Turkiet tystar ner folkmordet
Den 24 april är det hundra år sedan det armeniska folkmordet i Turkiet ägde rum. Fortfarande vill de styrande i landet inte ha en debatt kring det känsliga ämnet.
I Istanbuls tunnelbana hänger stora affischer som gör reklam för Hayko Bağdats senaste bok. Armeniern som föddes och växte upp i Turkiet har blivit ett känt namn, eftersom han sedan många år har skrivit om folkmordet i både armeniska och turkiska tidningar. På sitt förlag i centrala Istanbul är han i full färd med att skriva en krönika inför hundraårsdagen – då folkmordet på ett par miljoner armenier i Turkiet startade. Trettionioåringen menar att grunden till varför myndigheterna inte vill erkänna folkmordet går tillbaka till 1923 när republiken Turkiet bildades.
– Statens formella ideologi går ut på att förneka och glömma det som har skett i historien.
– Människor blir påverkade av den ideologin och mentaliteten, säger Hayko som genom sina texter försöker påverka människors mentalitet.
Han poängterar att han för en kamp mot staten och inte mot det turkiska folket.
– Trots att Turkiet vill bli medlem i EU återstår en "fobi mot väst" – eftersom det ottomanska riket förstördes av väst, menar Hayko.
Sedan Recep Tayyip Erdoğan blev president förra året har censuren ökat, och många upplever att yttrandefriheten kränkts ytterligare. Haykos texter censureras inte och han lever under ständigt beskydd sedan armeniske journalisten Hrant Dink, som ofta skrev om folkmordet och startade armeniska tidningen Apos, mördades för åtta år sedan.
Är du rädd?
– Alla är rädda efter det som hände på Charlie Hebdo, det är inte bara i Turkiet utan globalt.
Armenier har bott i Turkiet i tusentals år, hur ser deras situation ut i dag, är de accepterade i samhället?
– Det finns inte ett svar. Är algerier i Frankrike lyckliga? Eller muslimer i Sverige? Frågan har två svar: ja och nej.
Hot om utvisning
Över tjugo länder, varav hälften inom EU, har erkänt folkmordet. Nyligen gjorde påven Franciskus samma sak, och ett par dagar efteråt uppmanade EU-parlamentet Turkiet att erkänna folkmordet. Som svar hotade Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu att utvisa de uppskattningsvis 100 000 armenier som bor och arbetar i Turkiet. Han kallade uppmaningen för en rasistisk attack på Turkiet. President Erdoğan fördömde öppet påvens erkännande. På den armeniska tidningen Agos har redaktionen bråda dagar inför årsdagen.
– Ju närmare dagen vi kommer, desto mer galet är allt, förklarar Gökhan Diler, journalist på Agos.
Han visar tidningens förstasida som har citat om folkmordet från ledande ministrar och presidenten.
– Folkmordet är det hetaste ämnet i landet just nu, men de styrande vill fortfarande inte uttala ordet.
Enligt Gökhan Diler kan de internationella påtryckningarna på Turkiet att erkänna folkmordet i stället ha en negativ effekt.
– Regeringen kommer inte lyssna på utländska krafter som säger till dem vad de ska göra. Dessutom är det val om två månader, och politikerna vill plocka nationalistiska röster.
I Agos spalter förs en öppen diskussion om folkmordet, om de stulna armeniska egendomar som försvann under perioden och om assimileringen av kristna armenier. Religion och ekonomi är två viktiga faktorer till varför erkännandet uteblir.
– Målet var att sparka ut kristna från landet. Många turkiska och kurdiska familjer blev rika sedan de tog över armeniska egendomar – något de inte gärna ger tillbaka.
Samtidigt som det ser mörkt ut politiskt finns det ljusglimtar.
– Samhället förändras snabbare än staten. Nu uppger ungefär tjugo procent av medborgarna att de är för ett erkännande, även om de flesta fortfarande inte bryr sig om ämnet.
Polariseringen av landets media som skriver om folkmordet eller inte jämför han med den som råder hos befolkningen; "antingen är du på regeringens sida eller mot den". Tidningarna byter snabbt ägare i Turkiet, men det är ofta ett namn som genomsyrar makten.
– De flesta medier ägs av Erdoğans familj, eller affärsmän som står honom nära, förklarar Gökhan och slår fast:
– Regeringen blir hela tiden mer aggressiv, särkilt nu efter påvens uttalande och EU-parlamentets resolution.
En tweet kan ge åtal
Tusentals människor förväntas samlas på Taksimtorget den 24 april. Efter protesterna på torget och i intilliggande Gezi Park för två år sedan, som bland annat handlade om bristen på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, har demonstrationer på torget varit förbjudna.
– Jag har inte sett några stora folksamlingar här det senaste året, säger Mehveş Evin, journalist på dagstidningen Milliyet och pekar ut över Taksimtorget.
Även hon tycker att läget har förvärrats sedan Erdoğan blev president.
– Det räcker att du tweetar eller skriver något nedlåtande om honom på Facebook. Det är lärare, journalister och studenter som åtalas, det sker nya incidenter varje dag.
Förut brukade Mehveş använda ordet massmord i stället för folkmord i sina artiklar, men på sistone har hon använt det känsliga ordet. En del hatmejl kommer in, men mestadels är det positiva läsarkommentarer.
– Det är oftast inte människor som har problem utan politikerna.
På årsdagen uppger myndigheterna att de kommer att ha en plan för hur de ska hantera protesterna.
– De kanske sätter in motdemonstrationer, det har de gjort tidigare.
Mehveş säger att allt kan hända inom turkisk politik.
– Politikerna tar ofta ett steg fram för att sedan ta två steg tillbaka.
Om ett officiellt erkännande av folkmordet någonsin kommer?
– De behöver mer tid, så är det bara.