Om att vara högkänslig
Ratata-bloggaren Vanessa Forstén skriver om hur det känns att ständigt vara missförstådd och udda, men samtidigt konstnärlig och kreativ. Hon är högkänslig, vilket varken är en sjukdom eller ett handikapp. Ändå begränsar känsligheten hennes liv då hon inte klarar av stress och höga ljud i längre perioder.
Jag är högkänslig. Har ingen utredning men både min terapeut och min psykiater har sagt det fastän jag vetat det länge.
Högkänslighet är ingen diagnos då det varken är sjukdom eller handikapp. Trots detta kan det kännas så för en högkänslig om man inte lyssnar på sina behov. Att känna sig missförstådd och udda är också upprepande känslor.
Jag har alltid varit känslig och kommer alltid att vara känslig. Det jag ändå först på senaste tiden lärt mig, mycket via terapin, är att känslighet inte är svaghet. Att vara känslig innebär en massa styrkor och jag tror knappast jag skulle vara konstnär och kreativ om jag inte var så känslig som jag är.
Min högkänslighet visar sig på många olika sätt, både psykiskt och fysiskt. Jag har väldigt bra intuition och magkänsla. Om något inte är rätt känner jag det väldigt snabbt. Jag kan också känna på mig ett och annat, om någon är arg, ledsen, ljuger med mera. Jag reagerar väldigt mycket på folks sinnesstämningar och tål inte stressiga miljöer. Att umgås med någon som inte passar min personlighet är något jag undviker. Jag kan ta det men då måste jag få vila och andas ut efteråt mer än vad andra kanske skulle behöva.
Jag är kreativ, jag är snäll och förstår många. Om jag får illa att vara av att se en lidande kattunge kan ni försöka tänka er hur glad jag blir när en fågel sjunger. Jag gläds av väldigt små saker och märker saker som de flesta inte märker. Färger, ljus, ljud – allt vackert och fint är liksom jättevackert och fint. Jag kan förundra och beundra olika saker i naturen, hur kvällshimlens färger målas upp och hur vattnet rör sig.
Jag tror att en högkänslig människa som inte skäms över sin känslighet och som vet ens behov kan vara en ganska underbar typ. Empatisk, rolig, förstående – ja, allt vad jag nämnde tidigare. Men det kan vara jobbigt och jag jobbar jättemycket med mig själv och mina behov. Balans är jätteviktigt. Det att jag är känslig betyder inte att jag är gjord av glas och sitter hemma för mig själv och gråter varje dag men det betyder inte heller att jag är en sniff som är ängslig och rädd hela tiden. Högkänsliga personer är kameleonter. Det behöver inte alltid synas att de är obekväma med ljudnivån, stressen eller vad det nu kan vara. Jag tål stress och högt ljud om jag måste men skulle inte klara av det i längden. Jag behöver bara få andas ut lite extra.
Vanessa Forstén
Flera inlägg av bloggaren finns på ugglan.ratata.fi