Draken är en stödpunkt på himlen
Luta dig tillbaka och låt tanken och blicken vila kravlöst i himlen. Draken kanske är nutidsmänniskans zen – men drakflygaren är sällan ensam.
– Den skulle redan vilja i väg!
Den kolsvarta låddraken på marken rycker trotsigt upp mot himlen där den hör hemma. Men än är det inte dags. Mårten Seger fäller omsorgsfullt ut de sista flikarna av det hala tyget och ser till att draken håller ihop som den ska, att alla linor och pinnar av kolfiber sitter rätt. Här krävs eftertanke, annars blir det stökigt.
Det är en torsdag eftermiddag i maj. Den som lyssnar lyhört kan höra sommaren knacka försiktigt på dörren. Det har regnat ur svarta moln hela dagen men nu har himlen över Sandudd spruckit upp i vitt och blått.
Den sydvästliga vinden är hård – perfekt drakflygarväder.
Nu är den massiva draken, som egentligen heter Cody war kite, klar för att släppas ut i det fria. Den uttryckligen störtar upp i luften när Mårten Seger släpper taget. Han måste hålla hårt i linan: här kombineras nöje och styrketräning. Han har handskar på händerna för att inte bränna sig på den rusande linan.
Cody rusar upp, upp. Kränger till i den turbulenta vinden, men ju högre upp det bär desto lugnare blir den. Däruppe är vinden är stark och ren.
Snart är draken som en liten fladdermus, nästan osynlig mot solen högt uppe i skyn.
Stor pojke stor drake
– Stor pojke kan flyga stor drake.
En liten pojke skulle flyga i väg med den svarta låddraken. Den är tung, stor och temperamentsfull. Den mentala, lite karikerade bilden av barn som skrattande springer längs soliga slätter med färggranna drakar i släptåg stämmer inte in på det vi ser på stranden i dag. För det första ska man inte springa för att få upp draken i luften. Några backande steg är allt som krävs för att den ska lyfta som av sig själv.
– Det finns ingen drake som är för tung. Om den inte lyfter är vinden fel eller betslet dåligt.
För det andra måste man veta vad man håller på med. Det är viktigt att välja ett öppet ställe. Om Mårten Seger fick välja skulle parkerna i staden vara trädfria så att man kunde flyga i dem. Vinden ska också vara rätt och människorna ska hålla sig på avstånd. En drake som störtar kan vara farlig, och det händer ofta oberoende om flygaren är novis eller expert.
Mårten Seger tillhör den senare kategorin. Han är en av grundarna till föreningen Draksällskapet, har flugit drake i trettio år och äger närmare femtio stycken. Hobbyn har fått vila i omgångar, men när barnen kom blev drakarna aktuella igen. I dag har han med sig inte bara en eller två, utan fem olika drakar till Sandudd. En av dem är vit och violett och går att styra. Den cirklar likt en svala i skyn precis som flygaren väljer att den ska göra genom att dra i linorna. En annan, blå och luftig, som kallas pilotdrake svävar lugnt trettio meter upp. Vid dens lina guppar en ballonglik varelse viljelöst, en arg fågel som inte skulle klara sig utan piloten. Den är snarare ett dekorativt element.
– Titta pappa, viskar en liten pojke som står vid havsranden med ögon stora av beundran. Han kisar och tittar upp, betraktar drakprakten.
Pojken är inte den enda som blir till sig. Längre bort mot parkeringsplatsen står en man med sin hund och stirrar hänfört. Förbipasserande småbarnsfamiljer stannar upp. Ett ungt par sitter hand i hand i gungorna längre upp på stranden med blickarna fästa vid himlen.
Drakflygaren är aldrig ensam.
Mårten Seger har många berättelser som har med drakflygning att göra. De handlar om picknickfiltar på soliga slätter och om nyckfulla drakar, om situationer då det varit nära att gå illa och om perfekta vindriktningar.
Han berättar om en sommardag nere vid udden på den obebodda sidan av Pörtö. Första dagen är han ute och flyger med sina drakar som enda sällskap. Vinden från havet är för hård men avtar mot kvällen. Ryktet om drakarna sprider sig som en löpeld och nästa dag väller nyfikna människor in från andra sidan ön. Barn, vuxna, unga – alla vill se de märkvärdiga drakarna och höra hur de fungerar.
– Det var som en vallfärd till drakarna.
Som sagt, drakflygaren är aldrig ensam.
Zen
– Alla vill väl flyga ibland, men vågar inte. Draken tar oss lite närmare den drömmen.
Många av oss lever i en verklighet där det inte är en särskilt naturlig sak att stirra upp i himlen. Tidtabeller, måsten och förpliktelser ger sällan rum för rofyllda funderingar. Att flyga drake är att koppla av, men genom aktiviteten.
Mårten Seger visar hur man gör. Han lägger sig ned i sanden, lutar sig tillbaka på armbågarna. Det här är så att säga grejen, säger han och blickar upp mot krigsdraken Cody som svävar lugnt över det vykortslikt glittrande havet.
Draken är en stödpunkt på himlen, ett ställe där blicken – och tanken – kan vila kravlöst.