Sommaren är simma och spela
Musikern Jussi Raittinen turnerar ännu för fullt men varje sommar unnar han sig en månad ledigt. Då trivs han allra bästa på sommarstugan i Lojo, med Okänd soldat som favoritlektyr.
Jussi Raittinen är ute på turné en stor del av sensommaren, bland annat på Mustan pitsin yö i Raumo, i Kirvatsin Jytä i Björneborg, i semesterbyn Järvisydän i Rantasalmi och på Vitlöksfestivalen i Kervo. Men dessförinnan håller han en välförtjänt semester.
– Jag tar en hel månad ledigt varje år. Därför är jag ännu kvar här på jorden, säger Raittinen med ett spjuveraktigt flin.
Vi sitter vid ett bord på restaurang Storyvilles uteservering i Helsingfors en kväll efter att han dragit några jazz-set tillsammans med pianisten Jaakko Harju och basisten Ilkka Hanski. Raittinen – med sin långa gråa kappa, sina kantiga glasögon och det ljusa håret kammat till höger – stod för de sköna jazzmelodierna. Senare på kvällen skruvades tempot upp när Jussi & The Boys höll stuga i källaren fram till tre på natten. Tungt program, inte minst med tanke på att Raittinen med sina 71 år inte precis är någon ungdom längre.
– Jag tycker om att uppträda, men naturligtvis är det inte hälsosamt att spela två kvällar i rad till tre på natten.
Där vi sitter under några pilar och silvergranar med Riksdagshuset i fonden känns inramningen – den för kvällen nalkande kylan till trots – internationell. Raittinen berättar att han och brodern Eero hittade Louis Armstrongs och Benny Goodmans plattor hemma och halkade in på jazz redan i början av 1950-talet.
– Jag tyckte särskilt mycket om dixieland, en jazzstil som utvecklades i början av 1900-talet i New Orleans. Det var äkta, gammal jazz med trumpet och klarinett, trombon, banjo, trummor, bas och piano. Sådant som DDT Jazz Band spelar.
Beröm och champagne
Jazz var tidens melodi men snart gjorde rocken entré och 1960 inledde bröderna Raittinen sin karriär som rockartister i grupper som The Esquires och The Sounds. 1964 grundade bröderna gruppen The Boys som är den finländska rockgrupp som existerat längst.
Två kvinnor kommer fram till vårt bord och säger att de senast såg Jussi Raittinen uppträda på en restaurang i Kasberget på 1970-talet. Lika imponerade nu som då, verkar kvinnorna vara. Strax efteråt kommer en man fram, bjuder på champagne och överöser Raittinen med beröm.
– Jag är musiker, jag är van vid uppmärksamhet. Jag är ingen stjärna, men nog en "stara". Stara kan tolkas som gammal gubbe på ryska.
På tal om det gamla Helsingforsslangordet stara, valdes Jussi Raittinen till Stadin Kundi 2014 av föreningen Stadin Slangi.
– Det var en stor ära för mig att bli vald till Stadin Kundi. Hoppas Tuomari Nurmio får titeln nästa år. Hector var också ett bra val (Heikki "Hector" Harma valdes i år till Stadin Kundi).
Raittinen är sannerligen en äkta "stadin kundi", som bott hela sitt liv i Helsingfors. Först på Tavastvägen på två olika adresser och de senaste 39 åren på Unionsgatan. Förutom i stan trivs han också mycket bra i familjens fritidshus i Lojo, där han tillbringar största delen av sommaren.
– Pappa köpte stället 1942 och jag föddes i september följande år. Jag har varit där ute varje sommar sedan dess.
Hurdana sommarplaner har du?
– Jag ska ligga i solen, det gör gott för min psoriasis. Och så ska jag simma mycket. Och så läser jag massor, bland annat Väinö Linnas Okänd soldat varje sommar. I dag fick jag andra delen av journalisten Kari Varvikkos memoarer och den ska jag också läsa. Och så blir det också Jake Nymans bok Tähtisumua om evergreens och schlager.
Trots att Jussi Raittinen är finskspråkig är det svenska som gäller under hela vårt samtal.
Raittinens ypperliga svenska härstammar från 1940-talet.
– Min storasyster Iris var i Skåne som krigsbarn i två repriser och när hon kom hem kunde hon knappt tala finska längre. Dessutom hade mamma Rakel många väninnor som var svenskspråkiga, förklarar Raittinen innan han försvinner ner i Storyvilles källarvåning där Jussi & The Boys uppträder inför hängivna fans och andra dansivriga.