Turbulent att vara sex år
Ena stunden vrålar hon att du inte begriper ett enda dugg om hur det känns för henne och slår förtvivlat igen dörren till sitt rum med en smäll. Andra stunden är orättvisan glömd och hon gosar och kramas och vill vara med dig för evigt. Att ha en sexåring kan kännas lite som en berg- och dalbana.
Åldern kallas ibland skämtsamt för "lilla tonåren" på grund av de hastiga humörsvängningarna och turbulensen, men det finns inga vetenskapliga belägg för att barn i just sexårsåldern skulle var mer trotsiga eller känslosamma än andra. Det är snarare ett omvänt orsakssamband: sexåringen ställs inför en stor utmaning som hon eller han förväntas kunna hantera.
- Om ditt barn är väldigt argt och trotsigt, utgå från att det är något som inte stämmer – har det hänt något, är hon eller han utsatt i skolan, duttar vi för mycket och så vidare.
- När ilskan kommer, var tydlig. Du är fortfarande väldigt mycket äldre än ditt barn och det är ditt jobb att visa hur det ska vara.
- Kompisar blir viktigare än tidigare – bjud hem kompisar och låt ditt barn gå hem till andra, det bygger en bra social grund.
- Många sexåringar har existentiella grubblerier, ta deras frågor på allvar och prata mycket.
– Det är ju en jätteturbulent tid i ett barns liv eftersom vi har bestämt att det är då man börjar skolan. Det är ett stort kliv för många barn att gå från förskola (i Finland dagvård) till förskoleklass, säger Jenny Klefbom, svensk barn- och ungdomspsykolog.
Det händer mycket i hjärnan när man är sex år, och det är just på grund av att man har kommit så pass långt i utvecklingen som man anses vara redo att börja skolan. Som förälder kan man uppleva nya sorters känslor från sitt barn i samband med skolstarten.
Jenny Klefbom tycker inte att det finns en universallösning eftersom reaktionerna skiljer sig så mycket från barn till barn, det handlar snarare om att som förälder faktiskt försöka klura ut vad känslorna beror på.
– Försök tänka ut vad det är som är påfrestande i livet just nu för ditt barn. Är det att förlora kompisarna från förskolan? Eller att allt känns nytt och stort?
Ibland är det uppenbart vad som är fel, ibland inte. För samtidigt som de flesta sexåringar är i stort behov av trygghet och kan vara osäkra inför allt det nya vill de också ha frihet. Jenny Klefbom menar att det inte är helt ovanligt att föräldrarna inte hänger med på det området, och det kan göra barn frustrerade.
– Föräldrar har en tendens att behandla sina barn för barnsligt, vi gör det allihop och det är inget vi behöver skämmas för. Men vi kan försöka vara uppmärksamma på när vi inte hänger med och i stället låta barnen pröva sina vingar. De kanske faktiskt kan gå och handla själva fast vi inte tror det, säger hon.
Att våga släppa är viktigt inte bara för att slippa att barnen blir arga och frustrerade, utan också för att inte skapa oro och rädsla inför framtiden genom att pådyvla sin egen oro på dem.
Bättre argument
Även språket utvecklas snabbt i sex-sjuårsåldern, och man blir bättre på att argumentera och prata för sin sak, något som också kan förändra dynamiken i familjen.
– Deras stridskraft blir större eftersom de har fler och bättre argument, och det kan upplevas som mer påträngande för föräldrarna. Barn i sexårsåldern kan generalisera, deras tillvaro är inte längre bara här och nu utan de kan dra slutsatser, säger Jenny Klefbom.
Ett exempel på det är när man får höra det man själv har sagt till barnen. Om man har sagt en massa gånger att man inte får skrika, och så blir man så frustrerad att man skriker själv, då kan det mycket väl komma ett "men pappa, du har ju sagt att man inte får skrika, men nu gör du det".
– Det är ju bra att de lär sig, men såklart jobbigt som förälder att få saker slängda i ansiktet. "Varför ska ni få sitta med telefonen om inte jag får spela på ipaden?" sägs nog ganska ofta, skrattar Jenny Klefbom.