Loggbok
Ratata-bloggaren Riina Lindroos skriver om hur det är skönt att inte vara helt ung längre. Att vuxenlivet har sina egna fördelar, som att njuta av att tvätta fönster.
Jag besökte Lissabon, den vackra staden på kullarna, ficktjuvarnas paradis. Jag skulle inte ha varit förvånad ifall spårvagnen spårat ur och krockat med husen under färden, åstadkommit sprickor i de gamla smyckade kaklen. För så nära åkte vi. I branta uppförsbackar och längs smala gator, bland turister (och ficktjuvar), demonstranter med "Ge oss våra pengar"-plakat och mina stora favoriter, tuk-tukarna. Vi sparade dem till slutet.
Den sista dagen tog vi en tuk-tuk ner från slottet som ligger på en plats med panoramautsikt. Mamma och jag skumpade omkring på baksätet medan den vänliga chauffören svängde vant över kullerstenarna och ropade något oförståeligt åt personer som råkade stocka trafiken för stunden.
Sista morgonen var det också en okänd man som bar mammas kappsäck hela vägen ner för trapporna så att vi hann till metron. Han försvann lika snabbt som han dök upp men jag ropade "thank you very much".
Jag har mycket mer att berätta efter den här sommaren. Om hur jag har upplevt en starkare känsla av frihet än vad jag gjorde som yngre, under den där klassiska frihetstiden. När jag snuddade tanken: jag behöver inte leva som ni. Jag passerade en gammal klasskamrat här om dagen medan han väntade på sina elever och jag konstaterade att vi är nu de där vuxna som jag så länge såg från avstånd.
Förstås gör jag sådant som vi lärt oss att sköta om i den vuxna världen också, jag tvättade fönster i går och sneglade på mattorna när jag var klar, men jag tycker faktiskt att det finns roliga sidor med att inte vara riktig ung längre.
Riina Lindroos
Flera inlägg av skribenten finns på riina.ratata.fi