Traditionella kajaker hålls ihop av senor
Under 15 år har fotografen Kiliii Yu arrangerat kurser i kajakbygge. Hans kajakmodeller finns redan i drygt 500 exemplar trots att varje grupp bara kan ha en handfull deltagare. Tekniken utvecklades för 4 000 år sedan, men numera används nylonväv i stället för sälhudar.
Kiliii Yu är uppvuxen i USA, men har tack vare sin familj nära band till både Nanaikulturen i Sibirien och till Kina. Hans farmor brukade berätta fiskehistorier om när fisken man fångade kunde vara längre än kajaken, och det var ungefär då han började intressera sig för de traditionella farkosterna.
- Kiliii Yu har tagit fram tre kajakmodeller som sedan kan modifieras enligt byggarens eller kundens behov.
- Den senaste modellen heter Kurki (Trana) och har egenskaper som lämpar sig för grövre och öppen sjö och längre paddlingar. Den är lättmanövrerad och kursstabil samtidigt som den har stora förvaringsutrymmen.
- De grönländska paddlarna som också tillverkas under workshoparna har de senaste tio åren blivit populära bland havspaddlare.
- I mars återkommer Kiliii Yu till Finland med en liknande workshop. Därefter räknar Robin Falck med att kunna ha egna workshopar för intresserade.
– Fisken hon talade om måste ha varit en kaluga från Amurfloden för att bli så stor, eftersom kajakerna ändå var omkring fyra meter långa, säger han.
De senaste 15 åren har han lärt ut tekniken att bygga kajaker enligt traditionella principer, men varsamt anpassade till dagens behov.
Jägarnas farkost
– Eskimåernas kajaker skulle framför allt vara tysta, eftersom de användes till jakt. Bytet kunde flyta hem efter kajaken, så den behövde inte vara speciellt rymlig. Stabiliteten var en andrahandsfråga eftersom alla kunde hantera sin kajak och snabbt ta sig på rätt köl ifall den någon gång kapsejsade. I dag använder vi oftast kajaker för rekreation. Då är stabilitet och utrymme viktigare egenskaper än tystnad, säger Kiliii.
En modern kajak tillverkar han fortfarande utan skruv och spik. Han använder träpluggar, syntetiska senor och tunna träribbor som spantverk.
Visst, man borrar hålen för senorna med elborr och man kan stifta fast duken på ett par ställen innan man syr den runt stommen, men tekniken är ändå den ursprungliga.
Smidig konstruktion
– Att man håller ihop konstruktionen med senor och träpluggar gör kajaken tålig mot stötar. Den ger efter så mycket att den håller för ordentliga smällar. Om man inte släpar en kajak mot marken kommer den att hålla i minst tio år innan man måste byta ut väven, säger han. Stommen håller ännu längre. En sex meter lång kajak väger knappt 13 kilo, paddeln 500 gram.
– Trots att man är snabbare vid starten med en modern kolfiberpaddel orkar man paddla längre med den här traditionella grönländska träpaddeln, säger Kiliii. Den skonar axelpartiet och gör att man kan paddla längre utan att bli trött.
Under sina år som kajakbyggare har Kiliii Yu utvecklat flera olika modeller med mycket olika egenskaper. Det kan krävas tiotals prototyper innan han är nöjd med en modell.
Under workshopen som vi besöker i en stor lada i Vandadalen tillverkar deltagarna den modell de själva kommer att ha mest nytta av, antingen när det gäller snabbhet eller stabilitet.
Nylonväven är av en extra hållbar sort, och den behandlas till sist med en yta av polyuretan. I det skedet kan man också bestämma vilken färg kajaken ska få.
Efterföljare
Robin Falck, designer från Helsingfors, deltog tidigare i år i en motsvarande workshop i London, och blev så inspirerad av sitt första kajakbygge att han nu lockade över Kiliii till Finland.
– Nu bygger jag en längre, smalare och snabbare modell, säger Falck.
Efter det väntar han på att Kiliii återkommer i mars nästa år, och följande steg är att han själv börjar samla ihop deltagare till kurser och lära ut konsten.
En färdig kajak kostar omkring 3 000 euro om någon skulle sälja en. Deltagarna betalar lite mindre för att vara med om workshopen och bygga den själv.
– En del finansierar sin workshop med att sälja den färdiga kajaken, säger Osmo Walden.
Han är själv fascinerad av det lite ”hipsteraktiga” kajakprojektet, inte minst för att man använder sig av en teknik som härstammar ungefär från stenåldern för att tillverka en ultralätt och i högsta grad modern farkost.
Adrienne Asbridge kommer från Seattle, där hon jobbade vid ett skrivbord ända tills hon blev övertygad om att kajaker är roligare. Det blev en livsstil. Efter workshopen i Vandadalen följer hon med Kiliii till nästa kurs i Berlin. Lucas
Zanotto, en annan av deltagarna, kommer från italienska Sydtyrolen men tänker huvudsakligen paddla vid sommarstugan. Den finns i Sammatti.