"Familjers valfrihet ska inte inskränkas"
Namnen rasslar in under en nätadress som protesterar mot regeringens beslut att föräldrarna ska dela på hemvårdsstödet. FPA blir nedringt av oroliga mammor och pappor. Men det finns också de som applåderar lösningen.
Aino upptäcker omvärlden från golvperspektiv. I familjehuset Betania i Helsingfors är det bebisarnas eftermiddag och den här ungen verkar vara av det socialare slaget där hon kryper runt bland träklossar och aktivitetsmattor.
Aino är 10 månader. Som de allra flesta finländska barn i den åldern sköts hon hemma – av sin mamma. Redan nu har mamman, Päivi Kerko, klart för sig att hon vill fortsätta med det tills vårdledigheten tar slut då dottern fyller 3 år.
Just därför blev hon upprörd då regeringen nyligen beslutade att föräldrar ska dela på hemvårdsstödsperioden 50-50. Hemvårdsstödet är det bidrag familjer får om deras barn under 3 år inte använder kommunal dagvård, i praktiken den peng som finansierar vårdledigheten.
Snabbt skrev hon under en protestlista på internet som motsätter sig regeringens planer. Rubriken för den är att paren själva ska få besluta om hur de vill disponera hemvårdsstödet. Det är precis vad Kerko anser.
– Jag motsätter mig att man inskränker familjernas valfrihet.
Hon menar att det finns familjer där mannen på grund av sitt arbete, eller för att han har högre inkomster än kvinnan, helt enkelt inte kan ta sin andel.
– Är det underliggande budskapet nu att kvinnor och barn ska vara hemma kortare tid?
Det finns många frågetecken. Kerko undrar om vårdledigheten kommer att kopplas ihop med beslutet, eller om man fortsättningsvis har rätt att stanna hemma samma tid och inte bli uppsagd från jobbet – men utan stöd.
Och kan man som i dag få stödet om en mormor, farfar eller annan utomstående sköter barnet, så länge barnet inte vårdas kommunalt?
Samtalsstorm
Päivi Kerko är inte den enda med frågor. Till Folkpensionsanstaltens telefonrådgivning riktad till barnfamiljer har det efter regeringens besked kommit dubbelt så många telefonsamtal per dag som normalt.
– Kunder frågar hur det här påverkar just dem, men tyvärr har vi inte mer information att ge än det vi läst och sett i medierna, säger direktör Pirjo Myyry.
Denna ovisshet kommer att råda ett bra tag till. På Social- och hälsovårdsministeriet är inget mer än tidtabellen för när frågan ska vara klar: inom november.
Regeringssekreterare Liisa Holopainen medger att många detaljer är öppna. Oklart är till exempel hur ensamföräldrar ska behandlas då de inte har någon att dela hemvårdsstödsperioden med.
Kopplas vårdledigheten in behövs en förändring i arbetsavtalslagen, vilket kräver förhandlingar också med arbetsgivar- och arbetstagarparten, och det har regeringen veterligen inte planerat.
Anita Haataja, ledande forskare vid FPA, kan ändå säga en sak. Enligt henne är det orealistiskt att tänka sig att förändringarna skulle träda i kraft redan vid årsskiftet.
Bra för jämställdheten
Theo Lydman, 2 år och 5 månader, springer ut ur den kommunala klubben i Smedsparkens lekpark. Den ordnas för barn som inte går på daghem.
Lillasyster Emma sitter i vagnen. Hon ska snart fylla ett och från nästa vecka tas de hand om hemma av en privat dagvårdare. Då lämnar mamma Anna Lydman hemmalivet bakom sig.
– Det känns viktigt för mig att börja jobba igen efter att jag har varit hemma i totalt tre år. Det gör vårt förhållande mer jämställt. Jag får nytt innehåll i mitt liv vilket jag tror gagnar barnen. Och ju snabbare jag återgår till jobbet, desto fortare kommer jag åt att gå framåt i min karriär.
Lydman välkomnar regeringens beslut.
– Det är bra att kvinnor arbetar längre och att vi uppnår större jämställdhet.
I hennes och mannens fall skulle han ha tagit över hemma, om de inte hade hittat dagvårdaren. Daghem vill de ännu inte att barnen ska börja på.
Utan kvotering
Iiris och Siri Paatero, båda 2,3 år, har också avslutat sin första klubbdag. Trots att det är vardag får de fart i gungorna av både mamma Tarja och pappa Tuomas Paatero.
Hon har skött barnen hemma sedan de föddes medan han har förkortat arbetstiden för att delta så mycket det går.
– Det är en unik möjlighet att få se barnen växa upp och dessutom har vi en litet annan situation då vi har tvillingar som också innebär mer jobb för föräldrarna, säger Tarja Paatero.
Ekonomin har inte varit lysande, men det går.
Paret ogillar kvoteringsbeslutet och menar att de är ett exempel på att män kan och vill ta del av barnskötsel. Tarja Paatero uppmanar oss att se oss omkring. Och visst, i parken finns så här inför lunch fyra män. Kvinnorna är knappt fler.