Här är Europas nya kreativa mecka (nej, det är inte Berlin)
Fönstren gapar mörka mot gränden och ingen rör sig förbi de neddragna, graffitimålade jalusierna i korrugerad plåt. Men på kvällskanten rasslar det i låset, jalusin dras upp. Hit riktar sig blickarna i Europa just nu, men vad är det vi ser?
Innanför den spraymålade plåtporten väntar ett kafé och längre in en teatersalong. Strålkastare, sminkloger. Klirrande av muggar och mynt i en glasburk.
– Den här byggnaden har varit ockuperad i fyra år, men jag och mitt team har varit här i två och ett halvt. Vi vill erbjuda folk gratis teater, bra debatt, videoprojekt.
Det berättar Antonis Rellas, film- och teaterregissör, och en del av kollektivet bakom Embros-teatern i en övergiven, ockuperad fabrik i Psirri i centrala Aten, Grekland.
Rellas kallar sig politisk – "för vi är alla politiska djur, är vi inte?" men inte partipolitisk.
Han vill reagera mot bland annat nynazistiska strömningar, som finns också i Grekland i form av partiet Gyllene gryning, och mot förtryck mot minoriteter. Han vill tala för handikapprättigheter och HBTQ-rättigheter. På Embros får konstnärer sätta upp projekt så länge de handlar om en humanistisk världssyn och om frihet, säger han.
Teatern har också ramper för rullstolar, som Rellas själv använder sig av.
– Aten är inte alltid så handikappvänligt. Så det är mer handikappvänligt här, inuti en ockuperad byggnad, än utanför.
"Vi är alla politiska djur, är vi inte?"
När finanskrisen började ledde det till att många inom kreativa branscher lämnade Grekland och Aten. Flykten är alltjämt ett dilemma, men under ett par års tid har det också gått en ström i motsatt riktning.
Konstnärer från många länder söker sig till Aten där det nu finns överkomliga studio- och galleriutrymmen. En flora av gallerier för nutidskonst har dykt upp, bland annat i stadsdelen Metaxourgeion som varit, och viss mån ännu är, präglat av drogproblem och prostitution, men är stadd i förändring. Där finns ett av Atens mest hyllade nutidsgallerier Breeder.
Också i det lyxigare området Kolonikos på andra sidan Syntagma-torget har gallerierna snabbt blivit fler.
– Folk säger att det här är det nya Berlin, säger konstnären som använder pseudonymen NAR.
Han är en konceptartist som flyttat till Aten från Tessaloniki och tagits i beskydd av en australiensisk mecenat som öppnat ett galleri för gatukonst, Street Art Gallery på gatan Sarri.
Jämförelsen med Östberlin är vanlig: Det urbana fenomenet då ett område först töms på människor och affärer, och sedan genomgår så kallad gentrifiering, då det ofta är de kreativa som kommer först: Konstnärerna, sen designen, och sen turisterna. Kring Sarri har utvecklingen redan nått det stadium då modedesigners och radiostationer ploppat upp.
I Tessaloniki fyllde NAR övergivna byggnader av konst.
Han visar ett fotografi av tomma betongväggar och golv, som han målat fulla av ordet syngnómi, det vill säga "förlåt" på grekiska.
Tusen gånger förlåt, heter verket.
På väggen i galleriet har han gjort ett verk av material han fått eller hittat i soporna, som äggkartonger, och när jag träffar honom tillverkar han ett soffbord med en färgpalett av använda sprayfärgsburkar, som ska täckas över av en glasskiva.
Han gör vad som helst i kreativ väg, och om någon köper är det bra, men byteshandel med ekorrskinn är minst lika vanligt.
– Jag kan egentligen göra vad som helst, som förra veckan då jag hjälpte en kompis flytta. Han gav lite pengar och det är okej, jag är inte sådär... säger NAR och gör en gest med näsan i vädret: han är inte sådär fin i kanten.
Gatukonstnärerna i Aten är många, och av de riktigt kända namnen finns ett tjugotal.
De som rör sig länge runt i stan och lär sig känna igen artisternas stilar bongar till exempel lätt de kända Cacao Rocks och Achilles, Sonke, Dimitris Taxis, Pavlos Tsakonas eller Alexandro Vasmoulakis vars stora fresk vakar över tavernorna i Psirri.
Den senare nämnda, Achilles, tjänar extra inkomster genom att göra konstpromenader runt stan och visa upp väggmålningar.
Kring galleriet finns också målningar på de flesta väggar och jalusier, både på utsidan och insidan.
"Finanskrisen har gett oss en ny chans att göra konst på väldigt låg budget, eller ingen budget alls."
Krisen har haft stor inverkan på konsten och det finns tydliga budskap i många av väggmålningarna. Eurosedlar, EU-symboler och konstnären Fl1ps text "Greece vs Everybody", Grekland mot alla, till exempel. Angela Merkel är också ett populärt motiv för karikatyrer.
Eurosedlarna i Grekland kan det också löna sig att ta en extra titt på. Du kan nämligen råka få en sedel i handen som är en del av ett konstprojekt.
Det är signaturen Stefanos som gjort en vana av att alltid rita in små figurer och händelseförlopp på sedlar han har, fotografera dem och sedan returnera dem till kretsloppet av kontanter. Ser du en liten, svart liemannen på din sedel, svarta silhuetter som hängt sig eller förtvivlade människomassor ritade med tusch på din 20-lapp är det alltså sannolikt Stefanos som varit i farten. Hela hans galleri kan du se här.
– Finanskrisen har gett oss en ny möjlighet, en chans att göra konst på väldigt låg budget, eller ingen budget alls, egentligen, säger Antonis Rellas.