Under stjärnorna blir allt större
Med höst- och vintermörkret inleds den bästa tiden för stjärnskådning. Anders Törnqvist har astronomi som hobby och kan vaka långa nätter för att få ett bra foto av en stjärnhop eller en planet.
Det började med månen. Så långt bakåt i tiden han kan minnas har Anders Törnqvist varit intresserad av rymden och särskilt av månen. Som barn upptäckte han på biblioteket en bok som berättade om Apollo 11 och den första månfärden och han lånade boken om och om igen. Som vuxen lät Törnqvist tatuera en bild av astronauten Neil Armstrong på sin högra arm.
Sitt första teleskop köpte Anders Törnqvist på postorder från Anttilas katalog och som 14-åring jobbade han en sommar med att plocka ärter för att köpa ett lite bättre teleskop. Intresset växte, han läste mera men sedan blev det paus.
– Jag var mer intresserad av mopeder och flickor.
För några år sedan väcktes Anders Törnqvists intresse för astronomi på nytt. Också den här gången spelade en bok en stor roll. Anders Törnqvist fick boken Astronomica i julklapp av sin syster och bestämde sig för att läsa den från pärm till pärm.
– Jag läste och lärde mig mera, förstod bättre vad allt handlar om.
Anders Törnqvist tittade upp mot natthimlen med nya ögon och småningom blev det ett nytt teleskop, ett Dobson spegelteleskop. Röret har en diameter på tolv tum och teleskopet är datoriserat, vilket innebär att det lätt kan hitta stjärnor, planeter och andra objekt i rymden. Ibland riggar Anders Törnqvist upp teleskopet på en sportplan i närheten av hemmet i Sibbo. Ibland släpar han det med sig till en avlägsen eller mörk plats. Helt enkelt är det inte att flytta teleskopet som med tillbehör väger över 40 kilogram.
Drabbad av storheten
Det är midnatt och stjärnklart. Naturen är tyst men ett jämt dån stiger upp från Lahtisleden som ligger några kilometer norrut. Vi befinner oss på ett berg i Sibbo. Trots att ljuset från Helsingfors gör att det aldrig blir helt mörkt är det en perfekt natt för stjärnskådning. Det är molnfritt, några minusgrader och månen är i en sådan fas att den inte sprider för mycket ljus.
Anders Törnqvist ställer in teleskopet och riktar det mot olika punkter i rymden: Vega, Polstjärnan, Andromedagalaxen, Plejaderna, en stjärnhop, en möjlig blivande supernova (stjärna som exploderar) och en planetarisk nebulosa (ett gasmoln som stöts bort från en döende stjärna).
– Det är mäktigt. Att skåda på stjärnor och lära sig om rymden är det närmaste religion man kan komma utan att vara religiös.
I rymden är tidsuppfattningen en annan än på jorden. Granngalaxen Andromeda ligger till exempel 2,5–2,9 miljoner ljusår från vårt solsystem Vintergatan.
– Den tid människan varit här på jorden är bara ett ögonblick. Människor tar ofta livet på jorden för givet men det är fast i ganska lite att vi ens fått leva så här pass länge.
Känner du dig någonsin obetydlig eller liten när du skådar på stjärnor?
– Man kan vända på tanken, som att det inte är så viktigt om mjölken är slut. Men visst, man måste ju ändå uppskatta livet för att leva och må bra.
Anders Törnqvist sade i oktober upp sig från ett fast jobb för att bli egenföretagare och för att få mer tid för sina fritidsintressen. Som företagare med verkstad i det egna garaget tänker han att han får syssla med det han gillar, konst musik och stjärnskådning. Dessutom har han planer på att börja resa runt i skolor och berätta om rymden för barn.
– Det handlar om häftiga saker och barn borde få en chans att lära sig mer om rymden på ett konkret sätt.
För en vecka sedan tog Anders Törnqvist ut sina söner en sen kväll för titta på stjärnhimlen med teleskopet.
– Jag visade en stjärnhop som har över 300 000 stjärnor och berättade att man kan urskilja enskilda stjärnor om man tittar riktigt noga. När min äldsta son märkte att han verkligen kunde se enstaka stjärnor blev han så glad att han började skratta.