Han skrev urklassikern Minne
– Det var lite självupplevt, när man kom hem från fester och hustrun var lite sur.Det säger en av Svenskfinlands mesta snapsvisesnickrare Bosse Österberg om monsterhiten till snapsvisa, Minne.
Det är raden "Jag har luckor i minne; sån' där små alkohål" han syftar på.
– Men det finns en dimension i Minne som inte var avsiktlig när jag skrev den.
Det gäller raden: "Jag har tappat mitt minne! Är jag svensk eller finne?".
– Frågan ställs lite retoriskt, är jag svensk eller finne? I Sverige har invandrarfrågor som gäller integrering varit aktuella. Jag har senare funderat på om Minne därför också fick så stor spridning i Sverige. Speciellt när den finska invandringen varit så stor i Göteborgstrakten.
Enligt HBL:s källor finns Minne fortfarande med i sångböcker i den svenska studiestäderna Lund och Uppsala, men det är vanligare att den sjungs i den senare.
Flera av HBL:s läsare ville se just Minne i sånghäftet på mittuppslaget i dagens tidning och digitalt här. Den är bekant både från studietiden (Österbergs snapsvisa finns i de flesta finlandssvenska sångböcker) och från andra sammanhang.
- Den populära snapsvisan Minne med melodin från låten Memory skrevs av Bosse Österberg 1986.
- Minne sjöngs för första gången som en hälsningsvisa till samfundet Visans Vänner på deras 50-årsjubileum i Stockholm.
- Då var Sällskapet Visans Vänner i Helsingfors på besök i den svenska huvudstaden.
- Många svenska trubadurer fanns på plats under jubileet, och visan fick därför stor spridning i Sverige.
- Bland annat sjöng operasångerskan Birgit Nilsson den i ett program på SVT.
- Den spreds också i Finland tack vare Bosse Österberg som framförde den själv många gånger.
- Det finns också en finsk översättning av Minne, som ju då får betydelsen "vart?".
Upphovsmannen själv har inte fått några uppretade reaktioner på den filosofiska frågan om man är svensk eller finne. Varken bland finlandssvenskar, finländare med finska som modersmål, svenskar eller sverigefinnar.
– Responsen har alltid varit glad och jublande.
Många visor
Nu för tiden tycker Bosse Österberg inte om brännvinsförhärligandet som finns i många snapsvisor, trots att han själv delvis varit upphovsman till det.
Han har skrivit två strofer i den andra läsarfavoriten i HBL:s sånghäfte: "Jag är en liten undulat". I den sista strofen omnämns en gårdagssill som kommer upp ibland. Men, poängterar han, de stroferna kom till under studietiden på 60-talet.
– Det är sådant som absolut ska motarbetas. Det är inte bara så här att skål, nu ska vi supa och bli fulla. Man kan vara rolig på annat sätt.
Han har ett råd till dem som tänker sjunga snapsvisor på sommarfesten.
– Snapsvisor sjungs till förrätten. Punkt. Sedan sjungs det inte mera. I bästa fall hinner man med fem stycken. Man får se upp med sjungandet, alldeles som med ett tal eller berättandet av en vits. En snapsvisa ska vara kort, ha en bra poäng och inte avbryta folk som samtalar. De är på fest för att de vill prata med andra människor. Det är störande om någon jäkel vill sjunga hela tiden.
Här hittar du snapsvisorna i HBL:s sånghäfte, där Minne ingår.