Sjörövarnas Jussarö nu som bok
Det var tidigt 1960-tal. Gruvarbetaren och skärgårdsbon Lars-Erik Nylund var på väg hem i sin motorbåt från arbetspasset i gruvan på Jussarö när han blev bjuden ombord på en patrullbåt som låg till ankars vid ön. Den visade sig vara sovjetisk!
Denna och andra dråpliga historier från Jussarös färgstarka historia står att läsa i Jussarö – från sjörövarnäste till nationalpark, som utkommer lämpligt till den förestående båtsäsongen.
Julöbon Sven Stenlund har i flera år samlat historiska fakta och anekdoter genom intervjuer och arkivforskning för boken om en av våra mest spännande öar i Ekenäsarkipelagen. Han hör också till de sista skärgårdsborna som har egna minnen och upplevelser av livet på och kring "Ön", som den kallas i folkmun.
"Iuxarae" nämns första gången på 1200-talet i en dansk farledsbeskrivning. I Carta Marina, som trycktes i sjöfararnas Venedig år 1539 nämns Jussarö vid namn.
Den gamla vikingafarleden antas också ha gått strax norr om Jussarö.
Före Stenlunds verk har Jussarö senast dokumenterats i Henrik Cederlöfs Farleder och lotsplatser i Ekenäs skärgård. Nu när båtfolket fått upp ögonen för ön som ligger så lämpligt mellan Helsingfors och Hangö är den nya boken verkligen på sin plats.
Ryska papyrosser
Historien med den ryska patrullbåten kan verka absurd, men illustrerar väl Jussarös läge som en sista utpost vid havsbandet.
Nylund hade som sagt fått syn på båten, som låg till ankars vid Jussarö nordöstra udde, nästan under näsan på sjöbevakningen på ön. Ryssarna vinkade honom ombord. Trots språkförbistringen fick Nylund veta att den sovjetiska – till synes obestyckade – militärbåten hade förirrat sig in i skärgården längs den gamla ryska farleden från sydost. Nylund visade sedan var den finska flottan brukade ankra i närheten. Ryssarna tackade för hjälpen gav honom en ask ryska papyrosser och lät honom fortsätta hemåt.
Den sovjetiska patrullbåten låg ett helt dygn för ankar innan den sakta stävade tillbaka ut på internationellt vatten.
Saken läckte snabbt ut till pressen och Nylund blev uppkallad till sjöbevakningen som klandrade honom för att inte ha meddelat dem om upptäckten. Man bad honom rita en bild av fartyget.
"Jag är ingen konstnär" var Nylunds sarkastiska svar. Han ansåg sig inte skyldig att kontakta myndigheterna som befann sig några hundra meter från ankringsplatsen. De hade också sett fartyget, men trott att det var en finsk örlogsman.
Kompassmystik
Stenlund beskriver ingående livet på ön vid olika tider och ur olika perspektiv. Här har existerat ett livaktigt lotssamhälle, här har funnits militär och sjöbevakning, men också omfattande gruvverksamhet. Malmförekomsten under havsbottnen var orsaken till att man redan på 1600-talet visste att kompassen reagerade mystiskt på de förrädiska vattnen utanför Jussarö.
Grundstötningar, förlisningar var vanliga och ryktena om sjöröveri var knappast tagna ur luften. Ortsborna har i alla tider idkat "dykeri" på ön och de omgivande skären. Termen står för bärgning av ilandflutet gods, mest trävaror.
Stenlund beskriver de mest dramatiska förlisningarna och räddningsoperationer i svåra förhållanden.
Här skedde också den svåraste sjöolyckan före Estonia, när holländska Hanneke Wromen förliste och 200 drunknade 1468. Skattskeppets upptäckt meddelades för bara några veckor sedan.
"Ön" var populär bland nyländska studenter redan på 1800-talet. De senaste åren har tusentals båtturister lockats till den sägenomspunna ön, som bland annat erbjuder en utmärkt naturstig, hamn och café.