Pepparkakor ny smak för asylsökande
Pepparkakor förenar! Att baka och dekorera pepparkakor gillar ungdomar oberoende av bakgrund och kultur. Det fick studerande vid Tölö gymnasium uppleva häromkvällen.
Ungdomar som ensamma flytt sitt land på grund av krig och terror behöver mer än bara kläder, mat och en säng. De behöver också möten med andra ungdomar, samtal och vänskap.
En regnig och mörk kväll i december blir genast mycket trevligare när man samlas runt en pepparkaksdeg, bakar plåtvis med gubbar och gummor och dekorerar dem i glada färger. Ungefär så här resonerade man i Tölö gymnasium och ställde till med pepparkaksbakning.
– Vi vill inte prångla vårt julfirande på de asylsökande, men att baka pepparkakor är inte förknippat med några kristna traditioner, det kan vem som helst göra, säger Annika Luther, lärare för den humanekologiska linjen vid Tölö gymnasium och en av initiativtagarna till skolans frivilliga träffar med unga asylsökande.
Studerande, föräldrar och lärare vid Tölö gymnasium har hela hösten funderat på hur de skulle kunna inkludera asylsökande i sin vardag. Att samlas i ett undervisningskök och tillreda mat eller baka tillsammans verkade som ett bra första steg, och det var det också.
När Tölö gymnasium en kväll i november bjöd in ett tjugotal asylsökande från Diakonissanstaltens förläggning för ensamkommande flyktingbarn ekade taktfasta klappningar i skolans korridorer när killarna turvis dansade solo till Darudes Sandstorm. De tillredde också en middag med smaker från Mellanöstern, som studerande och asylsökande åt tillsammans.
Nya traditioner
Den här veckan var det dags för nästa träff och förväntningarna var höga hos båda parterna. På programmet stod pepparkakor, samtal om traditioner och förstås en möjlighet att dansa.
– Vi gillar pepparkakor ännu mera än att dansa och spela musik, sade Wasi och Ahmad, två killar från Afghanistan som nu har varit i tre månader i Finland.
– Jag har i dag smakat på pepparkakor för första gången och det var jättegott, sade Hares.
I Afghanistan finns inget som ens påminner om pepparkakor, så upplevelsen var ny. De finländska ungdomarna fick jobba hårt för att övertyga gästerna om att pepparkaksdegen är om möjligt ännu godare än själva kakorna.
Medan de tryckte ut blommor, stjärnor och hjärtan ur degen hann ungdomarna diskutera både mattraditioner och fritidssysselsättningar.
– Den finska maten har vi varit tvungna att vänja oss vid, men det blir bättre för varje dag. Hemma i Afghanistan tyckte jag om att laga mat och jag kokade ofta kycklinggryta, berättade Wasi.
Här i Helsingfors går de i skola i en specialklass och lär sig främst finska. På fritiden tycker de om att gå på gym, lyssna på musik, simma och att vara glada.
– Det som jag har blivit gladast över är att jag fick komma till ett tryggt Finland och få träffa så många människor som vill hjälpa oss. Det gör mig väldigt tacksam, sade Wasi med ett leende.
Några större kommunikationsproblem hade ungdomarna inte.
– Samtalen fördes på både finska och engelska. Trots att en del av killarna bara har läst finska i tre veckor kunde vi prata med varandra på finska. Men det var när dansen kom i gång som de släppte loss och dansade helt vilt, berättar Nea Helkamaa.
Om det är något som killarna inte uppskattar så mycket i Finland så är det vädret.
– När vi kom hit var vädret helt okej, men nu har det blivit väldigt mörkt och kallt, det känns ovant. Jag vill inte vara ute så mycket nu på grund av kylan, säger Hares.
Intervjuerna med de asylsökande har gjorts av abiturienterna Nea Helkamaa och Carolina Råman. Enligt Diakonissanstalten, som har ansvar för asylsökande i åldern 16–18 år, får killarna av säkerhetsskäl inte fotograferas för medier eller intervjuas med efternamn, därför figurerar pojkarna i den här artikeln undantagsvis endast med förnamn.