Dödade 8-åringen – kräver mildare straff
Pappan till den rått mördade åttaåriga flickan säger sig inte ha vågat ingripa på grund av rädsla för sin sambo. Hovrätten i Helsingfors behandlar som bäst det upprörande mordfallet. Pappan och styvmamman, som dömdes till livstids fängelse i tingsrätten skyller på ”tanklöshet” och kräver nu en mildare dom i hovrätten.
Pappan ToukoTarkki och styvmamman Sirpa Laamanen täckte sina ansikten medan fotograferna omringade dem i rättssalen innan processen började. Duon anser att de endast bör dömas för grov misshandel och grovt dödsvållande. Tingsrätten dömde dem för mord, grov misshandel och frihetsberövande. Åklagare Eija Velitski håller också i hovrätten fast vid livstidsstraffen.
Tarkkis advokat Jarkko Jaatela hänvisade till att hans klients förmåga att inse följderna av sitt handlande var nedsatta. Laamanens advokat Timo Kallio igen hänvisade till sin klients ”tanklöshet”. Ingendera hade för avsikt att döda flickan, men allt spårade ur och så” gick det som det gick”.
Flickan dödades efter att systematiskt ha hunsats, tvångsmatats och torterats i månader.
Till nätterna brukade Tarkki och Laamanen binda in henne i lakan och en presenning som de tejpade fast så att hon inte kunde röra sig.
Åklagare Eija Velitski redogjorde i detalj för den dödade åttaåringens liv, som var fyllt av lidande och systematisk misshandel. Dessutom tvingades hon springa i timtal på gården för att styvmamman ansåg henne för tjock. Däremellan bands hon med elledningar, tejp och rep. Flickan måste uträtta sina behov där hon låg inlindad. Det var, enligt åklagaren, styvmamman som initierade misshandeln. Hon utsattes under hela sitt korta liv för olika barnskyddsåtgärder. Hennes biologiska mamma förlorade vårdnaden om henne på grund av att hon var missbrukare.
De ruskigaste bilderna från mordplatsen visades för rätten utan publik.
De åtalade visade inga känslomässiga reaktioner när domaren läste upp den detaljrika redogörelsen om den utdragna misshandeln som föregick flickans död. Kvävningsdöden pågick i flera timmar under ett ohyggligt ångestfyllt lidande.
Flickan lovades slippa det nattliga bindandet om hon betedde sig ordentligt på dagen. Hon betedde sig bra, men styvmammans iscensättningar renderade henne gång på gång nattstraff.
Det var under en sådan ”bestraffning” flickan till slut kvävdes till döds natten mot morsdagen 2012.
Fallet har väckt starka känslor också på grund av barnmyndigheternas agerande. Reaktionerna uteblev trots upprepade påstötar från skola och grannar.
- Det här skulle aldrig ha hänt om flickan fått följa med mig till jobbet den dagen som jag hade planerat. Det fick hon inte för Laamanen skulle bestraffa henne för att hon hade slarvat bort två av våra hemnycklar, förklarade Tarkki när han hördes av rätten.
En av nycklarna hade senare hittats på ett ställe där ett barn inte kunde ha gömt den.
Tarkki sade sig ha trott på sambons berättelser om allt ofog hon påstod att flickan hade gjort.
Skyller på sambon
Tarkki redogjorde för mordkvällen och förklarade varför han inte ingrep trots att sambon band, paketerade och slog hans dotter.
- Jag var rädd för hennes reaktioner. Hon hotade flytta till Frankrike och jag skulle aldrig få se vårt ofödda barn, sade Tarkki.
Laamanen hade lurat honom att hon var gravid. En graviditet som skulle ha pågått i ett par års tid.
- Laamanen skrek åt mig: ”får du ordning på valpen eller måste jag göra det”? Jag måste hitta på någonting för att hon inte skulle slå flickan mera
Tarkki hade efter det fått idén att ytterligare tejpa och binda en presenning runt henne för att lugna henne.
- Jag kunde inte alls tänka mig att det kunde vara farligt, sade Tarkki.
Till slut var flickan så hårt bunden att hon inte ens kunde vrida på huvudet.
Jaatela påpekar att Tarkki hade oroat sig för dotterns välbefinnande och kontaktade därför både läkare och barnmyndigheter. Under den tid hon var intagen på observationshem förde han henne till olika hobbier. Tarkki anförde att han på inga villkor ville döda sin egen dotter och att han hela tiden var av den uppfattningen att Sirpa Laamanen var läkare. Han sade sig ha litat på att hon klarade att återuppliva flickan ännu i det skedet när flickan var livlös och han ringde larmcentralen.
Målsägandes advokat avfärdade Tarkkis påstående med att han som förmyndare hade ansvaret för barnets skydd och att han ingalunda borde ha gått på sambons läkarbluff. Hon hade utgett sig för att vara fransk-marockansk hjärnkirurg med mottagning i Nice i Frankrike.
Laamanens sätt att redogöra för händelserna fick blodet att isa sig i ådrorna på åhörarna. Ivrigt, nästan glatt, berättar hon ingående om inpaketeringen av flickan som det gällt att slå in julpaket.
Målsägandes advokat påpekade att flickan också utsattes för psykisk misshandel. Styvmamman kallad henne bland annat för ”fläskig”, ”hora”, ”tjuv” och ”lögnare”.
Tre socialtjänstemän misstänks för brott mot tjänsteplikt. Åtal mot dem har ännu inte väckts. Socialmyndigheterna var medvetna om flickans blåmärken och hon hade kala fläckar på huvudet som en följd av luggningar. De besökte också flickans hem där de träffade och samtalade med styvmamman, men inga klockor ringde.
Hovrätten kommer under behandlingen att höra båda de dömda personligen.
Hovrätten har inkallat flera vittnen till dagens behandling.
Poliserna som utrett fallet följer oavvänt med processen i rättssalen.
Parterna håller sina slutpläderingar ännu i dag. Domen faller senare.