Historikern som oplanerat blev ambassadör

En vänlig gentleman hälsar oss välkomna i Estlands vackra ambassadbyggnad på paradplats i Brunns-parken i Helsingfors. Sedan i fjol är Margus Laidre Estlands ambassadör i Finland. Vägen hit är en hisnande historia om en historieintresserad man som växte upp under Sovjetockupationen och som kom att bygga upp Estlands Stockholmsambassad då landet återfick sin självständighet.

Fadern som var anställd vid det anrika universitetet i Tartu väckte skolpojken Margus Laidres intresse för historia. Efter att den unge gossen hade slukat en bok om antikens Rom blev han så begeistrad att han greppade spaden och satte i gång med amatörarkeologiska utgrävningar nära familjens sommarstuga i Otepää i sydöstra Estland. Han grävde en två meter djup grop in-nan han gav upp och krafterna började tryta.

Den här erfarenheten var ändå gnistan som fick honom att först börja studera arkeologi och senare historia, närmare sagt svensk äldre historia. Eftersom Sverige på 1500- och 1600-talet satsade stort på att införliva Livland och svenska Estland, fanns det mycket att utforska.

I samma veva började Laidre också studera svenska – ett måste för att kunna ta del av historiska dokument om finsk-svenska soldater i Livland på 1600-talet.

Men det fanns också en annan drivkraft bakom intresset för svenskan.

– Jag älskar ishockey och hejade på Tre Kronor eftersom laget spelade gentlemannamässigt och hörde till de få som brukade klå Sovjetunionen.

Kringgick censuren

Amerikanska Radio Free Europe och Radio Liberty lyssnade han gärna på som ung, men sovjetiska störsändare gjorde det svårt. Kunskaperna i svenska öppnade en annan möjlighet då myndigheterna inte satte resurser på att störa svenska P1. Via sändningarna blev Laidre väl underrättad om vad som skedde i omvärlden.

– Jag glömmer aldrig dagen då radion rapporterade om den sovjetiska u-båten som körde på grund utanför Karlskrona. Det var otroligt spännande. Sovjetiska medier teg förstås fullständigt om händelsen, säger Laidre som talar och skriver en flytande svenska.

År 1988, ett par år efter att Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov hade startat sina stora förändringar, perestrojka och glasnost, fick Laidre som aldrig hade varit medlem i någon kommunistisk organisation, möjlighet att åka på sitt livs första utlandsresa, en forskningsresa till Sverige. Eftersom regimen ville försäkra sig om att han skulle återvända var han tvungen att lämna sin en månad gamla son och hustru i Estland som ett slags gisslan.

Lennart Meri ringde

Det kom att bli fler forskningsstipendier i Sverige åren därpå. Samtidigt ägde den sjungande revolutionen rum hemma i Estland. År 1989 hade författaren och filmmakaren Lennart Meri som senare blev Estlands president, grundat Estlands institut som var ett första steg i att bygga upp Estlands utrikespolitiska relationer.

En dag år 1991 då Laidre var inkvarterad på baltiska institutionens gästvåning i Stockholm ringde telefonen: Det var Meri som hade blivit informerad om att det fanns en ung estnisk akademisk patriot i Stockholm som av allt att döma dög till att leda det ambassadembryo till informationskontor som Meri ville grunda i Stockholm. Någon vecka senare i juli träffade Margus Laidre Meri i Tallinn:

– Han uppmanade mig att vara på min vakt och sade att saker och ting snart skulle börja hända i Moskva. Jag har efteråt funderat om han hade insidesinformation, eller om det bara var en slutsats han drog. Hur som helst var det för mig personligen en överväldigande känsla att för första gången i mitt liv kunna uppleva att jag tjänar mitt fosterland. Den känslan finns fortfarande kvar.

Morgonen den 19 augusti 1991 knäppte Laidre på radion i sin bostad i Stockholm och nåddes av chocknyheten om statskuppen i Moskva.

– Jag blev alldeles förtvivlad och var rädd att jag inte på årtionden skulle få se min familj hemma i Estland.

Men försöket till statskupp misslyckades och på bara tre dagar hade Estland förklarat sig självständigt.

Knäsvag

Några månader senare, på årsdagen av bolsjevikernas oktoberrevolution den 7 november, åker den av Lennart Meri nyutsedda ambassadören Margus Laidre i en paradvagn dragen av fyra hästar, från Utrikesdepartementet till Kungliga slottet i Stockholm där militärorkestern spelar Estlands nationalsång.

– Jag vill inte beskylla en person som alltid har levt i frihet för att inte kunna sätta sig in i hur det kändes. Men det var obeskrivligt. Mina knän bara darrade.

Efter att ha verkat som ambassadör i flera europeiska länder, först Sverige och därefter i Tyskland, Vatikanen, Storbritannien och tjänstgjort på chefsposter vid Estlands utrikesministerium och varit presidentrådgivare till Toomas Hendrik Ilves, utnämndes Laidre i fjol till Estlands ambassadör i Finland.

Finlands och Estlands olika förhållningssätt till rågrannen Ryssland är givetvis en fråga som engagerar Laidre i det nya jobbet.

– Vi har olika utgångspunkter. Men som ambassadör är jag gäst hos vänner. Det är upp till Finland att själv fatta beslut om Ryssland. Det betyder inte att jag inte skulle ha mina synpunkter, säger han diplomatiskt.När den här intervjun görs har den brittiske säkerhetsexperten och journalisten Edward Lucas rapport om säkerhetsläget i Östersjön just publicerats. Av den framgår att Ryssland i mars skulle ha övat krig mot Åland, Gotland, Bornholm och Nordnorge.

– Om jag för ett ögonblick föreställde mig att jag vore finländare, skulle jag fråga mig varför ens grannland som man har goda relationer med övar krig mot en? Till exempel Estland som också är granne sysslar så vitt jag vet inte med krigsövningar mot Finland och vice versa.

För tillfället tillbringar Laidre sin sommarsemester i hemlandet. Där ska han läsa böcker, lyssna på musik, äta och dricka gott och träffa goda vänner. Extra guldkant på semestertillvaron ger vetskapen om att boken som han länge har skrivit på nu är klar för tryck. Den berättar om det nordiska hundraårskriget i Livland mellan 1554 och 1661.