Märkliga maskiner byggda i Box
Är man specialföretagare på en liten ort får man vara mångsidig. Det märkligaste Björn Tore Bugge har reparerat i sin mopedverkstad är en mangel. Det roligaste projektet är en remdriven motorcykel.
Björn Tore Bugge är sibbobo sedan 2011. Det var då han flyttade från Raufoss i Norge där han testade bilprototyper åt Benteler Aluminium Systems. Nu driver han en moped- och motorcykelverkstad i gamla bensinstationen i Box i Sibbo.
Det var en aning traumatiskt i Box när Olof Nyberg efter en lång karriär satte lapp på luckan till sin Shellstation i januari 2011. Redan till valborg började det emellertid röra sig folk på platsen igen. Det nya konceptet var moped- och motorcykelservice. Dit räknas också mopedbilar och fyrhjulingar.
– När det är sommar reparerar jag små motorer av alla sorter. På vintern fixar jag snöskotrar när det finns snö, säger han.
När det är lugnare är han långt ifrån undersysselsatt, eftersom han själv har många gamla motorcyklar och mopeder. Det finns många projekt under arbete i verkstaden och affärslokalen.
Diesel-Honda
Rikskänd i MC-kretsar blev Björn Tore när han tog ett avlagt motorcykelchassi och skruvade ihop det med motorn från en mopedbil. Resultatet är en Honda Lombardi 500 diesel med variatorväxellåda, den enda i världen.
– Den är registrerad och godkänd, och man kan puttra fram i 80 km/h med den, säger han.
Lokalt är Björn Tore Bugge lika känd för sina påhängsmotorer för cyklar. Det är ett koncept som var rätt vanligt på 1950-talet och en tid framåt, men de har aldrig varit speciellt allmänna i Finland.
– Nu tillverkas motorerna oftast i Kina, och jag importerade några för att testa dem. De är på 50 kubik och den låga effekten gör att man kommer upp i maximalt 25 km/h med dem, säger han.
Det är enkla och driftsäkra motorer om man monterar dem enligt instruktionerna, och de kostar inte mer än ett par hundra euro. På en Jopo med de små hjulen blir motorn dessutom starkare, det har han testat.
Godkänd efter byråkrati
Just nu provkör Björn Tore Bugge en gammal Øgland Swing-cykel med enhästarsmotor och en rektangulär ramtank som han själv svetsat ihop. Belysningen är av märket Solifer, så delvis är det en inhemsk produkt. Förra ägaren Einars gamla cykel ingick i husköpet när Björn Tore och hans hustru rotade sig i Box.
Innan sådana ekipage får någon större comeback krävs att man får köra dem utan alltför mycket byråkrati, och det är inte alls omöjligt. Också i framtiden är "hjälp mig hem"-cyklarna förstås mera roliga än funktionella. Man kan registrera dem som moped om man vill det, men väldigt få tenderar att vilja det. De flesta har dem som kuriositet och leker med dem hemma på tomten.
Ett projekt som garanterat aldrig blir väglagligt är en modifierad cykelram som i Björn Tores verkstad kombineras med en överbliven Willysmotor på 147 cc och remdrift. Enda drivkraften är att återskapa ett exempel på hur de tidigaste motorcyklarna fungerade, och gärna med en tydlig Flattrack 1910-look.
– Är man en Oppfinnar-Jocke måste man testa, säger han. Bakfälgen har följaktligen svetsats ihop med en mindre fälg som remmen hakas över, och på motorn finns en remskiva som driver bakhjulet.
Det är ingen som vet när ekipaget är körklart, men en urgammal cykelsadel och en del andra detaljer kommer att göra att ekipaget ser lagom antikt ut när det är klart.
Bortglömda klassiker
Bland rariteterna i verkstaden finns rätt många delar till en 1928 Levis motorcykel, ett lokalt fynd som han fått ta hand om. Ramen saknas eftersom motorcykeln blev söndersågad när motorn placerades i en gokart. Nu dyker det upp fler och fler smådelar från den tidigare ägarens olika uthus.
Den som har utrymme kommer småningom att fylla det med saker som andra bär hem åt en. En sönderplockad NSU 125 från 1956 med nästan alla delar i behåll fick han också. Det var ett reparationsprojekt som blivit liggande, men Björn Tore ser inga stora problem att få det till en fungerande motorcykel bara han hinner.
En stationär motor står i ett hörn och ser oansenlig ut ända tills man ser att det är en sidventilmotor på 250 cc med namnet Brockhouse. Det var företaget som köpte motorcykeltillverkaren Indian år 1950, och den här motorn finns i modellen Indian Brave.
– Också den här är hittad här i grannskapet. I framtiden har jag planer på att sätta den i en träbåt. I Norge hade jag en 31 fots Sandvik som jag fick som förskott på arv, men det skulle ha kostat omkring 10 000 euro att tulla in den till Finland, så jag sålde den i Norge i stället, säger han. Småningom börjar båtfebern stiga igen.
Sunbeam är kungen
Den viktigaste motorcykeln i BT-Moto & Services lokaler är en Sunbeam 500 från 1951, som under åren blivit lite modifierad. Den har fått större oljesump för att klara längre turer.
– Det var den här som gjorde att jag träffade min blivande hustru på en motorcykelträff, säger han. Det var följaktligen också den som fick honom att flytta till Sibbo. Nu är han så fast rotad att han kan tänka sig att sälja den.
Kring sitt företag har han samlat motorintresserade ett par gånger om året till motordagarna som redan är en tradition. Ute på tomten har han testat sommarkaféverksamhet. Det ger inga pengar men är väldigt roligt. Gärna skulle någon få hyra in sig i hans utrymmen och starta ett riktigt kafé, men han vill inte själv anställa någon i dessa tider.
– Allt som bidrar till att blåsa liv i Box är positivt, säger han. Sedan också butiken slog igen fins det egentligen ingen annan naturlig samlingsplats än BT-Moto & Service.