inte funnits i dessa fall.
Har prästerna fått en varning av dig?
– Avsikten med en varning är att ge en anställd möjlighet att korrigera sitt beteende. I det här fallet har åtgärder vidtagits för att få personerna att förstå att det här inte kan fortgå, men jag får inte kommentera mina åtgärder i offentligheten.
Varför fick konflikten bli så här inflammerad?
– Här har nog använts tillbudsstående verktyg: samtal, inkallande av utomstående expertis med insyn i arbetarskydd. Att det dröjt så länge är en perspektivfråga. Vi vill inte heller leva i en rättslös värld där, låt säga, en biskop godtyckligt kan plocka bort sådana man tycker att har fel åsikt. Systemet är tyvärr sådant att det tar lång tid och jag förstår att det är uppslitande. Här har det varit så psykiskt och fysiskt uppslitande att många sökt sig bort och det är ett misslyckande.