På två hjul från Köpenhamn till Oslo
Vad finns att göra för den som har en dotter i Malmö och en systerdotter i Oslo? Svaret på frågan kan endast bli ett: Äntra cykelsadeln!
Majsolen skiner, med 72 procents sannolikhet blåser vinden från sydväst. En vit Crescent från åttiotalet med smala hjul och fem växlar finns till salu i Malmö, hos Babak, cykelreparatören på hörnet.
För 800 kronor är den min och jag är redo att kliva på tåget till Köpenhamn. Vagnen är full av damer, en kyrkokör är på väg till Irland. Själv åker jag den flotta Strandvejen till Helsingør i växlande väderlek.
I Taarbæk söker jag skydd undan regnet i Skovfogedegen, en 800-årig ek. I Skodsborg tittar solen fram, där brukade mormor Nelly i tiden kurera sig, själv gör jag det med ett dopp i havet. På Trekosten i Nivås hamn stannar jag för 3 slags sild, och innan jag vet ordet av står jag på m/s Tycho Brahes däck och ser Helsingborg närma sig med 14,5 knop.
Dag 1
En lång etapp ligger framför, med start i Hittarp invid Sofiero slott. I Kattarp, numera befriat från motorcykelgängen, hälsar jag på en brandgul katt med fyra vita strumpor. I utkanten av Ängelholm badar jag på Sven Johns udde, i Vejbystrand laddar jag upp för Hallandsåsen med Turid Rafnssons utsökta smørrebrød, lavet på ækte danske. Jag klättrar norrut, taggad och peppad inför min resas största utmaning, stannar, dricker, fortsätter, stannar, dricker, fortsätter.
I Båstads hamn blir det full semesterstämning med kaffe och räkmacka, följt av en nypa vildmark i Hökafältet, ett naturreservat med fältpiplärkor, dynfrölöpare och andra sällsyntheter. Dem ser jag inte, bara en hundraårig tant i vit jacka, helgen till ära. Hennes avskedsord: - Vi ses i skogen. När klockan närmar sig 7 når jag vandrarhemmet i Halmstad. Två timmar senare slocknar mitt ljus.
Dag 2
En kortare etapp till Gamla Köpstad, strax söder om Varberg. Tylösand, Steninge med bad och fish & chips, Falkenbergs knaggliga kullerstenar och Eija-Märtas vandrarhem, där Kalle styr, den vänligaste själ. Till stranden är det 300 meter, perfekt för ett dopp innan frukosten i morgon.
Dag 3
Jag följer Kalles råd och gör en vänstersväng vid Konsum. Belöningen är den fantastiska gång- och cykelvägen förbi hav till vänster och de glattaste klippor till höger som leder till fästningen. Utanför beser jag Harry Kivijärvis konstverk i röd granit, rest den 15 augusti 1993: fem olikformade stenar till minne av kungavalet och fredsfördraget på slottet 1343.
Jag hastar vidare efter fikapaus vid Getteröns fågellokal och naturum en bit norrut. Här som senare lockar mig Kattegattledens cykeltavlor in på omvägar – än förbi små byar, än Ringhals kärnkraftverk, en sällsynt skönhetsfläck. På en skogsstig blänker något. En gyllene slant värd tio kronor, min lyckopeng resan ut.
Tack vare den kommer jag fram till Åsa Freadals trädgårdskafés mysiga B&B strax innan regnet bryter ut.
Dag 4
Efter en bitande motvind fram till Kungsbacka får jag sidovind och pinar mig ryckvis fram till Göteborg. Halvvägs. Göteborg är stort, men allt ligger längs min rutt genom stan: Liseberg, Svenska Mässan, Norges Hus.
Jag laddar mig med rømmegrøt, våffla med hallonsylt och kaffe, det ger mig kraft att rulla över Götaälvsbron och vidare uppåt, en meter i taget, ibland bara en halv, tills Bohus fästning kommer in i synfältet. Kungälv. Nordiska Folkhögskolan, belägen högst uppe på en kulle.
Dit får jag putta cykeln, sista biten i gruset bredvid en trappa. Som Hillarys bragd fast större, men än är prövningarna inte slut. Receptionen är stängd, inte en människa syns till. I telefonen svarar samma automat som i går.
Dag 5
Frukosten är sagolik, matsalen är fylld av unga, vackra människor på kurs. Min egen kurs fortsätter norrut, jag har kommit in i en rytm, ett rus, en förtrollning. När som helst kan cykeln säcka ihop, eller jag, hur går det då?
Men trots rosslande tramplager fortsätter min vita Crescent oförtrutet framåt, och jag med den. Nästa anhalt Stenungsund. Klarar jag Stenungsund klarar jag färjan (Marie) och är i Svanesund på Orust. Det gör jag. Orust är en ö, Sveriges tredje största. Där byggs världens bästa fritidsbåtar.
Många väger leder hit och dit, min går längs ostkanten till Villa Helena, det trevliga paret Anna och Svens B&B, en lantlig idyll av stora mått. Där är jag enda gäst och hälsas som den förlorade sonen. En fiskmiddag med öl dukas fram som extra, vänligheten känner ingen gräns.
Dag 6
I Lysekil spisar jag bouillabaisse på tumanhand med Oscar II:s byst i Strandflickornas Havshotells restaurang. Lysekil är suveränt, där vill jag bo i all evighet mellan himmel och hav. Men klockan tickar, blad vänds i almanackan, vinden puffar mig i ryggen. I Oslo väntar Mia, bara att trampa på.
Dag 7
Medvind, ett lyft till Fjällbacka, det sötaste som finns med sina vita hus, förutom Kungsklyftan, känd för alla Ronjatittare, och Vetteberget ovanför.
Dag 8
Morgondopp i Grebbestad och avstickare till Tanungshede och hällristningarna i Vitlycke, sedan 1994 med på Unescos Världsarvslista.
Dag 9
Strömstad. Småvägar upp till Svinesund, bron över Idefjorden i regn. Ingen vägtull för cyklister. En frågvis polis vid foten av första nedförsbacken.
– Hur går vägen till Sarpsborg?
– Vad skal du gjøre der?
Svar: Bo på hotell, liksom natten därpå i Moss.
Dag 10
Kort etapp. Full sommar från morgon till kväll. Manetsveda på höger arm, ett minne av Oslofjorden.
Dag 11
Slutspurten ändlös, med aprilväder och upp och ner, före Vestby kör jag fel och kommer ut på rena bondlandet men arbetar mig med kartans hjälp till Ås, därefter Ski, Oppegård, Nordstrand och – Oslo! Regn i Köpenhamn. Regn i Oslo.
Efter Operan tilltar regnet, med viss möda letar jag mig fram till Bygdøy Allé. Nu ökar regnet för varje pedalvarv, men i ett patricierhus där min långa väg tar slut står en ung kvinna i ett fönster med ett barn på armen. Därinne väntar kaffe, persikopaj, dusch, middag, ett glas rödvin, så småningom en varm och skön säng. Alltsammans lyx för en vägarnas vagabond.