Spåren efter oss blir bestående

Nobelpristagaren i kemi Paul Crutzen sade år 2000 att vår planet har gått in i en ny geologisk epok. Enligt Crutzen har människan påverkat jorden så mycket att vi har lämnat holocen och gått in i antropocen.

Frågan har diskuterats av akademiker sedan det, men den fick nyligen större uppmärksamhet då ett team geologer i en artikel i Science lade fram bevis för att Crutzen har rätt.

Forskarna skriver att den mänskliga aktiviteten har lämnat bestående spår i jordlagren. Dagens paleontologer kan i sedimentanalyser se att dinosaurierna slogs ut av en meteoritkrasch som markerar skiftet mellan yngre krita och paleocen. På samma sätt kommer vår verksamhet, som markerar en övergång från holocen till antropocen, att synas i geologiska sediment långt in i framtiden.

Våra spår kommer att synas i form av radioaktivt nedfall från kärnvapenprover, som höga fosfor- och kvävehalter i jordmånen (efter det intensiva jordbruket), som rester av plast, betong och aluminium och som spår av soptippar och dammbyggen. Enligt forskarna har vi gått in i en ny epok som "funktionellt och stratigrafiskt skiljer sig distinkt från holocen".

– Signalen är global och skarp, spåren tydliga. Ett genuint geologiskt fenomen pågår, och det accelererar fortfarande i många hänseenden, säger forskaren Jan Zalasiewicz vid Leicester University till Scientific American.

Forskarna oeniga

Även om bevisen för människans inverkan är obestridliga betyder det inte att geologerna formellt vill säga att en ny epok börjat. Den kvartärstratigrafiska arbetsgrupp som Zalasiewicz leder överväger att föreslå för Internationella stratifgrafikommissionen att antropocen antas som en ny geologisk epok. Men gruppen är oenig, både om en formalisering av begreppet och om den eventuella startpunkten.

Vad startpunkten beträffar är Zalasiewicz själv exakt: han förslår den 16 juli 1945, dagen för världens första atombombsprov i New Mexico. Spåren syns i Grönlands glaciärer. Men alla håller inte med honom.

[facts index=1]

Science-artikelns huvudförfattare Colin Waters vid British Geological Survey konstaterar att människan visserligen blivit en geologisk kraft i klass med den förra istiden, men han påpekar i The Guardian att många geologer ogärna formaliserar en epok kort efter att den anses ha börjat.

Vissa kritiker menar att människans påverkan överdrivs, eller att den pågående vågen av arters massutdöenden eller den aktuella klimatförändringen bör gå mycket längre innan kriterierna för en epok uppfylls. Ytterligare ett motargument är att människans påverkan har synts redan i flera tusen år, nästan från början av holocen för knappt tolvtusen år sedan.

"Behövs inte"

Det var professorn i kvartärstratigrafi Phil Gibbard vid Cambridge University som tillsatte Zalasciewicz arbetsgrupp, och han är skeptisk till att formalisera antropocen som geologiskt begrepp.

– Vi talar om något som börjat alldeles nyss och fortfarande pågår. Vi geologer är inte vana att utvärdera samtiden, säger Gibbard till HBL.

Han ifrågasätter inte arbetsgruppens forskning, men menar att antropocen fungerar bättre som kulturellt begrepp än som geologisk term.

– Jag ser inte nyttan eller behovet av en formell term. Miljölobbyn har redan anammat begreppet, och det är inget fel med det, men för forskare är termer verktyg. De används bara om de verkligen behövs, säger Gibbard.

Han är också skeptisk till förslaget om en exakt startpunkt eftersom människans kolonisation av världen var en flertusenårig process:

– Det vore meningslöst att säga exakt när vår inverkan blev global. Och vill man vara exakt, och man vet precis när ett fenomen inträffade, typ i juli 1945, ja då kan man väl säga just det i stället för att behäfta fenomenet med en prålig etikett.

"Skulle ångra det"

Phil Gibbard får medhåll av Mikael Fortelius, professor i paleontologi vid Helsingfors universitet.

– Geologer borde ge katten i att definiera antropocen som en formell tidsperiod, även om vi bevisligen lever i den. Den har redan blivit en del av kulturen. Gör vi en snäv, formell definition av en stratigrafisk tidsenhet får vi ångra det bittert eftersom folk ändå inte kommer att använda termen enligt definitionen, säger han.

Fortelius påpekar att antropocen redan används för att beskriva en fortgående process snarare än en avgränsat tidsavsnitt:

– Ett formellt begrepp skulle bara skapa missnöje, förvirring och frustration. Och vad har geologer för nytta av en epok som börjar 1950?

De första människoarterna utvecklades i Afrika för 2 miljoner år sedan. Fortelius menar att man kunde välja nästan vilken tidpunkt som helst efter det som början på antropocen: kanske 200 000 år bakåt i tiden då den moderna människan utvecklades, kanske 10 000 år bakåt då jordbruket utvecklades, eller varför inte sätta startpunkten vid industrialiseringen lika väl som vid atombomben?

– Informellt kan man göra hur man vill, men man borde inte formalisera begreppet.

Rysk rulett

Att auktoriteter som Phil Gibbard och Mikael Fortelius avfärdar en formalisering betyder inte att de tonar ner problemen bakom bevisen för antropocen.

– Vi spelar rysk rulett med planeten. Ny forskning visar att den klimatförändring vi sägs driva på kan skjuta fram nästa istid. Vi driver på massutdöenden och påverkar en riktigt stor del av jorden, säger Gibbard.

Samtidigt är han övertygad om att människan inte kommer att utplåna allt liv.

– De naturliga systemen har överlevt tidigare krascher. Världen kommer inte att gå under, även om människan inte kommer att leva så länge att vi får se nästa återhämtning, säger han.

Mikael Fortelius säger att den ökande allmänna medvetenheten om världens tillstånd och diskussionen om antropocen kan leda till en sundare framtid.

– Jag hoppas det. Jag vet inte om jag på riktigt tror på det, men det vore dumt att ge upp.