Allt är konst hemma hos Flo Kasearu
När den estniska konstnären Flo Kasearus släkt fick tillbaka sitt hus i Tallinn gjorde hon det till ett museum – över huset, historien och henne själv.
Färgen flagar på det stora trähuset där en liten, blekt skylt med texten Flo Kasearu Majamuuseum talar om att vi kommit rätt. Vi är för tidiga, och får vänta medan museets chef och huvudperson gör i ordning för visningen.
Vi är inte fullt förberedda på den kreativa kaskad som kommer att möta oss där vi trampar runt på gatan, synar fallfärdiga grannhus och retar upp en mycket plikttrogen vakthund.
Flo Kasearu drar i gång den guidade turen genast vi kliver in.
– Här är min museiguide, en broschyr på sex språk. Kumu har bara fyra. Och i museishoppen finns föremål man behöver i ett hus, muggar, tändstickor och stekspadar.
Som på vilket museum som helst hänger fotografier på väggarna. Här kommer de från familjealbumet. Flo Kasearus anfäder byggde huset 1908. De hade en kryddbutik på nedre våningen och flera hyresgäster. Men familjen förlorade huset när all privat egendom konfiskerades under Sovjettiden.
– Mina släktingar gömde sig i en mindre by. De som flyttade in här i stället var fattiga och renoverade ingenting. Jag är tacksam för det.
Släkten kunde göra anspråk på att få sitt hus tillbaka 1991, men fick vänta nästan tjugo år på att invånarna skulle flytta bort. För sex år sedan, när Flo Kasearu studerade konst i Tallinn, kunde familjen ta huset i besittning igen. Men när de anlände fann de dörrarna uppbrutna och systemen för värme, vatten och el brutalt lösrivna.
– Vi tog tjuvarna på bar gärning när de höll på att lasta in materialet i en bil. Ändå fick vi inte huset återställt.
Kasearu flyttade in i det plundrade huset med ett par studiekompisar.
– Vi började leka. Vi hade inga möbler så vi byggde sängar och bokhyllor av vedklabbar. I en lägenhet bodde en person kvar, så vi ockuperade den och förvandlade den till ett snyggt, vitmålat galleri.
Flos kastruller
Museet öppnade 2013 på Flo Kasearus 28-årsdag – lämpligt nog eftersom allt kretsar kring henne. Hon har besökare varje vecka trots att det inte finns officiella öppettider, utan man behöver boka en visning.
– Det här är ett platsspecifikt projekt om att leva som husägare, mor och konstnär. Temat är allmängiltigt och vissa besökare är mer intresserade av trädetaljerna än konsten.
Huset är fullt av teckningar, fotografier och installationer. En video loopar inbyggd i ett gammalt, grönmålat skåp. Flo Kasearu har en imponerande förmåga att förvandla allt i sin närhet till konst.
I en av lägenheterna bor hon själv med man och barn. Hon kallar det avdelningen för artefakter, och nästan alla föremål är märkta: Flos bord, stol, skorsten, osthyvel. Här får besökaren hålla sig bakom röda avspärrningsband.
I trappan till övre våningen visas en serie teckningar om husägarens rädslor. Förutom eldsvådor, översvämning och flygplan som kraschar in i huset finns för Kasearus del en mer överhängande risk: att de andra släktingarna, som är delägare i huset, ska vilja flytta in och modernisera huset.
Rädslan för bränder går igen i videoverket We Are On the Way, där brandkåren rycker ut som i slowmotion.
– Det handlar samtidigt om framgångsretoriken i Estland, om en bättre framtid som aldrig kommer.
Flygplan på taket
I trädgården på baksidan av huset står en enorm trädgren rakt upp och ner. Den har rotat sig och börjat växa igen. Det är Revelation. Att en penselliknande gren föll ner i hennes trädgård tog hon som ett tecken på att det är här hon ska slå sig ner, för det var måleri hon studerade.
När plåttaket byttes ut – av den tekniska chefen, som hon kallar sin man – veks de gamla plåtbitarna till stora flygplansskulpturer, som nu sitter i ett träd på gården. Till serien Uprising hör också en video där hon filmat skulpturarbetet, som skedde uppe på taket, och inramade assemblage med små flygplan. Helheten ska snart visas i Sydkorea och Ukraina.
– Jag fick idén efter att ryska militärplan inkräktat på estniskt luftrum. Men flygplan kan också associeras till att Estland är perifert i konstvärlden, ibland vill man ta sig härifrån. Eller så ser man det futuristiskt. I framtiden kan kanske flygplan landa på tak.
I källaren finns en ”konstfabrik”, Creative Estonia. Framställningen med konstproduktion vid löpande band, tomma burkar dekorerade med vackra ting, är en kritik mot att se konstnärer som företagare.
– Det är mycket lätt att få stöd för att grunda företag i Estland, därför finns det många märkliga firmor.
På vinden finns arkivet. Här får vi se flera av hennes videoverk. Ännu en liten trappa leder till det verk vars titel också beskriver hela husmuseet: Art is everywhere. Från ett hål i taket sträcker sig verket så långt ögat kan nå.
Konstnärlig strategi
Kasearus register är brett, museet är bara ett av hennes projekt.
Kan du leva på din konst?
– Eftersom jag inte behöver betala någon hyra fungerar det. Jag säljer en del verk och i januari är jag med på en utställning på Kiasma och en på galleri Temnikova & Kasela i Tallinn. Dessutom undervisar jag lite för att jag vill ha kontakt med unga konstnärer.
På Kiasma är det frågan om en tävling som ska utse en konstnär för att göra ett verk i anslutning till museet. På utställningen i januari visas modeller av de sex konstnärer eller konstnärsgrupper som gick till tävlingens andra skede. Kasearu har utarbetat ett utopistiskt förslag tillsammans med Andra Aaloe och arkitekten Aet Ader.
– Jag bygger ett symboliskt kapital med museet. Det är min strategi, en konstnär måste sälja sig själv och sitt namn.
”Här är det tryggt”
Flo Kasearu längtar inte längre utomlands.
– När jag bodde i Berlin tyckte jag att det fanns för många konstnärer där. Det gjorde att jag inte ville göra konst. Här finns mera utrymme. Dessutom känns världen rätt skrämmande just nu, men här känns det tryggt.
Det är dags att ta sig tillbaka till gatuplan och det gör man via en rutschbana, som man ska stå på huk i. Det här är förstås också är ett konstverk: Ars Longa Vita Brevis. Kasearu vill skicka ut besökarna med en adrenalinkick. Det lyckas. Rejält omtumlad lämnar jag museet. Det beror inte bara på att jag drattade på ändan vid nedfärden.
Här kan du se korta utdrag ur tre av Flo Kasearus videoverk:
FLO KASEARU
Född: 1985 i Pärnu.
Studerat: Måleri och fotografi på konstakademin i Tallinn. Började arbeta med performance och videokonst efter ett år som utbytesstudent i Rebecca Horns studio i Berlin.
Driver: Flo Kasearu Majamuuseum, som är öppet enligt överenskommelse. Kontakta henne helst via Facebook, eller också per e-post: flo@flokasearu.eu. Husmuseet finns på adressen Pebre 8 i Tallinn.
Gillar mest: Tystnad.
Ser fram emot: Snö och min nya ateljé.
Specialförmåga: Att steka plättar så att hela rummet fylls med rök, till exempel för att simulera brand i ett videoverk.