Konspirationen är den perfekta sanningen
I alla tider har människan försökt genomskåda den officiella sanningen och avslöja dem som står bakom den. Charmen med en konspirationsteori är att den ger en fullkomlig sanning utan logiska fel, säger Jonas Sivelä som nyligen skrev en bok om fenomenet.
För fem år sedan publicerade Jonas Sivelä en vetenskapligt hållen tidningstext om konspirationsteorier och urbana legender. Redan samma dag var han en hatad man på många nätsajter. Det var då han blev verkligt intresserad av fenomenet.
– Ärligt talat hade jag inte kunnat tro att det var ett så känsligt ämne i Finland, säger han. För att få utrymme att behandla det angelägna ämnet lite djupare skrev han en bok om det, fast han egentligen borde ha jobbat på sin doktorsavhandling.
Teori utan luckor
– Det som fascinerade mig var konspirationsteorin som förklaringsmodell. Verkligheten är oftast komplicerad och det sker många stora saker som vi inte riktigt kan förstå. Mycket blir hängande i luften även om allt blir förklarat. Där kommer konspirationsteorin med räddningen, för den teorin är perfekt och utan luckor.
– I en konspirationsteori finns inga fel, inga konflikter. Allt sker i en logisk ordning. Alla dramatiska världshändelser filtreras förr eller senare genom en konspirationsteori. Tack vare internet sker det i dag snarare förr än senare, säger han.
– Förr i tiden var det ganska slutna sällskap som funderade på konspirationer. Man var hänvisad till egna slutna möten, och däremellan kunde man posta utskick till dem som fanns i kretsarna. Det gjorde att konspirationsteoretikerna var ganska marginaliserade. Nu kan alla läsa allt på nätet genast när det skrivits, och nätvärldens anonymitet fungerar inspirerande och sporrande för många.
Alltid samma skurkar
Det intressanta är att skurkarna är desamma som på 1700-talet. Frimurarna, Illuminati, judarna och några andra grupper har alltid funnits på listan. Bland de nyare hittar vi Bilderberg, Rockefeller och andra kända namn.
– Tänk på att konspirationsteorierna om både Kennedymordet och månlandningen 1969 lyckades spridas över hela världen med analog teknik, långt innan vi hade internet, säger han.
Jonas Sivelä anser att det är nödvändigt för mänskligheten med kritik och alternativa förklaringar.
– Man ska inte förlöjliga själva fenomenet. Se på Snowden, se på Wikileaks. Det sker mycket i det fördolda som måste avslöjas. Att söka efter fel och svaga punkter är en av människans grundfunktioner. Den andra sidan av saken är att vissa alternativa förklaringar är uppenbar idioti. I södra Afrika tror många att det är kondomerna som sprider aids, i Finland växer motståndet mot vaccinering av barn. Det är då det blir problematiskt.
Aidskonspirationen
Egentligen har Jonas Sivelä aldrig varit passionerat intresserad av konspirationsteorier. Det var först sedan han samlat material till sin kommande doktorsavhandling om uppfattningar om aids i södra Afrika som han började söka motsvarande konspirationsidéer här hemma. Han blev överväldigad.
– En allmän uppfattning i södra Afrika är att aids är de vitas konspiration mot de svarta. Genom att smörja in kondomer med en viss olja smittar man ner folk. Det här är en typisk konspiratinsteori som följer alla grundregler, säger han.
I en konspirationsteori är det alltid "de" som försöker lura eller skada "oss". Förklaringen är fullkomligt sammanhängande och vattentät. Där skiljer den sig från sanningen och den vanliga berättelsen, som oftast har vissa element av ologiskhet.
Skurkgalleriet i en konspirationsteori är nästan alltid det klassiska, de skyldiga är judarna, frimurarna eller någon av de organisationer som förkortas med tre bokstäver. På samma sätt som i Bondfilmerna och i Dan Browns böcker har vi att göra med den fullkomliga ondskan personifierad.
– Undersökningar har bevisat att den som ofta utsätts för konspirationsteorier lätt börjar tro på dem, säger Sivelä.
– Mycket bottnar i att människan tycker om berättelser. Med hjälp av konspirationsteorins struktur och spänningsmoment får man kanske känslan av att leva i en Dan Brown-bok. Det är kanske på något sätt betryggande att veta att de skyldiga är ansiktslösa organisationer, men riskerna med teorierna är att rykten får blomma ut i frihet utom all kontroll.
USA är centrum
Sedan tillblivelsen har USA alltid varit ett världscentrum för konspirationsteorier, och det har en enkel förklaring.
– Hos oss har vi traditionellt litat på myndigheterna. I USA är misstänksamheten ett grundläggande drag. Man litar inte på systemet, delvis för att det finns en lång historia av kraftiga motsättningar i det organiserade samhället, säger Sivelä.
Dessutom avgör ämnet ofta hur angelägen själva konspirationsteorin är. Det är rätt betecknande att teorin kring Estoniakatastrofen luftades betydligt mera i Sverige och Tyskland än i Finland, säger Sivelä.
Det finns konspirationsteorier om finlandssvenskar också, men de är inte uppbyggda enligt de typiska reglerna.
– Här handlar det mest om stiftelserna och partiet, själva konkretiseringen saknas. Däremot märker man redan att ord som "tvångssvenska" påverkar diskussionen och blir verktyg att jobba med.
Under processen med boken märkte Jonas Sivelä att han skrattade allt mera sällan.
– Man har all rätt att ifrågasätta det som händer i landet och världen. De konspirationsteoretiker jag träffat har alla varit rationella människor som mycket väl vet att deras budskap låter konstigt, men som känner att de måste föra fram det. Framför allt började jag känna att de lever i en dyster och depressiv värld. Teorierna är ett symtom på en samhällelig angst. Den enda positiva konspirationsteorin jag stött på är faktiskt den som hävdar att Elvis inte dog när han dog.