Bankirens drömhem hotat
Bankiren Kurt Erik Stenius trivdes förträffligt här med sin familj. Så gör också Muluken Cederborg och Rabbe Sandelin med sin tvååriga son. Kadettvägen 6 i Munksnäs i Helsingfors är byggt 1957 och ligger nära till havet. Från den gamla representationsvåningen högst upp har man utsikt över småhus, radhus och höghus inbäddade i lummig parkmiljö.
Man kan lätt förstå varför bankirfirman Ane Gyllenbergs mångårige vd K. E. Stenius med familj trivdes så länge i lägenheten. Lägenheten skiljer tydligt åt representationsdelen och den privata delen och den välplanerade kökshelheten fungerar bra till både vardag och fest. Få kan visa upp skjutdörrar i köket från 1957 som rullar åt sidan med bara en lätt knuff.
K.E. Stenius var också suppleant i Signe och Ane Gyllenbergs stiftelses styrelse 1950–1962 samt styrelsemedlem och vice ordförande 1962–1986. Stiftelsen lät bygga huset vid Kadettvägen 6 enligt ritningar av arkitekt Kaj Salenius.
Huset ingår i en helhet tegelhus, varav en del är ritade av Alvar Aalto. I kvarteret bredvid finns Alvar Aalto-museet inhyst i Aaltos tidigare hem och kontor. Projektet handlade om en investering, inte om att skapa en finlandssvensk oas, men ryktet talar om gårdsfester och social samvaro. Några av de ursprungliga invånarna bor kvar än i dag.
Nu hotas lägenheten på Kadettvägen av att den nye hyresvärden planerar spjälka den i två delar.
– Då Gyllenbergs stiftelse 2014 sålde huset till fastighetskoncernen VVO flyttade en del bort, säger Muluken Cederborg som i dag bor i lägenheten med sin man Rabbe Sandelin och deras tvååriga son Benyam.
– Stämningen är lite annorlunda nu med mindre småprat i trapphuset, men fastighetens underhåll fungerar i och för sig bättre med den nye värden. Tidigare måste vi ibland själva städa trapphuset, berättar Muluken Cederborg.
Familjen stortrivs. Det höga taket med den dominanta öppna spisen mitt i lägenheten kallar de för sin katedral. På första plan finns två ingångar, vardagsrum med ansluten matsal, tre sovrum, kök och rum för arbete eller tjänstefolk. På andra plan finns ett litet rum med böcker och mycket dagsljus.
– Tyvärr är vi nu för tiden alldeles för sällan i biblioteket. Vi har installerat en barnsäker grind eftersom trappan inte är barnvänlig. Det är synd, jag saknar mina böcker, säger Rabbe.
Loppisfynd och arv
Familjen Cederborg-Sandelin har gjort den tidigare representationsvåningen mer vardagsnära utan att överrösta dess historia och mäktiga charm. Stram vithet har fyllts av värme och minnen. Kär konst och sällsynta föremål gläder gäster och paret erkänner sig vara både samlare och loppisfantaster.
– Vi inreder med ärvda föremål, fynd och möbler som släktingar skänkt. Vi är båda historieintresserade och följer inte någon viss stil. Hemmet formas steg för steg och får fyllas med samtidshistoria och saker som säkert håller. Söker vi efter en viss möbel väntar vi tills vi hittar den, trots att det kan ta tid. Stressen rinner av en då vi kommer hem. Vi ser allt det gröna utanför och arkitekturen på gårdssidan, men ingen ser in till oss, säger paret.
Rabbe Sandelin är övertygad om att bostadsområdenas utseende och miljö har stor betydelse för hur vi mår. Munksnäs är lummigt och snyggt. En trevlig och inspirerande miljö får invånarna att värna om sin omgivning.
– Det är klart att den byggda omgivningen påverkar vår tankevärld och hur vi ställer oss till omgivningen. Klotter och förstörelse beror inte nödvändigtvis alltid på sociala problem utan kan bottna i att det som från början ser grått, tryckande och fult ut lockar till ofog.
Det som Muluken Cederborg trots allt saknar är en lite större mångfald i områdets etnicitet.
I ljuset av en ficklampa
Det var en slump att paret flyttade till Kadettvägen.
– Vi hade redan tackat ja till en annan lägenhet då vi fick höra att Gyllenbergs stiftelse hade en ledig lägenhet. Vi tackade först nej, men under middagen tänkte vi att vi borde kolla in vad vi tackar nej till. Elen var avstängd under visningen så vi fick gå runt med ficklampa för att kunna se detaljer. Genast då vi kom in här tänkte vi att hit vill vi flytta. Tur att vi inte hunnit skriva på kontraktet för den andra lägenheten!
Under visningen tänkte de inte på att den öppna spisen inte värmer speciellt mycket, att det på sommaren kan bli hett som i ett växthus i lägenheten, och att husets värme under vintern inte riktigt vill nå den översta våningen. Men trots de här små olägenheterna vill familjen helst bo kvar.
– Ett hem är en helhet av området omkring, detaljer, arkitektur, lägenhetens historia och relationen till närmiljön. Vi älskar ljuset och att vårt hem är en unik bit historia högst upp på Munksnäs lummiga kullar.
– Nu tänker VVO blåsa ut hela huset i en renovering, och lägenheten ska enligt planerna delas i två. VVO har förstås bara räknat på vad som ger den bästa ekonomiska avkastningen, utan att tänka på att lägenheten borde behandlas som en arkitektonisk helhet. Vi får se om vi är intresserade av att flytta tillbaka efter renoveringen, säger de.