Kanslichefen spår tufft diskussionsklimat i vår
Listan är lång när Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg tänker på vilka olösta frågor det finska samhället står inför: flyktingströmmarna som drar genom Europa, det aggressiva debattklimatet också i Finland och frågan om hur pengarna ska räcka till för att trygga räddningsväsendets handlingskraft.
För en månad sedan droppade kanslichef Päivi Nerg en högst personlig kommentar i offentligheten. Medierna hade precis berättat att en 14-årig flicka i Kempele våldtagits och en ung man med utländska rötter utpekades som skyldig. "Mitt hjärta brister", sade Nerg med sorgsen blick.
– Det var min reaktion som mor till två döttrar. Först kände jag bestörtning och sorg, men sedan kom frågorna. Hur går vi vidare nu? Hur förhindrar vi att det här händer igen? säger hon.
En av de frågor som stötts och blötts på ministeriet efter Kempelefallet är hur man borde informera i liknande situationer.
– Linjedragningen är att polisen informerar på samma sätt om alla brott, men borde vi ha berättat om just det här fallet på något annat sätt? Jag vet faktiskt inte. Varje år anmäls 1 000 andra våldtäkter utan att någon reagerar, säger hon.
Hur ser kanslichefen, ministeriets högsta tjänsteman, på det finska samhället just nu?
– Främst tänker jag att det är för polariserat, säger hon och talar om landets intellektuella klimat.
– Jag ser att vi står inför rätt många oroande fenomen. Frågan är om vi kommer att se en positiv eller negativ utveckling. Vi har marginaliserade unga och den marginaliseringen har börjat ta sig våldsamma former, men också i medelklassen, ja till och med bland de bildade, vädrar jag en ny sorts luft. Den stora frågan just nu är vilka värderingar vi bygger vårt framtida samhälle på.
- Ålder: 57 år.
- Befattning: Kanslichef vid Inrikesministeriet sedan 2012. Tjänsteförhållandet löper till hösten 2019.
- Utbildning: Agronomie- och forstmagister, agronom.
- Familj: Man och tre utflyttade ungdomar.
- Bor: I Esbo.
- Hobbyer: Motion är min passion. Cyklar till och från arbetet.
- Senast läste jag: Is av Ulla-Lena Lundberg.
- Jag med tre ord: Hustru, mamma, farmor.
"Hatet oroar mig"
Nerg är speciellt oroad över att hat blivit en stark drivkraft och att det börjat ta sig våldsamma uttryck.
– Varför uppför sig människor så? frågar hon och tillägger att det som alltid är skäl att försöka se under ytan, botanisera i rötterna till det obehagliga.
Under hela sitt yrkesverksamma liv har Nerg arbetat med ledarskap. En del av uppgifterna har hon haft i näringslivet – på företag som Atria och Lihapolar. Den nuvarande befattningen som kanslichef sökte hon helt enkelt för att hon ville ha ett arbete som ger kontakt med vardagsliv och frågor som berör finländarna direkt.
Nerg kom till Inrikesministeriet från posten som förvaltnings- och utvecklingsdirektör på Finansministeriet.
– Den ekonomiska värld jag arbetade med där ligger rätt långt från folks vardagsliv. Det jag gör nu påminner väl mer om mina drömmar när jag som lite flicka ville bli polis, säger hon.
Polisutbildningen blev aldrig aktuell. Däremot bytte Nerg livsmedelsindustrin mot uppgifter vid Kuopio universitet, där hon var chef för utbildnings- och utvecklingscentret åren 1996–2002. På det följde sju år som förvaltningsdirektör vid samma universitet och under de två sista åren av den perioden var hon djupt involverad i att sammanföra universiteten i Kuopio och Joensuu, en fusion som ledde till att Östra Finlands universitet föddes.
Frågar man personer som arbetat med henne under olika perioder kallar de henne kunnig, flitig, effektiv, välvillig och trevlig.
"Hjälpande händer behövs"
Hösten har varit tung och Nerg har gjort långa dagar. Hon har 16 kilometer till jobbet och fram till förra veckan har hon ofta cyklat till och från arbetsplatsen. Snart efter klockan sju på morgonen har hon klivit in i duschen i Inrikesministeriets hus på Skillnaden och många gånger har hon börjat trampa hemåt först efter 18 eller 19 eller 20.
Väl hemma har hon kanske fortsatt att arbeta. Terrordåden i Paris har tvingat fram snabba utvärderingar av frågor som berör gränser och vapendirektiv och 30 000 flyktingar som kommit till Finland har krävt uppmärksamhet.
– Som läget varit både här hemma och i världen har jag inte haft en enda ledig dag under hela hösten, säger hon.
Cyklandet håller den förra tävlingssimmarens kondition i skick och med jämna mellanrum har hon unnat sig det hon kallar barnterapi och cyklat en extra sväng till sin son för att hålla om det tvååriga barnbarnet en stund.
Att ett år tar slut och ett annat börjar, betyder inte att arbetsbördan minskar.
– Under våren kommer vi att tvingas till svåra samtal där politikerna behöver ta ställning till konkreta frågor. Vi måste bestämma vilka uppgifter det här samhället ska sköta samtidigt som resurserna krymper.
Nerg talar om polisen och räddningsväsendet.
– En del funktioner kan vi automatisera, men det måste finnas personal som svarar i telefonen på 112. Det finns arbeten som måste skötas av hjälpande händer.
Hon vet av erfarenhet hur olika de olika delarna av Finland kan vara. Nerg kommer från Mellersta Finland och det är där hon känner att hon har rötterna, där sommarstugan ska stå klar i vår. Efter studentexamen från gymnasiet i Keuru har flyttlasset gått till Helsingfors, Seinäjoki. Kuopio och Esbo.
Förutom frågan om räddningsväsendet bereder Nergs stab frågor kring det man ser som hotbilder just nu.
– Cyberkriminaliteten blir allt större. Så har vi de där ensamvargarna som odlar sin hat – hur kommer vi åt detta helt inhemska fenomen? Vad sker i förhållandet mellan Ryssland och Europa? Själv bekymrar jag mig också för klimatändringen, som ju är en av grundorsakerna till att folk blir flyktingar.
"Gemensamt ansvar"
Flyktingfrågan kommer förstås inte att försvinna från agendan bara för att året blir nytt.
– Vi borde få till snabba beslut så att de som får avslag på sin asylansökan kan få besked snabbt och de som får stanna kan komma i gång med att rota sig. I dag vet vi inte hur nästa år kommer att se ut. En miljon människor är på flykt i Europa och hela Europa borde ta gemensamt ansvar för dem. Just nu faller bördan på Tyskland, Österrike, Sverige och Finland och så kan vi inte ha det. Hur många som landar hos oss nästa år vet vi inte, men efter dem som kommit kommer familjerna som vill förenas. Flyktingfrågan är tärande att arbeta med för att den innefattar både äkta nöd hos dem som kommer och rädsla för det nya bland oss. Man får lov att vara pragmatisk och godta att alla inte har rent mjöl i påsen, men också se nöden där den finns.
Vilken är den viktigaste sak kanslichefen skulle åtgärda under sina resterande tre och ett halvt år på posten ifall hon fick välja?
Nerg blickar både ut i samhället och in på sin egen arbetsplats när hon svarar att hon vill se programmet för den inre säkerheten starkt, men att hon också vill lämna efter sig ett så välskött ministerium att det inte behöver gå in i samarbetsförhandlingar efter henne.
Var får du ut av ditt arbete?
– Jag får arbeta för Finland och finländarna så mycket jag orkar. Jag har alltid velat göra gott och för att kunna påverka behöver man ha makt. Man både ger och får när man arbetar nära kärnan i beslutsfattandet. Det är faktiskt svindlande fint att se vilka etiskt hållbara värderingar vår säkerhetspolitik vilar på och en glädje att följa med hur unga människor söker sig till polisutbildningen, räddningstjänsten och gränsbevakningen för att sedan utvecklas.
Nerg återkommer till frågan om de utslagna unga. Hon talar om programmet Marak, som ger verktyg för att bryta våld i parrelationer och om Ankaret, programmet där månprofessionella team kan hjälpa unga som begått brott att komma på rätt köl igen, och refererar till ett samtal hon hade med en polis.
– Han sa att om vi kan hitta en endaste vuxen som kan stå nära en av de här vilsna unga så kan hen räddas. Personligen är jag bekymrad över att vi har unga som inte har en enda trygg vuxen att vända sig till. Vi har många arbetslösa unga som inte heller får något stöd av sina föräldrar. Om vi lyckas återinföra en tradition av att stödja varandra villkorslöst kan mycket räddas.